”Orädda tillsammans”, Vägledning för de unga, juni 2022.
Kom och följ mig
Orädda tillsammans
Noomi och Rut ägde inte mycket. Men de hade varandra och sin tro på Gud.
Illustrationer: Katy Dockrill
Hela hennes värld hade rasat. Noomi, en rättfärdig israelitisk kvinna i Gamla testamentet, hade inte bara förlorat sin man utan också sina två söner (se Rut 1:2–5).
På grund av var och när hon levde, innebar detta med stor sannolikhet en ekonomisk katastrof för henne. I den kulturen och på den tiden var det svårt för en ensam kvinna att försörja sig. Om en kvinnas man dog förväntades hennes söner ta hand om henne.
Men när de också dog lämnades Noomi utan stöd där hon bodde, långt ifrån sitt hem och sitt folk. Så hon och hennes svärdöttrar började gå mot Israel.
Men med tanke på sina svärdöttrars välfärd sa Noomi till dem att bege sig tillbaka till Moab så att deras familjer kunde ta hand om dem.
Men de älskade sin svärmor. De svarade: ”Vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk” (Rut 1:9–10). De ville stanna hos Noomi.
Trots deras protester manade Noomi dem igen att gå hem. Efter en del gråt valde en svärdotter att lämna dem.
Men den andra klamrade sig fast vid Noomi ännu mer. Sedan uttalade hon de ord som utgör ett av de stora exemplen på lojalitet i skrifterna:
”Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. För dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud” (Rut 1:16).
Den här trofasta kvinnan och svärdottern hette Rut. Och hon hade ingen aning om att den lojalitet och kärlek hon visade Noomi satte igång en händelsekedja som skulle bli till välsignelse för hela världen.
Vad Rut stod inför
En sak var helt säker: Rut hade inga pengar undanstoppade. Hon hade ingen möjlighet att ta hand om Noomi ekonomiskt – eller ens sig själv. Faktum är att det säkraste för Rut hade varit att återvända hem, som Noomi hade sagt. Genom att hålla ihop skulle de få kämpa för sitt uppehälle. Trots att Rut visste det ville hon inte låta Noomi möta det ödet ensam. Hennes lojalitet var djup.
Rut ställdes inför fler svårigheter. Hon hade omvänt sig till Israels Gud, Jesus Kristus, en tid efter att hon gift sig med sin man. Hon kom från Moab där folket dyrkade andra gudar. Rut var villig att bege sig till ett främmande land (Betlehem) där hon skulle vara en outsider med annan religiös bakgrund och fostran. Allt detta utan något löfte om hjälp eller trygghet.
Men det hon hade var tro på Gud och lojalitet mot Noomi.
Välsignelser av trofasthet
När de kom fram till Betlehem föreslog Rut att hon skulle gå ut på åkrarna för att plocka ax till mat (samla säd som hade fallit till marken efter att skördearbetarna hade passerat).
Ruts axplockning på åkrarna ledde till att hon träffade Boas. Han var en mäktig man som var släkt med Noomis man. Boas kände medlidande med Rut. Han hade hört hur trofast Rut var mot Noomi och mot Israels Gud (se Rut 2:11–12).
Snart plockade Rut ax endast på Boas åkrar, och Rut och Noomi fick tillräckligt med mat att äta. Noomi såg ett tillfälle att hjälpa Rut. Hon föreslog att Rut skulle presentera sig för Boas som en möjlig hustru.
Rut svarade som förväntat: ”Allt vad du säger ska jag göra” (Rut 3:5).
Det blev så att Boas gifte sig med Rut (se Rut 4:13), vilket gav Noomi och Rut trygghet och säkerhet. Och inte bara det – de fick en son som blev förfader till Jesus Kristus (se Rut 4:17 och Johannes 7:42).
Noomi och Rut lämnades en gång utan mycket till ägodelar. Men de hade varandra. ”Din sonhustru … hon som älskar dig”, sa några kvinnor till Noomi, ”är mer för dig än sju söner” (Rut 4:15).
Det de hade, i varandra och i Herren, var allt de behövde.