Hålla fast vid sanningen

Melissa T.

Illustration: Ben Simonsen

Första gången jag såg en kyrkobyggnad trodde jag att det var ett sjukhus. Det var så rent och tyst. Jag älskade Jesu Kristi evangelium i samma ögonblick som jag kom till kyrkans möten.

Systermissionärerna började undervisa mig och jag bestämde mig för att döpas. Den dagen var bäst!

Jag fick höra om evangeliet av min granne, som är en återvänd missionär. Hon ringde mig en söndagsmorgon och bad mig följa med henne och hennes familj till kyrkan. Först sa mamma att jag inte kunde åka eftersom vi inte hade pengar till bussen. När jag berättade det för min granne sa hon att hon skulle köra mig, och mamma lät mig åka.

Även när vi går ensamma

Efter mitt dop gick jag igenom många svåra stunder med min familj. Ibland ville de att jag skulle stanna hemma på söndagarna, men jag valde att gå i kyrkan i stället. För det mesta var det svårt att försöka hålla sig kvar på förbundsstigen.

Några av mina familjemedlemmar har varit emot kyrkan och har sagt att det var fel beslut att gå med. När de säger det här kommer de här orden till mitt sinne: ”Jag vet att min himmelske Fader och Jesus Kristus lever. Jag vet att kyrkan är sann.” De här tankarna har hjälpt mig hålla fast vid sanningen.

Våra handlingar kan påverka andras liv

När jag hade svårt att veta hur jag skulle betala tionde visade min granne mig hur jag skulle betala det. Nu när mamma ger mig fickpengar så betalar jag alltid mitt tionde. Min familj och jag har fått välsignelser på grund av det. Min familj har till och med börjat ge mig sina pengar för att betala tionde! Det har varit en överraskning.

För det mesta går jag i kyrkan själv, men ibland följer mamma med mig. Mamma bestämde sig för att lära sig mer om evangeliet och tycker att det är väldigt glädjefyllt, men hon har inte döpts än.

Bön och tro förändrar hjärtan

Jag har sett Herrens hand i min familjs liv när jag ber för dem och ber andra att be för dem i templet. Mina familjemedlemmar har blivit mer stöttande, och nu uppmuntrar de mig att gå i kyrkan och vara sann mot mig själv.

Min farfar gick nyligen bort och jag hittade hans namn när jag släktforskade. Jag frågade pappa om jag fick se till att hans förrättningar blev utförda i templet. Han sa: ”Bara gör det om det är rätt sak att göra.”

Sann glädje och lycka

Att läsa skrifterna och känna till Jesu Kristi försoning har gett mig glädje, lycka, frid och tröst.

Jesu Kristi försoning har gett mig glädje.

Jag vet att jag genom Frälsarens försoningsoffer kan vara med min himmelske Fader igen och att min familj kan vara med mig för evigt om vi beseglas i templet en dag.

Författaren är från Vanuatu och bor i Fiji.