Skrivet av er
Jag ska få träffa min bror igen
Häromveckan var det min lillebror Gabriels födelsedag. Han skulle ha fyllt sju, men han hade cerebral pares och dog för två år sedan. I Primär sjöng vi ”Getsemane”. Orden var tydliga och meningsfulla. Sången fyllde rummet med Anden.
Efter sången bar syster Webster sitt vittnesbörd om Jesu Kristi försoning. Det fyllde rummet ännu mer med Anden. Sedan talade hon om hur hennes bror hade dött för flera år sedan. Det fick mig att tänka på Gabriel, så jag började nästan gråta. Jag tänkte på när jag kramade Gabe för sista gången. Jag var ledsen, men kände också frid.
Syster Webster talade om att hon var så glad över att veta att hon skulle få träffa sin bror igen. Hon sa att hon visste att vi alla ska få träffa våra nära och kära som har gått vidare.
Efter Primär gav jag syster Webster en stor kram. Vi grät tillsammans några minuter. Anden var så stark. Hon berättade att jag skulle få träffa min lillebror igen. Hon sa att Jesu Kristi försoning inte bara var för de syndiga utan också för dem som led. Hon frågade vad jag saknade mest med Gabe, och jag sa att jag verkligen saknade hans skratt.
Jag berättade för syster Webster att jag hade varit ledsen eftersom det var Gabriels födelsedag den veckan och jag behövde verkligen veta om jag skulle få träffa honom igen. Hon sa att de tårar vi grät var glädjetårar. Jag kunde känna Anden och jag visste att det hon sa var sant. Jag är säker på att jag ska få träffa Gabriel igen, och det gör mig så glad. Jag älskar honom. Jag vet att eftersom Jesus Kristus älskar mig, gav han sitt liv så att jag kan få träffa Gabriel igen.