Sarahs solo
Allt gick bra … tills Sarah kom till refrängen.
”Sarah, skulle du vilja sjunga på en konsert?” frågade fröken Gardner, Sarahs sånglärare.
”Det vill jag gärna!” sa Sarah.
”Det är bra för dig att sjunga inför andra”, sa fröken Gardner medan hon skrev i sin anteckningsbok. ”Konserten är i slutet av augusti, så du har hela sommaren på dig att förbereda dig.”
Sarah berättade för sina föräldrar om konserten så fort hon kom hem. Hon ringde sina morföräldrar direkt efter middagen. Hon var så glad!
Nästa lektion valde Sarah och fröken Gardner ut två sånger till konserten. Den ena sången var från en opera och den andra från en musikal. Sedan satte Sarah igång.
Hon övade sina sånger med fröken Gardner. Och hon övade hemma varje dag. Snart kunde hon sångerna utantill. Men hon fortsatte öva.
Till slut kom dagen när konserten skulle hållas. Sarah gjorde sig klar. Hon tog på sig sin blå klänning. Hon borstade håret. Sedan knäböjde hon vid sin säng och bad om sin himmelske Faders hjälp.
Snart var de på väg till konserten. ”Är du rädd?” frågade mamma.
Sarah skakade på huvudet. ”Jag kan sångerna så bra att jag kan sjunga dem baklänges!”
Mamma log. ”Du har verkligen övat mycket i sommar.”
När de kom till konserten satt Sarah bredvid sina föräldrar och morföräldrar. Hennes vän Megan var den första som sjöng. Sedan sjöng Evan. Sarah och resten av publiken applåderade efter varje sång.
När det var Sarahs tur tog hon ett djupt andetag och gick fram till mikrofonen. Hon sjöng den första sången perfekt. Fröken Gardner log mot henne. Sedan började Sarah på den andra sången.
Allt gick bra tills hon kom till refrängen. Och då hände det. Hon glömde orden! Hon blev helt tom i huvudet. Hon tittade nervöst på publiken och vinkade till pianisten att sluta spela.
”Förlåt”, sa Sarah. ”Jag skulle vilja börja om på nytt.”
Händerna var lite svettiga. Hon kände hur hjärtat bultade i bröstet. Hon tog ett nytt djupt andetag, nickade till pianisten och började igen.
Den här gången kom hon ihåg alla ord. Publiken applåderade när hon var klar. Sarah log, men hon var generad.
Efter konserten gick Sarah fram till sin lärare.
”Förlåt, fröken Gardner”, sa hon. ”Jag gjorde verkligen bort mig.”
”Inte alls, Sarah”, sa hennes lärare. ”Du tappade rytmen. Det kan hända vem som helst. Det viktiga är att du fortsatte!
”Det stämmer”, sa mormor som hade kommit fram till dem. ”Vi är så stolta över dig.”
På kvällen tänkte Sarah på konserten. Det kändes fortfarande pinsamt att hon hade gjort bort sig. Men fröken Gardner hade rätt. Sarah hade fortsatt. Det kunde hon vara stolt över.
Det är som omvändelse, tänkte hon.
”Mamma!” ropade Sarah och sprang till föräldrarnas sovrum. ”Jag kom på att konserten är som livet.”
”Hur då, sötnos?” frågade mamma. Sarah lade sig på sängen bredvid mamma.
”Jag gjorde ett misstag när jag sjöng, men jag rättade till det och fortsatte. När jag gör fel val i livet kan jag rätta till det genom att omvända mig. Sedan kan jag fortsätta göra det bättre.”
”Det låter som ett bra tema för nästa hemafton”, sa mamma. ”Vill du hålla lektionen?”
”Javisst!” sa Sarah. Hon kunde knappt vänta tills hon fick berätta vad hon hade lärt sig.
Illustrationer: Alyssa Tallent