Offer, uppoffringar

Att uppoffra är att ge upp något vi värdesätter för något av större värde. Som medlemmar i kyrkan har vi tillfälle att uppoffra världsliga ting för Herren och hans rike. Medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga bör vara villiga att göra alla uppoffringar som Herren kräver. Om vi inte behövde göra uppoffringar, skulle vi aldrig kunna utveckla den tro som behövs för att nå evig frälsning.

Jesu Kristi försoning är det stora och eviga offer som är evangeliets kärna. (Se Alma 34:8–16.) Innan Frälsaren genomförde försoningen offrade hans förbundsfolk djur som symbol på hans offer. Denna sed hjälpte dem se framåt mot försoningen. (Se Moses 5:4–8.) Befallningen att offra djur upphörde i och med Jesu Kristi död. I kyrkan i dag tar vi sakramentet till minne av Frälsarens försoningsoffer.

Förutom att minnas Jesu Kristi försoningsoffer, ska vi frambära vårt eget offer: ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande. Frälsaren sade: ”I skolen icke mera offra åt mig medelst blodsutgjutelse, utan edra offer och brännoffer skola vara avskaffade … I skolen offra ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande till offer åt mig. Den som kommer till mig med ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande, skall jag döpa med eld och den Helige Anden.” (3 Nephi 9:19–20)

Att ha ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande är att vara ödmjuk och mottaglig för Guds vilja och för råd från dem som han kallat att leda hans kyrka. Det betyder också att känna djup sorg för synden och en uppriktig vilja att omvända sig. Profeten Lehi betonade vikten av att frambära detta offer: ”Se, [Kristus] offrar sig, ett offer för synd för att fullborda lagen för alla dem som hava ett förkrossat hjärta och en ångerfull ande, och för ingen annan kan lagen fullbordas.” (2 Nephi 2:7) Om vi inte ger ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande som offer, kan vi inte helt och fullt ta emot de välsignelser som kommer genom försoningen.

Om du är villig till offer så som Herren befallt, tas du emot av honom. Han lärde: ”Alla … som veta att deras hjärtan äro uppriktiga och förkrossade och deras ande bedrövad och äro villiga att hålla sina förbund genom uppoffringar, ja, sådana uppoffringar som jag, Herren, fordrar, dem skall jag mottaga.” (L&F 97:8) Med ett evigt perspektiv kan du se att det faktiskt inte är någon uppoffring alls att avstå från det som hör världen till. De välsignelser du får är större än något du avstår från.

Ytterligare hänvisningar: Matteus 19:16–22; L&F 59:8

Se även Försoning, Jesu Kristi; Kärlek; Lydnad; Omvändelse; Sakramentet; Tjänande