Bön

Du är ett Guds barn. Din himmelske Fader älskar dig och vet vad du behöver, och han vill att du ska tala med honom i bön. Be till honom och ingen annan. Herren Jesus Kristus befallde: “I [måsten] alltid bedja till Fadern i mitt namn.” (3 Nephi 18:19)

När du gör det till en vana att komma till Gud i bön, lär du känna honom och kommer allt närmare honom. Dina önskningar blir mer lika hans. Du kan då för egen och andras del få de välsignelser som han är redo att ge om du bara ber i tro.

Bönens principer

Din himmelske Fader är alltid redo att höra och besvara dina böner. Kraften i dina böner beror på dig. I din strävan att göra bönen till en del av livet, bör du minnas dessa råd:

Gör dina böner meningsfulla. Profeten Mormon sade att om någon ”beder, men icke med hjärtats verkliga uppsåt … gagnar [det] henne intet, ty Gud mottager ej sådana”. (Moroni 7:9) För att dina böner ska bli meningsfulla måste du be uppriktigt och ”av allt hjärta”. (Moroni 7:48) Var noga med att undvika att ”rabbla långa böner” när du ber. (Se Matteus 6:7.) Tänk allvarligt igenom din inställning och de ord du använder.

Använd ord som uttrycker kärlek, respekt, vördnad och närhet. Tillämpningen av den här principen varierar förstås, beroende på vilket språk du talar. Men oavsett språk blir principen densamma. När du ber, bör du använda ord som på rätt sätt uttrycker kärlek och tillbedjan. När du använder ett vördnadsfullt språk i din bön och studerar skrifterna blir du gradvis mer van vid det språket.

Tacka alltid din himmelske Fader. Du bör ”dagligen lev[a] i tacksägelse för de många barmhärtighetsverk och välsignelser med vilka han överhopar [dig]”. (Alma 34:38) När du tar dig tid att minnas dina välsignelser, inser du hur mycket din himmelske Fader har gjort för dig. Uttryck din tacksamhet till honom.

Sök din himmelske Faders ledning och styrka i allt du gör. Alma rådde sin son Helaman: ”Anropa Gud om allt vad du behöver, ja, gör alla dina gärningar för Herren, och varhelst du begiver dig, gå med Herren, ja, rikta dina tankar på Herren och giv Herren ditt hjärtas hängivenhet evinnerligen. Rådför dig med Herren i allt vad du gör, så skall han leda dig till det som är gott. Ja, när du går till vila om aftonen, överlämna dig åt Herren, på det att han må vaka över dig, när du sover, och när du uppstår om morgonen, bör ditt hjärta vara fyllt av tacksamhet till Gud, och om du vill göra allt detta, skall du bliva upphöjd på den yttersta dagen.” (Alma 37:36–37; se även Alma 34:17–26.)

Kom ihåg andras behov när du ber. Uppsänd böner ”för [din] välfärd och för deras välfärd, som omgiva [dig].” (Alma 34:27) Be din himmelske Fader välsigna och trösta de behövande. Be honom inspirera och styrka kyrkans president, andra generalauktoriteter och dina lokala ledare i kyrkan. Be för släktingars och vänners välgång. Be för ditt lands ledare. Be Herren inspirera och beskydda missionärerna och de människor de undervisar.

Sök den Helige Andens ledning för att få veta vad du bör ta med i dina böner. Den Helige Anden kan lära dig be och leda dig i det du säger. (Se Romarbrevet 8:26; 2 Nephi 32:8.) Han kan hjälpa dig att be ”enligt Guds vilja”. (L&F 46:30)

När du begärt något genom bönen, bör du göra allt du kan för att hjälpa till att den beviljas. Din himmelske Fader väntar sig att du gör mer än att bara be honom om välsignelser. När du har ett viktigt beslut att fatta, kräver han ofta att du ”utforskar det i ditt eget sinne” innan han ger dig svaret. (Se L&F 9:7–8.) Dina böner om ledning är inte starkare än din strävan att vara mot-taglig för den Helige Andens viskningar. Dina böner för din egen och andras välgång blir förgäves om du ”vände[r dig] bort från de behövande och de blottställda och icke besöken de sjuka och lidande samt icke delen [din] egendom, om [du har] någon, med dem som stå i behov därav”. (Alma 34:28)

Om du har en svår uppgift framför dig, gläds din him-melske Fader när du går ner på knä och ber om hjälp och sedan kommer på fötter och sätter igång att arbeta. Han hjälper dig i all din rättfärdiga strävan, men det är sällan han gör något åt dig som du kan göra själv.

Personliga böner

I sin bergspredikan förkunnade Jesus Kristus: ”Gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” (Matteus 6:6) Personlig, enskild bön är en väsentlig del av din andliga utveckling.

Minst varje morgon och kväll bör du söka upp en plats som är fri från störningar. Knäböj i ödmjukhet och samtala med din himmelske Fader. Ibland är det kanske nödvändigt att be tyst, men gör då och då en extra ansträngning för att be hörbart. (Se L&F 19:28; 20:51.)

Kom ihåg att bönen är en tvåvägskommunikation. Ta dig tid att stanna upp och lyssna när du avslutat din bön. Ibland ger din himmelske Fader dig råd, ledning eller tröst medan du står kvar på knä.

Tro aldrig att du inte är värdig att be. Den tanken kom-mer från Satan, som vill övertyga dig om att du inte ska be. (Se 2 Nephi 32:8.) Om du inte känner för att be, så be tills den känslan infinner sig.

Frälsaren har befallt: ”Bed oavlåtligen på det du må avgå med seger, ja, på det du må kunna övervinna Satan och undkomma hans tjänares händer, vilka understödja hans verk.”(L&F 10:5) Du kan ju inte ständigt stå på knä och uppsända personliga böner i avskildhet, men du kan låta hjärtat ”varda fyllt och överflöda i bön till [Gud] utan återvändo” (Alma 34:27; se även 3 Nephi 20:1.) Under hela dagen kan du bibehålla en ständig känsla av kärlek till din himmelske Fader och hans älskade Son. Du kan i tysthet uttrycka din tacksamhet mot din Fader och be honom styrka dig i dina plikter. När frestelser eller fysisk fara hotar, kan du tyst be om hans hjälp.

Familjebön

Förutom befallningen att be enskilt, har Frälsaren uppmanat oss att be med vår familj. Han sade: ”Bedjen till Fadern i edra familjer och alltid i mitt namn, på det edra hustrur och barn må bliva välsignade.” (3 Ne 18:21)

Om du är gift, bör familjebönen ständigt ingå i familjelivet. Varje morgon och kväll bör ni knäböja tillsammans i ödmjukhet. Ge varje familjemedlem täta tillfällen att leda bönen. Förenas i tacksamhet för de välsignelser er himmelske Fader gett er. Förenas i tro och vädja om de välsignelser ni behöver, och be för andra.

Genom regelbunden familjebön kan du och din familj komma närmare Gud och varandra. Dina barn lär sig samtala med sin Fader i himlen. Då blir ni alla bättre beredda att tjäna varandra och motstå frestelser. Ert hem blir en plats av andlig styrka, en tillflykt undan världens onda inflytande.

Offentlig bön

Ibland kan du bli ombedd att be offentligt, kanske vid ett kyrkans möte eller i en klass. När du får denna möjlighet, bör du minnas att detta är ett samtal med din himmelske Fader, inte en offentlig predikan. Bekymra dig inte om vad andra kan tänka om det du säger. Uppsänd i stället en enkel bön av hjärtat.

Att ta emot bönesvar

Frälsaren lärde: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Matteus 7:7–8) Till nephiterna sade han: ”Vadhelst I bedjen Fadern om i mitt namn, som är rätt, troende att I skolen få, se, det skall givas eder.” (3 Nephi 18:20)

Din himmelske Fader hör dina böner. Han kanske inte alltid svarar så som du väntar dig, men han svarar — i sin egen tid och enligt sin vilja. Eftersom han vet vad som är bäst för dig, kan han ibland svara nej, trots att din vädjan är uppriktig.

Bönesvar kommer på många sätt. Ofta kommer de genom den Helige Andens stilla, milda röst. (Se ”Uppenbarelse” s 161–165.) De kan komma genom livets omständigheter eller genom vänliga handlingar från människor omkring dig. Allteftersom du närmar dig din himmelske Fader genom bönen, känner du lättare igen hans nådiga och visa svar på dina vädjanden. Du finner då att han är din ”tillflykt och [din] starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad”. (Psaltaren 46:2)

Ytterligare hänvisningar: Matteus 6:5–15; Jakobs brev 1:5–6; Enos 1:1–17; Mosiah 4:11–12; 3 Nephi 13:6–7; 14:7–8; L&F 19:38; 88:63–65; Joseph Smiths skrifter 2:9–19

Se även Fasta och fasteoffer; Tillbedjan; Tro