Braden visar vägen
Författaren bor i Kalifornien, USA.
Det här hände i Louisiana, USA.
Livet på alligatorfarmen var toppen. Men det var en sak som fattades.
”Var ett föredöme för de troende” (1 Timoteusbrevet 4:12).
Braden och pappa bar tunga hinkar med alligatorpellets till utfordringsbryggan. Ovansidan av alligatorernas huvuden dök upp ovanför ytan och gled fram mot dem. När Braden och pappa kom till utfodringsplatsen hade några av alligatorerna sina munnar öppna.
Men Braden var inte rädd. Att arbeta med pappa på alligatorfarmen var bäst.
”Matdags!” sa Braden. Han skopade upp pellets och kastade dem i vattnet.
Smask. Smask. Plask.
Några av alligatorerna fångade pellets i luften. Andra nafsade efter dem när de landade i vattnet. Braden och pappa fortsatte kasta ut mat tills hinkarna var tomma.
”Tack för hjälpen”, sa pappa. ”Kom så går vi. Missionärerna kommer strax.”
Braden och hans familj hade börjat prata med missionärerna för några månader sedan. Han gillade missionärerna! Och han gillade att lära sig om kyrkan. Pappa var medlem i kyrkan men hade inte varit i kyrkan särskilt ofta. Mamma och Braden hade aldrig döpts.
”Förra veckan satte ni som mål att läsa Mosiah 18”, sa syster Cox den kvällen. ”Hur gick det med det?”
Mamma och pappa tittade på varandra och blev tysta ett ögonblick. ”Vi var upptagna den här veckan”, sa mamma.
”Jag läste det!” sa Braden.
”Bra jobbat!” sa syster Blood och sträckte sig fram för att ge en high-five. ”Hur kändes det efter att du hade läst det?”
Braden log brett. ”Jättebra. Och jag bad och frågade om jag skulle döpas. Jag vill verkligen bli döpt.”
”Vad bra! Jag vet att det gör din himmelske Fader väldigt glad”, sa syster Cox. Hon vände sig till Bradens mamma. ”Hur känner du för det?”
”Jag är fortfarande osäker. Jag tror jag behöver lite mer tid”, sa mamma.
Braden kände sig lite ledsen resten av lektionen. Han önskade att båda hans föräldrar var medlemmar i kyrkan. Och han ville också bli medlem i kyrkan!
När missionärerna gick sa han till sina föräldrar att han menade vad han sagt tidigare. ”Jag vill verkligen bli döpt. Och …”, Braden tog ett djupt andetag. ”Jag vill verkligen att pappa ska döpa mig.”
Efter ett ögonblick sa pappa: ”Det vill jag verkligen också.”
Mamma var tyst. ”Vi ber om det.”
Braden gick ner på knä med sin familj och frågade sin himmelske Fader om han och mamma skulle döpas. Han kände sig varm och älskad.
De följande veckorna läste Braden skrifterna och bad varje dag. I början var det alltid han som frågade sina föräldrar om de ville be och läsa med honom. Men snart var det de som frågade honom. När han och pappa matade alligatorerna brukade de prata om skrifterna eller om vad de hade lärt sig i kyrkan. Han och mamma brukade prata om missionärernas lektioner. Varje dag verkade mamma och pappa vara lite gladare.
En dag på en lektion med missionärerna sa mamma de ord som Braden hade väntat på: ”Jag vill bli döpt.”
Veckorna efter det tyckte Braden det kändes som om han gick på moln.
Till slut kom dagen för mammas och Bradens dop. När Braden kom upp ur vattnet kände han sin himmelske Faders kärlek till honom och hans familj. Han gav pappa en stor kram.
Pappa höll Braden tätt intill sig och viskade: ”Tack för att du är ett så bra föredöme och hjälper oss. Jag älskar dig.”
ILLUSTRATIONER: C.B. CANGA