Danilos pappa
Hur kunde hans pappa strunta i deras elaka ord?
Danilo skyndade sig genom korridorerna i skolan. Framför honom höll hans pappa på att tömma en soptunna. Danilo hoppades att hans pappa inte skulle se honom. Han sänkte huvudet och försökte smälta in bland de andra eleverna. Han tyckte det var pinsamt att hans pappa var skolans vaktmästare.
”God morgon, min son”, sa hans pappa när Danilo gick förbi.
Danilo gick snabbare och låtsades att han inte hörde. Men de andra pojkarna hade redan märkt det.
”Du Danilo!” ropade en pojke. ”Där är din pappa, skolsoparen! Han kanske behöver din hjälp.”
”Var inte elak mot Danilo”, sa en annan pojke. ”Herr Santos kan göra så mycket mer än att sopa. Kolla, han kan tömma soporna också!”
Alla pojkarna skrattade.
Danilo kunde knappt vänta tills han skulle börja på högstadiet nästa år. Kanske skulle retandet upphöra då. Han kastade en blick över axeln. Pappa arbetade med ett leende på läpparna. Hur kunde han strunta i deras elaka ord?
Danilo sprang in i aulan. Skolan hade ett möte för att tala om vem årets lärare var. Hans bästa vänner Nathaniel och Frances hade sparat en plats åt honom.
”Vem tror ni att lärarna valde?” frågade Nathaniel.
”Jag hoppas att det är fröken Ocampo”, sa Frances.
”Hon är jättebra”, sa Nathaniel. ”Men jag tycker bäst om magister Torres. Vem vill du ska vinna, Danilo?
Danilo tänkte på sina lärare. ”Jag gillar alla mina lärare. Det är svårt att välja bara en.”
Rektorn ställde sig upp. Mötet började!
”Det är dags att tillkännage årets lärare”, sa rektorn. ”I år har vi många fantastiska lärare. Men i slutändan blev vårt val lite annorlunda.” Han höll upp en liten tavla. ”Årets lärare är herr Santos, vår skolvaktmästare!”
Danilo kunde inte tro det! Hans pappa, årets lärare? Men han var inte ens lärare!
Danilos pappa gick fram till talarstolen. Alla klappade och hurrade. Rektorn skakade hans hand. Sedan sa han: ”En del av er tror nog inte att Santos är lärare. Men han undervisar oss varje dag genom sitt exempel. Varje morgon kommer han till skolan före alla andra. Efter skolan är han ofta den siste att gå. Alla arbeten är hedervärda om man arbetar hårt och är glad. Det är det som Angelo Santos har lärt oss. Det är därför Angelo Santos är årets lärare.”
Danilo tänkte på hur hans pappa tömde soporna. Han visste hur hårt hans pappa arbetade. Och han lät sig inte störas av vad andra sa. Han kanske kunde hjälpa Danilo att lära sig göra det.
När mötet var över ställde Danilo sig upp. ”Ni kan gå utan mig”, sa han till sina vänner.
Danilo gick fram till talarstolen. Flera stod runt hans pappa, skakade hand med honom och klappade honom på ryggen. Var och en tackade honom för hans exempel. Danilo väntade utanför folkmassan tills alla hade gått.
Hans pappa tittade upp från sin tavla och log.
”Vem skulle ha trott att det var möjligt?” sa hans pappa. ”Jag, skolans vaktmästare.”
”Jag är så stolt över dig, pappa.” Danilo rusade fram och kramade sin pappa. Hans pappa. Årets lärare.
Illustrationer: Jimmy Holder