Frälsarens varaktiga medkänsla
Att uttrycka medkänsla med andra är Jesu Kristi evangeliums kärna.
En av de mest slående principerna som Frälsaren undervisade om under sin jordiska verksamhet var att behandla andra med medkänsla. Låt oss reflektera över denna princip och dess praktiska tillämpning genom att tänka på berättelsen om Jesu besök i farisén Simons hem.
Lukasevangeliet berättar att en viss kvinna, som sågs som syndare, kom hem till Simon när Jesus var där. Ödmjukt ångerfull närmade sig kvinnan Jesus, tvättade hans fötter med sina tårar, torkade dem med sitt hår och kysste och smorde dem sedan med en speciell balsam.1 Den stolta värden, som ansåg sig moraliskt överlägsen kvinnan, tänkte för sig själv med förebråelse och arrogans: ”Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.”2
Fariséns självgoda attityd fick honom att döma både Jesus och kvinnan orättvist. Men i sitt allvetande kände Frälsaren till Simons tankar, och med stor visdom ifrågasatte han Simons nedlåtande inställning och tillrättavisade honom för hans brist på hövlighet när han tog emot en så speciell gäst som Frälsaren i sitt hem. Faktum är att Jesu direkta tillrättavisning av farisén vittnade om att Jesus verkligen hade profetians gåva och att den här kvinnan, med ett ödmjukt och botfärdigt hjärta, var ångerfull och förlåten för sina synder.3
Liksom många andra händelser under Jesu jordiska verksamhet visar den här redogörelsen än en gång att Frälsaren agerade med medkänsla mot alla som kom till honom – utan åtskillnad – och särskilt mot dem som mest behövde hans hjälp. Den ånger och vördnadsfulla kärlek som kvinnan visade Jesus var bevis på hennes uppriktiga omvändelse och önskan om att få förlåtelse för sina synder. Men Simons känsla av överlägsenhet, tillsammans med hans hårda hjärta4, hindrade honom från att visa empati för den ångerfulla kvinnan, och han talade till och med till världens Frälsare med likgiltighet och förakt. Hans attityd visade att hans sätt att leva inte var något mer än strikt och ihålig efterlevnad av regler och yttre manifestationer av hans övertygelse genom självförhärligande och falsk helighet.5
Jesu medkännande och personliga tjänande i den här skildringen visar ett fullkomligt exempel på hur vi bör umgås med vår nästa. I skrifterna finns oräkneliga exempel på hur Frälsaren, rörd av sin djupa och varaktiga medkänsla, umgicks med sin tids människor och hjälpte dem som led och de som ”var härjade och hjälplösa som får utan herde”6. Han räckte ut sin barmhärtiga hand mot dem som behövde befrielse från sina bördor, både fysiskt och andligt.7
Jesu medkännande inställning är rotad i kärlek8,, det vill säga i hans rena och fullkomliga kärlek, vilken är kärnan i hans försoningsoffer. Medkänsla är en grundläggande egenskap hos dem som strävar efter helgelse, och denna gudomliga egenskap sammanvävs med andra kristna egenskaper som att sörja med dem som sörjer och visa empati, barmhärtighet och vänlighet.9 Uttryck av medkänsla för andra är faktiskt kärnan i Jesu Kristi evangelium och ett tydligt bevis på vår andliga och känslomässiga närhet till Frälsaren. Dessutom visar den vilken nivå av inflytande han har på vårt sätt att leva och visar hur betydelsefulla våra andar är.
Det är meningsfullt att notera att Jesu barmhärtiga handlingar inte var enstaka eller påbjudna manifestationer, baserade på en lista över uppgifter som skulle utföras, utan vardagliga uttryck för hans rena kärlek till Gud och hans barn och hans ständiga önskan att hjälpa dem.
Jesus kunde urskilja människors behov även på avstånd. Därför är det till exempel inte förvånande att han omedelbart, efter att ha botat en viss officers tjänare10, reste från Kapernaum till staden Nain. Det var där som Jesus utförde ett av de mest rörande underverken under sin jordiska verksamhet när han befallde en död ung man, den ende sonen till en mor som var änka, att ställa sig upp och leva. Jesus uppfattade inte bara den stackars moderns intensiva lidande utan också hennes svåra omständigheter, och han rördes av äkta medkänsla med henne.11
Precis som den syndiga kvinnan och änkan i Nain söker många människor i vår närhet efter tröst, uppmärksamhet, gemenskap och all hjälp vi kan erbjuda dem. Vi kan alla vara redskap i Herrens händer och agera medkännande mot de behövande, precis som Jesus gjorde.
Jag känner en liten flicka som föddes med en mycket allvarlig läpp- och gomspalt. Hon var tvungen att genomgå den första av många operationer på den andra dagen i sitt liv. Drivna av genuin medkänsla för dem som upplever samma svårighet försöker den här flickan och hennes föräldrar ge stöd, förståelse och känslomässig hjälp till andra som står inför denna svåra verklighet. De skrev till mig nyligen och berättade: ”Genom vår dotters utmaning fick vi möjlighet att träffa underbara människor som behövde tröst, stöd och uppmuntran. För en tid sedan pratade vår dotter, som nu är 11 år gammal, med föräldrarna till ett barn med samma utmaning. Under samtalet tog vår dotter för ett ögonblick av sig munskyddet hon bar på grund av pandemin så att föräldrarna kunde se att det finns hopp, även om barnet fortfarande har en lång väg att gå de närmaste åren för att lösa problemet. Vi är mycket tacksamma för möjligheten att visa vår empati för dem som lider, på samma sätt som Frälsaren gör för oss. Vi känner att vi lindrar vår egen smärta varje gång vi lindrar någon annans smärta.”
Mina kära vänner, när vi medvetet strävar efter att införliva en medkännande inställning i vårt sätt att leva, såsom Frälsaren exemplifierade, blir vi mer lyhörda för andras behov. Med denna ökade lyhördhet genomsyras alla våra handlingar av ett genuint intresse och genuin kärlek. Herren erkänner då våra ansträngningar, och vi välsignas utan tvekan med möjligheter att vara redskap i hans händer för att mjuka upp hjärtan och skänka lindring åt dem vars händer ”hänger ner”12.
Jesu förmaning till farisén Simon klargjorde också att vi aldrig ska döma vår nästa hårt och grymt, eftersom vi alla är i behov av förståelse och barmhärtighet från vår himmelske Fader för våra brister. Var det inte just det Frälsaren undervisade om vid ett annat tillfälle när han sa: ”Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?”13
Vi måste tänka på att det inte är lätt att förstå alla omständigheter som bidrar till någons attityd eller reaktion. Skenet kan bedra och det leder ofta till en felaktig bedömning av andras beteenden. Till skillnad från dig och mig kan Kristus tydligt se alla aspekter av en given situation.14 Trots att Frälsaren känner till alla våra svagheter fördömer han oss inte förhastat utan fortsätter att arbeta med oss på ett barmhärtigt sätt och hjälper oss att ta bort bjälken från vårt öga. Jesus ser alltid till hjärtat och inte till det yttre.15 Han sa själv: ”Döm inte efter skenet.”16
Tänk nu på Frälsarens visa maningar till de tolv nephitiska lärjungarna i denna fråga:
”Och vet att ni ska bli detta folks domare enligt den dom som jag ska ge er, vilken ska vara rättvis. Vad slags män bör ni då vara? Sannerligen säger jag er: Sådana som jag är.”17
”Därför vill jag att ni ska vara fullkomliga såsom jag, eller er Fader som är i himlen, är fullkomlig.”18
I det här sammanhanget dömer Herren dem som själva tar på sig att orättfärdigt döma andras påstådda brister. För att kvalificera oss för att kunna göra rättfärdiga bedömningar måste vi sträva efter att bli som Frälsaren och se på människors brister med medkänsla, till och med genom hans ögon. Med tanke på att vi fortfarande har långt att gå för att nå fullkomlighet är det kanske bättre om vi sitter vid Jesu fötter och vädjar om nåd för våra egna ofullkomligheter, som den ångerfulla kvinnan i fariséns hem, och inte lägger så mycket tid och energi åt att fokusera på ofullkomligheter vi tycker oss se hos andra.
Mina kära vänner, jag vittnar om att när vi strävar efter att införliva Frälsarens medkännande exempel i våra liv får vi större förmåga att berömma vår nästas dygder och vår naturliga instinkt att döma deras brister minskar. Vår gemenskap med Gud växer, och helt visst blir våra liv ljuvligare, våra känslor mer ömsinta och vi finner en aldrig sinande källa till lycka. Vi blir kända som de som skapar frid19, vilkas ord är lika milda som daggen en vårmorgon.
Jag ber att vi ska bli mer tålmodiga och förstående mot andra och att Herrens barmhärtighet, i fullkomlig mildhet, ska dämpa vår otålighet med deras brister. Detta är Frälsarens uppmaning till oss. Jag vittnar om att han lever. Han är det fullkomliga exemplet på barmhärtigt och tålmodigt lärjungeskap. Jag bär mitt vittnesbörd om dessa sanningar i Jesu Kristi heliga namn, amen.