Kyrkans utbredning in i Missouri och det faktum att biskop Edward Partridge flyttade dit, resulterade i att en ny biskop behövde kallas i Ohio. Den 4 december 1831 mottog Joseph Smith de tre uppenbarelser som finns sammanslagna i Läran och förbunden 72. Dessa uppenbarelser tillkännagav att Newel K. Whitney skulle kallas som ny biskop i Ohio, uppenbarade några av biskop Whitneys plikter och gav instruktioner om insamlingen till Sion. Den uppenbarelse som finns i Läran och förbunden 73, och som gavs i januari 1832, innehåller Herrens anvisningar till Joseph Smith och Sidney Rigdon att återuppta sitt arbete med att översätta Bibeln. Uppenbarelsen i Läran och förbunden 74 mottogs 1830, innan kyrkan hade återställts. Den innehåller Herrens förklaring av 1 Korintierbrevet 7:14, ett skriftställe som en del människor använt för att rättfärdiga dop av små barn.
Fråga eleverna vilka ämbeten i kyrkan som de tycker verkar väldigt svåra.
Har ni någonsin fått ett ämbete eller blivit ombedda att göra någonting svårt i kyrkan och känt er överväldigade eller att ni inte klarar det? I så fall, när?
Be eleverna tyst studera Läran och förbunden 72:1–2 och se vilket ämbete som behövde fyllas i kyrkan. (Förklara vid behov att uttrycket ”i denna del av Herrens vingård” syftar på Ohio.)
Vilket ämbete behövde fyllas i Ohio?
För att hjälpa eleverna förstå varför en ny biskop behövde kallas i Ohio, ber du dem dra sig till minnes vem som kallades som kyrkans första biskop (Edward Partridge; se L&F 41:9). Förklara att på grund av kyrkans utbredning in i Missouri och det faktum att biskop Edward Partridge flyttade till Independence i Missouri (mer än 1600 km från Kirtland), förkunnade Herren att en ny biskop behövdes i Ohio. Be några elever turas om att läsa upp Läran och förbunden 72:3–6. Be klassen följa med i texten och leta efter ord som förklarar varför de heliga i Ohio behövde en biskop.
Varför behövde de heliga i Ohio en biskop, enligt vers 3 och 5? (Så att de kunde lämna redogörelser till biskopen om sina förvaltarskap.)
Hur liknar det vårt ansvar inför en biskop eller grenspresident i dag?
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 72:7–8. Be klassen följa med i texten och se vem som kallades till ny biskop i Ohio och vem som valde honom för det ämbetet.
Vem kallades som ny biskop i Ohio?
Vem valde Newel K. Whitney som den nya biskopen?
Vilken lärosats kan vi lära oss av vers 8 angående kall att tjäna i Herrens kyrka? (Elevernas svar kan återspegla följande lärosats: Kallelser att tjäna i Jesu Kristi kyrka kommer från Frälsaren.)
Be eleverna fundera över hur de skulle ha känt sig om de kallades till ett svårt ämbete i kyrkan. Be en elev läsa upp följande berättelse som Newel K. Whitneys barnbarn, äldste Orson F. Whitney i de tolv apostlarnas kvorum, skildrade. Be klassen uppmärksamma hur broder Whitney kände sig när han kallades som biskop och vad han fick veta om var hans kall kom från.
Bild
Orson F. Whitney
”Tanken på att axla detta viktiga ansvar (biskopsämbetet) var nästan mer än [Newel K. Whitney] kunde bära. … Han … tvivlade på sin förmåga och [kände sig] oförmögen att utföra detta höga och heliga förtroende I sin villrådighet vädjade han till profeten:
’Broder Joseph, jag kan inte se mig själv som biskop, men om du säger att det är Herrens vilja, kommer jag att försöka.’
’Du behöver inte förlita dig enbart på vad jag säger’ svarade profeten vänligt, ’gå och fråga Fadern för egen räkning.’
Newel … beslutade sig för att göra som [profeten] hade uppmanat honom. … Hans ödmjuka, uppriktiga bön besvarades. I nattens stillhet och i sitt rums avskildhet, hörde han en röst från himlen: ’Du har din styrka i mig.’ Orden var få och enkla men hade en enorm betydelse. Hans tvivel upplöstes likt dagg inför gryningen. Han sökte omedelbart upp profeten, berättade för honom att han var tillfreds, och att han var villig att acceptera det ämbete som han hade kallats till” (”The Aaronic Priesthood”, Contributor, jan. 1885, s. 126).
Vad hjälpte Newel K. Whitney att villigt acceptera sitt kall att verka som biskop?
Vad kan hans upplevelse lära oss, som kan hjälpa oss om vi känner oss överväldigade av ett ämbete eller en uppgift i kyrkan?
Hur kan kunskap om att kallelser att tjäna i kyrkan kommer från Frälsaren hjälpa er att tacka ja till, och hängivet sträva efter att utföra era ämbeten?
Dela gärna med dig av en upplevelse som har stärkt ditt vittnesbörd om att kallelser att tjäna i Herrens kyrka kommer från honom.
Skriv följande sanning på tavlan: Biskopar och grenspresidenter sörjer för sina församlingars och grenars andliga och timliga behov. (Förklara gärna att timliga syftar på världsliga saker. Till exempel tar biskopar och grenspresidenter hand om kyrkans egendom, kyrkans medel och biskopens förrådshus.)
Sammanfatta Läran och förbunden 72:9–26 med att förklara att de här verserna beskriver några av biskop Whitneys plikter. Förklara att de plikter som Herren beskriver i den här uppenbarelsen huvudsakligen gäller biskopens roll under helgelselagen. På den här tiden var kyrkan inte uppdelad i församlingar med biskopar som presiderade över varje församling, som den är i dag. Då fanns det bara två biskopar: biskop Whitney var biskop för de heliga i Ohio och biskop Partridge var biskop för de som fanns i Missouri.
Herren befaller Joseph Smith och Sidney Rigdon att fortsätta översätta Bibeln
Sammanfatta Läran och förbunden 73:1–2 med att förklara att Herren talade om för de äldster som hade predikat, var de skulle fortsätta göra det fram till nästa konferens, som skulle hållas två veckor senare. Profeten Joseph Smith och Sidney Rigdon hade predikat för att bekämpa den felaktiga information om kyrkan som spridits på grund av publiceringen av Ezra Booths brev. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 73:3–4. Be klassen följa med i texten och se vad Herren befallde Joseph Smith och Sidney Rigdon att fokusera på efter konferensen.
Vad bad Herren Joseph Smith och Sidney Rigdon att fokusera sitt arbete på? Vad var ”översättningsarbetet” som Herren talade om? (Revisionen av Bibeln.)
Be eleverna föreställa sig att de verkar som heltidsmissionärer för kyrkan. När de talar med ett gift par som undersöker kyrkan, får de veta att de hade en son som dog när han bara var några få månader gammal. Parets religiösa ledare sa att deras barn inte skulle kunna vara i himlen eftersom han inte hade döpts innan han dog. Föräldrarna känner intensiv sorg på grund av att de förlorat sitt barn och tror att deras baby har mist sin frälsning.
Be eleverna fundera över hur de skulle hantera den här situationen och berätta för dem att de kommer att få möjlighet att svara senare under lektionen.
Förklara att Läran och förbunden 74 innehåller Herrens förklaring av 1 Korintierbrevet 7:14. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 74:1 som innehåller aposteln Paulus ord från 1 Korintierbrevet 7:14. Berätta för eleverna att den här versen i 1 Korintierbrevet har använts för att ge stöd åt seden med barndop. (Förklara också gärna att orden inte är troende i vers 1 syftar på judar som inte har tagit emot Jesu Kristi evangelium. Paulus menade inte att en person kunde frälsas genom sin make eller makas rättfärdighet, utan att en make eller makas omvändelse kunde ha ett frälsande inflytande på familjen.)
Be några elever turas om att läsa upp Läran och förbunden 74:2–6. Be klassen följa med i texten och leta efter problem som hade uppstått under aposteln Paulus dagar när en make eller maka i en familj omvände sig till Jesu Kristi evangelium och den andra fortfarande följde Moses lag.
Vilka svårigheter uppstod i sådana äktenskap? (Makar tvistade om huruvida deras barn skulle läras att tro på och lyda Jesu Kristi evangelium eller Moses lag [se vers 3], barn som uppfostrades enligt Moses lag växte upp utan att tro på Jesu Kristi evangelium [se vers 4].)
Hur kan olika trosuppfattningar i ett äktenskap påverka det parets familj?
Förklara att Jesu Kristi försoning uppfyllde Moses lag och att omskärelse inte längre var nödvändigt. Men judarna som följde Moses lag trodde att en pojke var oren om han inte var omskuren. Den här uppfattningen orsakade problem i familjer där en förälder trodde på Jesu Kristi evangelium och den andra trodde på Moses lag. Liknande konflikter om trosuppfattningar och traditioner kan uppstå i familjer i dag där en förälder är medlem i kyrkan och den andra inte är det.
Be en elev läsa upp Läran och förbunden 74:7. Be klassen följa med i texten och se vad Herren sa om små barn.
Vad sa Herren om små barn? (Eleverna kanske svarar med andra ord, men deras svar bör återspegla följande: Små barn är heliga, eftersom de är heliggjorda genom Jesu Kristi försoning. Föreslå gärna att eleverna markerar den här lärosatsen i sina skrifter.)
Vad skulle ni, med tanke på vad ni lärt er om små barns frälsning i Läran och förbunden 74:7 och Moroni 8:8–12, lära det gifta paret som trodde att deras avlidna barn inte kunde vara i himlen?
Be en eller två par berätta vad de skulle säga. Avsluta med att vittna om kraften i Frälsarens försoning att återlösa små barn.
Biskop Edward Partridge kallades som kyrkans förste biskop. Biskop Newel K. Whitney verkade under biskop Partridges ledarskap. President Joseph Fielding Smith förklarade:
Bild
President Joseph Fielding Smith
”Biskopen i Kirtland [Newel K. Whitney] skulle överlämna redogörelsen för förvaltarskapen till biskopen i Sion [Edward Partridge] där uppteckningarna skulle förvaras. För den ansvarsuppgiften kallades Newel K. Whitney att verka som biskop. Han skulle förestå Herrens förrådshus i Kirtland, och ta emot medel i den delen av vingården, ta emot en redogörelse från äldsterna som han befalldes, att sörja för deras behov, vilka skulle betala för det som de fick, i den mån de hade något att betala med. Dessa medel skulle helgas till förmån för kyrkan och ’för de fattiga och behövande’. Och om någon inte kunde betala, skulle en redogörelse göras ’och överlämnas till biskopen i Sion, som skall betala skulden med det som Herren skall lägga i hans händer’” (Church History and Modern Revelation, 2 band [1953], 1:270). (Se även Doctrine and Covenants Student Manual, 2:a uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, handledning, 2001], s. 152–153.)
Helgelselagen praktiserades aldrig fullt ut i Ohio i dess fullständiga samhällsomfattande form. Man försökte sig på det med de heliga från Colesville i Thomson i Ohio, men det misslyckades av flera anledningar, bland annat på grund av att Leman Copley tog tillbaka sitt erbjudande om att låta de heliga från Colesville bo på hans egendom (se L&F 54). Men helgelselagens principer och bruk efterlevdes ändå. En del medlemmar hade förvaltarskap, och det fanns ett förrådshus för att ta hand om de fattiga och nödställda såväl som kyrkans timliga behov. Biskop Newel K. Whitney skulle övervaka och förvalta dessa delar av helgelselagen samt kyrkans timliga verksamhet i Ohio. Detta innefattade ansvaret för att förvalta kyrkans egendomar i det området.
Ett av biskop Whitneys främsta ansvarsområden var att ta hand om de fattiga och nödställda. Ett sätt som han gjorde det på var genom att dela ut mat som donerats av medlemmar som höll ”fastemöten” i syfte att ge mat till behövande. I sitt ämbete bidrog biskop Whitney med sina färdigheter som affärsman och offrade många av sina timliga resurser för kyrkan och för att ta hand om andra. Han verkade trofast i sitt ämbete som biskop i resten av sitt liv – en period på nästan 19 år – då han också verkade som kyrkans presiderande biskop, ett ämbete som Edward Partridge ursprungligen haft.
Efter konferensen i november 1831, i Hiram i Ohio, kallades sex män att viga sin tid och sina ansträngningar till att förvalta, publicera, trycka och distribuera kyrkans material, inklusive skrifterna (se L&F 70:3–4). Denna grupp män – Joseph Smith, Martin Harris, Oliver Cowdery, John Whitmer, Sidney Rigdon, and William W. Phelps – kom att kallas ”the Literary Firm” [Litterära bolaget]. Herren gav dessa män rätt att begära hjälp av biskopen (se L&F 72:20), med avsikten att detta förlag så småningom skulle generera tillräckliga intäkter för att bli självförsörjande. De som tillhörde the Literary Firm skulle leva av förlagets intäkter, och de intäkter som blev över skulle överlåtas till Herrens förrådshus (se L&F 70:5–8). Även om the Literary Firm inte varade mer än några år, gjorde de ett betydande bidrag till världen genom att publicera the Book of Commandments (Befallningarnas bok) och dess uppföljare Läran och förbunden, så väl som kyrkans tidningar, till exempel the Evening and the Morning Star. (Se Documents, vol. 2: juli 1831–januari 1833, vol. 2 i serien Documents i The Joseph Smith Papers [2013], xxv–xxvi).
Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum gav oss råd för hur vi ska hantera traditioner eller sedvänjor som strider mot Jesu Kristi evangelium:
Bild
Äldste Richard G. Scott
”Att uppskatta etniska, kulturella eller nationella arv kan vara mycket sunt och välgörande, men det kan också vidmakthålla livsmönster som borde förkastas av en hängiven sista dagars helig. …
[President Howard W. Hunter sa]: ’Jag föreslår att du ger högsta prioritet till ditt medlemskap i Jesu Kristi Kyrka. Mät vadhelst du blir ombedd att göra, antingen det kommer från din familj, nära och kära, ditt kulturella arv eller traditioner du ärvt – mät allt mot Frälsarens lärdomar. Om du märker att något avviker från dessa lärdomar, förkasta det och fortsätt inte med det. Det kommer inte att göra dig lycklig’ (”Counsel to Students and Faculty”, Church College of New Zealand, 12 nov. 1990)” (”Ta bort hindren för lycka”, Nordstjärnan, juli 1998, s. 88).