Tim kan göra sådant som är svårt!
Tim var bra på att vandra. Men den här vandringen kändes väldigt lång. Han och hans familj hade vandrat hela vägen till en sjö. Tim gillade att se de små fiskarna i vattnet. Han gillade att kasta stenar i sjön. Men nu var han trött och hungrig. Det var jobbigt att vandra!
”Kan du bära mig?” frågade han pappa.
”Förlåt”, sa pappa. ”Jag måste bära din lillebror.”
Tim började gråta. Han var så trött. Han ville inte gå längre.
”Vill du bära mig?” frågade han mamma.
”Jag måste bära lilla Mia”, sa mamma. ”Men jag kan hålla dig i handen. Vi går tillsammans.”
Mamma höll Tim i handen. ”Du klarar det, Tim. Vi kan göra sådant som är svårt.”
När Tim blev trött pekade mamma på de färgglada blommorna. De stannade för att dricka lite vatten.
Sedan vandrade de lite till. ”Vi kan göra sådant som är svårt”, sa mamma till Tim. ”Du gör det jättebra.”
Snart kunde Tim se bilen. ”Titta! Vi är nästan tillbaka!
När de kom tillbaka till bilen gav mamma Tim en stor kram. ”Du klarade det!” sa hon. ”Du kan göra sådant som är svårt.”
Tim log. Han kände sig så stolt. Han hade vandrat hela vägen!
Senare den veckan behövde Tim göra en annan svår sak. Han höll på att lära sig cykla. Han behövde öva och öva. Han ramlade till och med av cykeln.
”Vill du fortsätta?” frågade pappa.
Tim tänkte på vandringen. Den hade också varit svår. Men han klarade den.
”Ja!” sa Tim. ”Jag kan göra sådant som är svårt!”
Tim satte sig på sin cykel igen. Han ville försöka igen!
Illustrationer: Rachael och Philippa Corcutt