Sakramentet (Herrens nattvard)

Kvällen före sin korsfästelse hade Jesus Kristus ett möte med sina apostlar och instiftade sakramentet. ”Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ’Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.’ På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.’” (Lukas 22:19–20) Efter sin uppståndelse instiftade han sakramentet bland nephiterna. (Se 3 Nephi 18:1–11.)

I dag tar vi av brödet och vattnet till åminnelse av Jesu Kristi försoningsoffer. Förrättningen är en väsentlig del av vår tillbedjan och andliga utveckling. Ju mer vi begrundar dess betydelse, desto heligare blir den för oss.

Att minnas Frälsaren och hans försoning

Sakramentet ger dig tillfälle att med tacksamhet minnas Guds Sons liv, verksamhet och försoning.

Med det brutna brödet minns vi hans kropp. Du kan tänka på hans fysiska lidande — särskilt hans lidande på korset. Du kan minnas att genom hans barmhärtighet och nåd kommer alla att uppstå och få möjlighet till evigt liv hos Gud.

Med en liten mugg vatten kan du minnas att Frälsaren göt sitt blod i intensiv andlig smärta och vånda, med början i Getsemane. Där sade han: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds.” (Matteus 26:38) Han underkastade sig Faderns vilja och led mer än vi kan fatta: ”Blod [kom] ut ur varje por. Så stort [var] hans lidande för hans folks ondskas och vederstyggligheters skull.” (Mosiah 3:7) Du kan minnas att Jesus Kristus, genom att utgjuta sitt blod, frälste dig och alla andra människor från vad skrifterna kallar ”arvsynden” — Adams överträdelse. (Moses 6:54) Du kan minnas att han också led för alla vår himmelske Faders barns synder, sorger och smärta, vilket åstadkom syndernas förlåtelse för dem som omvänder sig och lever efter evangeliet. (Se 2 Nephi 9:21–23.)

Förnya förbunden och utlovade välsignelser

När du tar del av sakramentet betygar du för Gud att du ska minnas hans Son, inte bara under den korta tid som sakramentsceremonin varar. Du lovar att alltid minnas honom. Du betygar att du är villig att ta på dig Jesu Kristi namn och att du ska hålla hans bud. När du tar del av sakramentet och ger dessa löften, förnyar du ditt dopförbund. (Se Mosiah 18:8–10; L&F 20:37.)

Du får stora välsignelser när du håller dopförbundet. När du förnyar det, förnyar Herren sitt löfte att förlåta dina synder. Renad från synd, kan du ”alltid … hava hans Ande hos [dig]”. (L&F 20:77) Andens ständiga sällskap är en av de största gåvor du kan få under jordelivet. Anden leder dig på rättfärdighetens och fridens vägar och leder dig till evigt liv hos din Fader i himlen och Jesus Kristus.

Värdigt ta del av sakramentet

Som förberedelse för sakramentet varje vecka bör du ta dig tid att rannsaka ditt liv och omvända dig från dina synder. Du behöver inte vara fullkomlig för att ta sakramentet, men du bör ha en anda av ödmjukhet och omvändelse i hjärtat. Varje vecka bör du förbereda dig för denna heliga förrättning med förkrossat hjärta och bedrövad ande. (Se 3 Nephi 9:20.)

Om du nalkas sakramentet med den vördnad och högtidlighet det förtjänar, blir det en möjlighet till självrannsakan, att omvända dig och förnya dina löften varje vecka — en källa till styrka och en ständig påminnelse om Frälsarens försoning.

Ytterligare hänvisningar: 1 Korintierbrevet 11:23–29; Moroni 4–5; L&F 20:75–79; 27:2

Se även Förbund; Försoning, Jesu Kristi