Ungdomar berättar
Min ätstörning kontra min sanna identitet
Under en lång tid kämpade jag med en ätstörning som kallas anorexia nervosa, där man äter mindre och mindre och oroar sig för att gå upp i vikt. Den påverkar dig mentalt – du börjar känna dig skyldig för att du äter och förstår inte kroppens behov. Det hjälpte inte att jag hela tiden såg orealistiska normer på nätet eller i skolan, och jag jämförde mig själv med min familj och andra omkring mig.
Min ätstörning var definitivt något jag gömde. Men mamma lade märke till hur mina matvanor hade förändrats. Hon satte sig ner med mig och gav mig all den tid som jag behövde för att berätta för henne vad som pågick. Det blev många tårar, men jag tror att Anden vägledde henne så att hon förstod att jag behövde hjälp. Tillsammans gjorde vi upp en plan och började försiktigt arbeta oss igenom den.
Under den tiden bestämde jag mig också för att få min patriarkaliska välsignelse. Jag ville veta hur mitt liv kunde vara bortom mörkret som jag upplevde. Jag kom dit med frågor till Gud: ”Vem är jag?”, ”Älskar du mig?”, och ”Varför är jag här?” Det första patriarken sa var ett svar på de frågorna. Min välsignelse hjälper mig att lära mig om min sanna identitet och vad Gud har i beredskap åt mig. När jag läser den känner jag Frälsarens kärlek till mig och minns vad jag kan bli med honom.
Till och med stöd av min patriarkaliska välsignelse, min familj, min himmelske Fader och min Frälsare, tog det lång tid för mig att bearbeta känslorna jag hade för min kropp. Det är fortfarande svårt ibland att acceptera mig själv för den jag är och hur jag ser ut. Men tack vare mina mörka stunder börjar jag uppskatta den tillväxt och det ljus som kommer av att jag förstår min sanna identitet. Jag är en dotter till min himmelske Fader. Jag är en Jesu Kristi lärjunge. De ser på mig med kärlek och uppmuntran, och det betyder mer än någon annans åsikt.
Annalise B., 17 år, Georgia, USA
Tycker om att arbeta på sin sjukhuspraktik och skapa konst och musik för att hedra Gud och hans skapelser.