Seminariet
Lektion 144: Läran och förbunden 135, Del 1

Lektion 144

Läran och förbunden 135, Del 1

Inledning

Den 27 juni 1844 led profeten Joseph Smith och hans bror Hyrum, som var assisterande president och patriark för kyrkan, martyrdöden i Carthage i Illinois. De tolv apostlarnas kvorum godkände ett tillkännagivande om martyrskapet som togs med i slutet av 1844 års utgåva av Läran och förbunden, vilken var så gott som redo för publicering. Tillkännagivandet byggde på redogörelser från ögonvittnena äldste John Taylor och Willard Richards, som var medlemmar i de tolvs kvorum. Det finns nu i Läran och förbunden 135.

Obs: Den här lektionen innehåller flera historiska redogörelser som eleverna kan läsa. Kopiera gärna de här redogörelserna och dela ut dem till eleverna i början av lektionen.

Lektionsförslag

Läran och förbunden 135:1–7

Joseph och Hyrum Smiths martyrdöd tillkännages

Inled lektionen med att fråga eleverna om de kommer ihåg var de befann sig när de fick veta att en president för kyrkan eller någon närstående hade dött.

Be eleverna föreställa sig att de är medlemmar som bor i Nauvoo i Illinois år 1844, och att de får nyheten som står i Läran och förbunden 135:1. Be en elev läsa upp versen.

  • Hur skulle ni känna er efter att ha fått höra om den här tragedin?

Förklara att många av de heliga överväldigades av sorg när de fick veta att Joseph och Hyrum Smith hade dött. Uppmana eleverna att reflektera över sina egna känslor och sitt vittnesbörd om profeten Joseph Smith medan de lär sig om de sista dagarna i hans liv.

Berätta för eleverna att Joseph Smith och de heliga levde under relativt fredliga förhållanden i Illinois i omkring tre år. Men 1842 började de uppleva motstånd. Oliktänkande inom kyrkan och motståndare utanför kyrkan motarbetade profeten och kyrkan tillsammans. En del invånare i Illinois började frukta och bli förargade över de heligas politiska inflytande. Andra blev avundsjuka på den ekonomiska tillväxten i Nauvoo och var kritiska till styrkan i Nauvoos stadsledning och milis. En del började ogilla de heliga eftersom de missförstod vissa läror och sedvänjor som särskilde mormonerna, såsom månggifte – läror som till viss del hade förvrängts av medlemmar som avfallit från kyrkan. (Se Kyrkans historia i tidernas fullbordan, 2 uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, elevens studievägledning, 2002], s. 263–266, 270–271.)

Be en elev läsa upp följande stycke:

Elev 1

När juni månad kom år 1844 hade fientligheten mot kyrkan ökat kraftigt. Några invånare i Illinois talade om att driva de heliga ut ur delstaten, medan andra planerade att döda profeten. Några av dem som konspirerade mot profeten och kyrkan var tidigare medlemmar i kyrkan som hade avfallit. Den 7 juni 1844 tryckte William Law, som hade verkat som andre rådgivare i första presidentskapet, tillsammans med andra avfällingar det första numret av tidningen Nauvoo Expositor. I ett försök att hetsa allmänheten mot profeten och kyrkan använde dessa män tidningen till att förtala Joseph Smith och andra ledare i kyrkan. Joseph Smith och majoriteten av stadsfullmäktige i Nauvoo insåg att den uppviglande tidningen skulle leda till pöbelvåld mot staden. De förklarade tidningen som en olägenhet för allmänheten och beordrade att tryckpressen för Nauvoo Expositor skulle förstöras.

Förklara att innehållet i Nauvoo Expositor i kombination med att tryckpressen förstördes gjorde så att den antimormonska fientligheten trappades upp. Tryckpressens ägare vidtog rättsliga åtgärder mot Joseph Smith och andra ledare i staden och anklagade dem för uppvigling. Joseph Smith friades från anklagelserna men hans frigivning hetsade upp hans fiender ännu mer. När rapporter cirkulerade om att pöbelhopar samlades för att attackera staden Nauvoo, utlyste Joseph Smith undantagstillstånd (tillfälligt militärt styre) i staden. Joseph gav, under ledning av Illinois guvernör Thomas Ford, order om att Nauvoolegionen skulle försvara staden.

Be en elev läsa upp följande två stycken:

Elev 2

Stämningen i området blev så uppiskad att guvernör Ford begav sig till Carthage, regionmyndighetens säte, för att stävja den känsliga situationen. Han skrev till Joseph Smith att endast en rättegång mot profeten och andra ledare inför en jury vars medlemmar inte tillhörde kyrkan skulle kunna tillfredsställa folket. Guvernör Ford lovade även att de skulle få fullständigt skydd och en rättvis rättegång om de kom frivilligt. Joseph svarade att hans liv skulle vara i fara på resan och att han inte skulle komma.

När Joseph Smith rådgjorde med bröderna om vad som skulle göras härnäst, kände han att de heliga i Nauvoo inte skulle komma till skada om han och Hyrum lämnade Nauvoo och reste mot Västern. I enlighet med det rådet korsade Joseph och Hyrum Mississippifloden till Iowa. Men en del av kyrkans medlemmar i Nauvoo tvivlade på profetens plan. Några reste till honom och anklagade honom för feghet och sa att han övergav de heliga och lämnade dem att möta förföljelsen ensamma. Profeten svarade: ”Om mitt liv inte har något värde för mina vänner, har det heller inget värde för mig” (History of the Church 6:549). Efter att ha rådgjort med varandra återvände Joseph och Hyrum till Nauvoo. Tidigt på morgonen den 24 juni 1844 begav de sig till Carthage.

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 135:4. Be klassen följa med i texten och leta efter en profetia som Joseph Smith uttalade nära Carthage.

  • Vad sa Joseph skulle hända med honom?

  • Hur tror ni det var för profeten att lämna sin familj när han visste att han inte skulle komma tillbaka till dem?

  • Varför tror ni Joseph var ”lugn som en sommarmorgon” när han visste att han skulle gå ”som ett lamm till slakt”?

Förklara att profeten visste att hans död skulle bevara de heligas liv.

När Hyrum Smith förberedde sig för att bege sig till Carthagefängelset läste han Ether 12:36–38 i Mormons bok och vek sidan. Be en elev läsa upp Läran och förbunden 135:5. Be klassen att följa med i texten och se vad Hyrum läste och markerade innan han begav sig till Carthagefängelset.

  • Varför tror ni de här verserna i Ethers bok kan ha varit meningsfulla för Hyrum att läsa just då?

  • Vad tror ni orden ”alla människor skall veta att mina kläder inte är befläckade med ert blod” (L&F 135:5) betyder?

Be eleverna att fundera över hur Joseph och Hyrum kan ha känt sig när de visste att de hade fullgjort sina kallelser och plikter från Gud efter bästa förmåga.

  • Vad kan vi lära oss av både Josephs och Hyrums exempel som kan hjälpa oss fullgöra de kall vi får från Gud?

Be en elev läsa upp följande sammanfattning av händelser som ägde rum den 25–27 juni 1844:

Elev 3

Den 25 juni 1844 betalade Joseph och Hyrum Smith och andra ledare borgen i Carthage och frigavs i väntan på en formell rättegång för åtalet om uppvigling (i samband med förstörelsen av Nauvoo Expositor). Men samma kväll sattes Joseph och Hyrum i Carthagefängelset, anklagade för förräderi, något som Joseph och hans advokater protesterade mot som olagligt eftersom den anklagelsen inte hade nämnts tidigare vid häktningsförhandlingen. Ingen borgen godtogs för förräderi, så de var tvungna att stanna i Carthage – och förbli otrygga.

Den 26 juni 1844 hade Joseph ett möte med guvernör Ford i fängelset. Guvernör Ford övervägde att resa till Nauvoo och Joseph bad att få följa med eftersom han kände att han inte var trygg i Carthage. Guvernör Ford lovade att ta med sig Joseph och Hyrum om han skulle lämna Carthage. Den kvällen bar profeten vittnesbörd för vakterna om Mormons boks äkthet och om evangeliets återställelse.

På morgonen den 27 juni 1844 skrev Joseph i ett brev till Emma: ”Jag har funnit mig i mitt öde eftersom jag vet att jag är rättfärdiggjord och att jag har gjort det bästa som kunde göras. Hälsa så hjärtligt till barnen och alla mina vänner” (History of the Church, 6:605). Senare samma dag lämnade guvernör Ford Carthage för att tala till invånarna i Nauvoo, trots att han visste om att lokala invånare skulle storma fängelset och döda fångarna. Han bröt sitt löfte och tog inte med sig Joseph och Hyrum. Innan guvernör Ford reste satte han Carthage Greys – den mest fientliga av de miliser som samlats i Carthage – till att vakta fängelset och skickade hem de andra miliserna.

Berätta för eleverna att John Taylor och Willard Richards var tillsammans med Joseph och Hyrum i Carthagefängelset den här varma och fuktiga eftermiddagen den 27 juni. En illavarslande känsla kom över profeten och dem som var med honom där de satt i fångvaktarens sovrum på fängelsets övervåning. Hyrum bad John Taylor att sjunga ”En sorgbetyngd och fattig man” (se Psalmer, nr 18). Be gärna eleverna sjunga några verser av den. Be dem att under sången tänka på vad den här psalmen kan ha betytt för Joseph och Hyrum Smith vid det här tillfället.

Be tre elever turas om att läsa följande sammanfattningar om martyrdöden. Be klassen försöka föreställa sig händelserna som om de var med profeten i Carthagefängelset.

Elev 4

Några minuter efter fem på eftermiddagen den 27 juni 1844, omringades fängelset av en pöbelhop på omkring 150–200 män vars ansikten hade målats för att dölja deras identitet. Vakterna gjorde inte mycket motstånd och flera pöbelmedlemmar sprang uppför trapporna till rummet där profeten och hans vänner befann sig.

Joseph och de andra höll emot dörren för att hindra pöbeln från att tvinga upp den. Någon i pöbeln sköt ett skott genom den övre dörrpanelen och träffade broder Hyrum på vänstra sidan av näsan. Han föll baklänges medan han utropade: ”Jag är en död man!” (History of the Church, 6:617). John Taylor sa: ”Jag ska aldrig glömma den djupa känsla av sympati och aktning som visade sig i broder Josephs ansikte när han närmade sig Hyrum och lutade sig över honom och utropade: ’O, min stackars käre bror Hyrum!’” (History of the Church 7:102).

Elev 5

Tidigare den dagen hade en besökare gett Joseph en revolver. För att skydda alla i rummet rusade Joseph till dörren och sträckte sig runt dörrkarmen och sköt ut i korridoren med pistolen. Bara tre av sex skott avlossades och skadade flera i pöbelhopen. Pöbeln tvingade sedan sina vapen genom den halvstängda dörren och John Taylor försökte slå tillbaka vapenpiporna med en käpp.

När striden vid dörren förvärrades försökte John Taylor fly från rummet genom ett fönster. När han försökte hoppa ut genom fönstret sköts han i låret från dörren samtidigt som han sköts av någon utifrån. Han föll till golvet och när han försökte ta sig in under sängen bredvid fönstret skadades han svårt av ytterligare tre skott. Under tiden kom vapen in genom dörröppningen och Willard Richards började slå på dem med en käpp.

Elev 6

Joseph Smith bestämde sig då för att försöka fly genom samma fönster, troligtvis för att rädda sitt liv och, trodde en del, för att rädda livet på Willard Richards och John Taylor. Medan Willard Richards fortsatte att mota bort pöbeln vid dörren sprang profeten mot det öppna fönstret. När han gjorde det träffades han av kulor både inifrån och utifrån fängelset. Han föll ut genom fönstret medan han ropade: ”O Herre, min Gud!”, och landade på marken nedanför. Pöbeln som var i fängelset sprang ut för att försäkra sig om att Joseph var död. Trots att inga av kyrkans medlemmar var på väg till Carthage skrek någon: ”Mormonerna kommer!” och hela pöbelhopen flydde. (Se History of the Church, 6:618, 620–621; se även Kyrkans historia i tidernas fullbordan, s. 283.)

Be en elev läsa upp Läran och förbunden 135:2. Be klassen följa med i texten och lägga märke till beskrivningen av John Taylors och Willard Richards öden. Berätta för eleverna att Willard Richards bara snuddades på sitt vänstra öra av en kula, vilket uppfyllde en profetia som Joseph hade uttalat över ett år tidigare om att ”stunden skulle komma då kulor skulle vina omkring honom såsom hagel och han skulle se sina vänner falla omkring honom till höger och till vänster, men inte ett hål skulle uppstå i hans kläder” (History of the Church, 6:619).

Rikta elevernas uppmärksamhet på den första meningen i Läran och förbunden 135:1 och ställ följande fråga:

  • Vad tror ni att orden ”för att besegla denna boks och Mormons boks vittnesbörd” betyder? (Det kan vara till hjälp att förklara att i det här sammanhanget betyder besegla att slutgiltigt fastställa något, som till exempel ett vittnesbörd.)

Betona ordet martyrdöd i vers 1 och fråga:

  • Vad är en martyr? (En människa som lider döden för att vittna om sanningen i hans eller hennes trosuppfattningar eller sak. Förklara att ordet martyr kommer från det grekiska ordet för vittne [se Bible Dictionary, ”Martyr”].)

Be eleverna att noggrant läsa Läran och förbunden 135:7 och ta reda på vad Joseph och Hyrum Smiths martyrdöd är ett vittne om.

  • Vad beseglade Joseph och Hyrum Smith sina vittnesbörd om genom döden och martyrskapet? (Eleverna kanske använder andra ord, men de bör urskilja följande sanning: Joseph och Hyrum Smith beseglade sina vittnesbörd om det återställda evangeliets sanning med sina liv. Skriv gärna den här sanningen på tavlan.)

Be eleverna begrunda följande fråga och besvara den i sina anteckningsböcker eller studiedagböcker:

  • Hur kan kunskapen om Joseph och Hyrum Smiths vittnesbörd och deras villighet att dö för sanningen påverka ditt vittnesbörd?

Efter en stund ber du de elever som är villiga att berätta om sina svar att göra det. Avsluta med att bära ditt vittnesbörd om profeten Joseph Smith.

Kommentarer och bakgrundsinformation

Avresan till Carthage

Emma Smith mindes hur det kändes när hennes make Joseph korsade Mississippifloden för att återvända till Nauvoo: ”Det var det värsta jag någonsin upplevt”, sa hon, ”och från och med den stunden räknade jag med att han skulle bli dödad” (Edmund C. Briggs, ”A Visit to Nauvoo in 1856”, Journal of History, okt. 1916, s. 454). När Joseph begav sig hemifrån för att resa till Carthage tidigt på morgonen måndagen den 24 juni 1844, vände han sig till Emma och sa: ”Emma, kan du fostra mina söner att gå i sin fars fotspår?” Emma svarade: ”Åh, Joseph, du kommer tillbaka.” Joseph upprepade frågan två gånger till, och Emma gav samma svar varje gång. (I ”Edwin Rushton, Related by his Son”, i Hyrum L. Andrus och Helen Mae Andrus, They Knew the Prophet [1974], s. 171.) Vid tiden för martyrskapet var Emma gravid i fjärde månaden. Hon och Joseph hade också fyra andra levande barn: Julia (13), som var adopterad, Joseph III (11), Frederick (8) och Alexander (6).

Utanför Mansion House talade Joseph därefter till folket som hade samlats i den tidiga morgonen. Medan han gjorde det drog Josephs söner i hans kläder och grät: ”Far, åh far, res inte till Carthage. De kommer att döda dig.” Hans mor frågade om han kunde lova att komma tillbaka. (Dan Jones, ”The Martyrdom of Joseph and Hyrum Smith”, manuskript, 20 jan. 1855, kyrkans historiska bibliotek, Salt Lake City). Utan att ge henne ett direkt svar sa Joseph till de heliga som samlats: ”Om jag inte beger mig dit [till Carthage] blir följden att denna stad och dess invånare förgörs, och jag står inte ut med tanken på att mina kära bröder och systrar och deras barn skall få genomlida samma vedermödor i Nauvoo som i Missouri. Nej, det är bättre för er broder Joseph att dö för sina bröder och systrar, för jag är villig att dö för dem. Mitt verk är avslutat” (Dan Jones, ”The Martyrdom of Joseph Smith and His Brother, Hyrum!” transkriberad av Ronald D. Dennis, i Ronald D. Dennis, ”The Martyrdom of Joseph Smith and His Brother Hyrum”, BYU Studies, vol. 24, nr 1 [Winter 1984], s. 85; se även Kyrkans historia i tidernas fullbordan, 2 uppl. [Kyrkans utbildningsverksamhet, elevens studievägledning, 2002], s. 277).

”Efter att ha omfamnat sina små barn som klängde vid hans kläder och efter att ha tagit ett ömt avsked av sin hustru som han älskade innerligt och som också var i tårar, och efter att en sista gång ha tröstat sin åldriga, helgonlika mor, talade han till hela folksamlingen med stort eftertryck och uppmanade dem att vara trofasta på det sätt som, och till den religion som, han hade lärt dem” (Dan Jones, ”The Martyrdom of Joseph Smith and His Brother, Hyrum!” s. 85–86).

När Joseph red ut ur Nauvoo med dem som följde honom, stannade han till vid tempelplatsen, ”såg på den heliga byggnaden och därefter på staden och sa: ’Detta är den vackraste platsen och det bästa folket under himlen. Föga anar de vilka prövningar som väntar dem’” (History of the Church, 6:554; se även Kyrkans historia i tidernas fullbordan, s. 277).