Behovet av en kyrka
Skrifterna undervisar tydligt om uppkomsten och behovet av en kyrka som leds genom och med myndighet från vår Herre Jesus Kristus.
För många år sedan inledde äldste Mark E. Petersen, medlem i de tolv apostlarnas kvorum, ett tal med det här exemplet:
”Kenneth och hans hustru Lucille är goda människor, ärliga och hederliga. De går dock inte i kyrkan, och de tycker att de kan vara bra nog utan den. De lär sina barn ärlighet och dygd och de intalar sig själva att det är ungefär allt som kyrkan skulle göra för dem.
Dessutom insisterar de på att familjen behöver sina helger till att koppla av … [och] att gå i kyrkan skulle verkligen vara ett hinder för deras planer.”1
I dag handlar mitt tal om sådana goda och religiöst sinnade människor som har slutat närvara eller delta i sina kyrkor.2 När jag säger ”kyrkor” menar jag även synagogor, moskéer eller andra religiösa organisationer. Vi är bekymrade över att närvaron i alla dessa har sjunkit betydligt i hela landet.3 Om vi av någon anledning upphör med att värdesätta våra kyrkor, äventyrar vi vårt eget andliga liv, och när ett stort antal människor avlägsnar sig från Gud hålls hans välsignelser tillbaka från våra nationer.
Närvaro och aktivitet i en kyrka hjälper oss att bli bättre människor och att ha en bättre inverkan på andras liv. I kyrkan lär vi oss hur man tillämpar religiösa principer. Vi lär av varandra. Ett övertygande exempel är kraftfullare än en predikan. Vi blir stärkta genom samvaron med likasinnade. Genom närvaro och aktivitet i kyrkor blir våra hjärtan, som det står i Bibeln, ”förenade i kärlek”4.
I.
Skrifterna som Gud har gett till kristna i Bibeln och i nutida uppenbarelse undervisar tydligt om behovet av en kyrka. Båda visar att Jesus Kristus organiserade en kyrka och planerade att en kyrka skulle föra vidare hans verk efter honom. Han kallade tolv apostlar och gav dem myndighet och nycklar att leda den. Bibeln lär att Kristus är ”församlingens huvud”5 och att dess ämbetsmän gavs ”för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp”6. Bibeln är verkligen tydlig vad gäller kyrkans uppkomst och behovet av den nu.
Det finns de som säger att det inte hjälper dem att vara med på kyrkans möten. En del säger ”jag lärde mig ingenting i dag” eller ”ingen var vänlig mot mig” eller ”jag blev förolämpad”. Personliga besvikelser ska aldrig hålla oss ifrån Kristi lära, som lär oss att tjäna, inte att bli betjänade.7 Med det i åtanke beskrev en annan medlem sitt fokus för sin närvaro i kyrkan:
”För många år sedan ändrade jag min inställning till att gå i kyrkan. Jag går inte längre i kyrkan för min egen skull, utan för att bry mig om andra. Jag är noga med att hälsa på personer som sitter för sig själva, att välkomna besökare … och att frivilligt åta mig uppgifter. …
Kort sagt går jag i kyrkan varje vecka i avsikt att vara aktiv, inte passiv, och att göra positiv skillnad i människors liv.”8
President Spencer W. Kimball lärde att ”vi inte besöker sabbatens möten för att bli underhållna eller ens enbart för att bli undervisade. Vi går dit för att dyrka Herren. Det är ett personligt ansvar. … Om du tycker att mötet är misslyckat är det du som har misslyckats. Ingen kan dyrka Gud åt dig – du måste själv närma dig Herren.”9
Vår närvaro i kyrkan kan öppna hjärtat och helga själen.
I en kyrka tjänar vi helt enkelt inte ensamma eller så som vi vill eller tycker är bekvämt. Vi tjänar vanligtvis i grupper. I tjänande finner vi gudagivna möjligheter att höja oss över vår tids individualism. Tjänande som leds av kyrkan hjälper oss att övervinna den personliga själviskhet som kan fördröja vår andliga tillväxt.
Det finns andra viktiga fördelar att nämna, även kortfattat. I kyrkan umgås vi med underbara människor som strävar efter att tjäna Gud. Det påminner oss om att vi inte är ensamma i våra religiösa aktiviteter. Vi behöver alla umgås med andra, och umgänget i kyrkan är något av det bästa vi kan uppleva, för oss och våra makar och barn. Utan denna samvaro, speciellt mellan barn och trofasta föräldrar, visar forskning att det blir allt svårare för föräldrar att fostra barn i sin tro.10
II.
Hittills har jag talat om kyrkor i allmänhet. Nu ska jag ta upp speciella anledningar till medlemskap, närvaro och deltagande i Frälsarens återställda Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Självklart intygar vi att skrifterna, forntida och nutida, tydligt undervisar om uppkomsten och behovet av en kyrka som leds genom och med myndighet från vår Herre Jesus Kristus. Vi vittnar också om att Jesu Kristi återställda kyrka har upprättats för att undervisa om fullheten av hans lära och att officiera med hans prästadömes myndighet för att utföra de nödvändiga förrättningarna för att komma in i Guds rike.11 Medlemmar som avstår från närvaro i kyrkan och endast förlitar sig till enskild andlighet avlägsnar sig från dessa väsentligheter i evangeliet: prästadömets kraft och välsignelser, fullheten i återställd lära och motivationen och tillfällena att tillämpa denna lära. De förverkar sin möjlighet att kvalificera sig för förevigandet av sin familj.
En annan stor fördel med den återställda kyrkan är att den hjälper oss att växa andligen. Tillväxt innebär förändring. När det gäller andlighet innebär det omvändelse och en strävan att komma närmare Herren. I den återställda kyrkan har vi läran, förfaringssätt och inspirerade hjälpare som stöttar oss i vår omvändelse. Deras avsikt, även i medlemskapsråd, är inte bestraffning, såsom med resultatet av en brottmålsrättegång. Kyrkans medlemskapsråd syftar till att kärleksfullt hjälpa oss att meritera oss för förlåtelsens barmhärtighet som möjliggjorts genom Jesu Kristi försoning.
Enskild andlighet kan sällan ge den motivation och struktur för osjälviskt tjänande som den återställda kyrkan tillhandahåller. Utmärkta exempel på det här är de unga män och kvinnor och äldre som lägger sin utbildning eller sitt pensionärsliv åt sidan för att tacka ja till missionskallelser. De verkar som missionärer för främlingar på obekanta platser de själva inte valt. Detsamma gäller trofasta medlemmar som deltar i det osjälviska tjänande som vi kallar ”tempeltjänst”. De här sätten att tjäna skulle inte vara möjliga utan kyrkan som sponsrar dem, organiserar dem och leder dem.
Våra medlemmars religiösa tro och tjänande i kyrkan har lärt dem att arbeta i gemensamma insatser till nytta för samhället. Sådana upplevelser och utvecklingsmöjligheter sker inte inom den individualism som är så utbredd i vårt nuvarande samhälles sätt att fungera. I den geografiska organisationen av våra lokala församlingar umgås vi och verkar tillsammans med personer som vi kanske inte själva skulle ha valt, personer som undervisar oss och prövar oss.
Förutom att lära oss andliga egenskaper som kärlek, medkänsla, förlåtelse och tålamod, ger det här oss tillfällen att lära oss hur man samarbetar med personer med helt annorlunda bakgrund och preferenser. Den här fördelen har hjälpt många av våra medlemmar och många organisationer har haft stor glädje av deras delaktighet. Sista dagars heliga har rykte om sig att ha förmåga att leda och ena i gemensamma insatser. Denna tradition började med våra modiga pionjärer som koloniserade de västra bergstrakterna och grundade vår högt skattade tradition av osjälviskt samarbete för allas gemensamma bästa.
De flesta humanitära och välgörenhetsinriktade insatser behöver utföras genom att man förenas och hanterar individuella resurser i stor skala. Den återställda kyrkan gör det här i och med dess enorma humanitära insatser världen över. De inkluderar att distribuera utbildnings- och vårdartiklar, leverera mat till hungriga, visa omsorg om flyktingar, hjälpa andra återhämta sig från följderna av missbruk och mycket annat. Vår kyrkas medlemmar är kända för sina Hjälpande händer-projekt vid naturkatastrofer. Tack vare vårt medlemskap i kyrkan kan vi vara delaktiga i sådana storskaliga insatser. Medlemmar betalar också fasteoffer för att hjälpa de fattiga ibland sig.
Förutom känslor av frid och glädje genom Andens sällskap åtnjuter de av våra medlemmar som närvarar i kyrkan frukterna av att leva efter evangeliet, såsom välsignelserna av att följa Visdomsordet och den timliga och andliga framgång som utlovas om vi lever efter tiondelagen. Vi har också förmånen att få undervisning av inspirerade ledare.
Kronan på verket är de bemyndigade prästadömsförrättningarna för evigheten, däribland sakramentet som vi får varje sabbatsdag. Den högsta av alla förrättningar i den återställda kyrkan är det eviga äktenskapsförbundet som möjliggör förevigandet av underbara familjerelationer. President Russell M. Nelson har undervisat om den här principen på ett minnesvärt sätt. Han sa: ”Vi kan inte önska oss in i Guds närvaro. Vi måste lyda de lagar enligt vilka dessa välsignelser är utlovade.”12
En av dessa lagar är att gå på gudstjänst i kyrkan varje sabbatsdag.13 Vår gudsdyrkan och tillämpning av eviga principer för oss närmare Gud och utökar vår förmåga att visa kärlek. Parley P. Pratt, en av de ursprungliga apostlarna i den här tidsutdelningen, beskrev hur det kändes när profeten Joseph Smith förklarade de här principerna: ”Jag kände att Gud förvisso är min himmelske Fader, att Jesus är min broder och att min kära hustru är en odödlig, evig följeslagerska, en vänlig tjänande ängel som givits mig till tröst och hjälp, och en härlighetens krona i evigheternas evigheter. Jag kunde kort sagt nu älska med anden och även med förståndet.”14
Avslutningsvis påminner jag alla om att vi inte tror att goda ting endast kan åstadkommas genom en kyrka. Oberoende av kyrkor ser vi miljontals människor stötta och genomföra oräkneliga goda insatser. På ett personligt plan deltar sista dagars heliga i många av dem. Vi ser de här insatserna som ett uttryck för den eviga sanningen att ”Anden ger ljus åt varje människa som kommer till världen”.15
Även om så mycket gott utförs utan en kyrka är lärans fullhet och dess frälsande och upphöjande förrättningar endast tillgängliga i den återställda kyrkan. Dessutom ger närvaro i kyrkan oss den styrka och större tro som kommer av att umgås med andra som tror och dyrkar Gud tillsammans med dem som också strävar efter att hålla sig på förbundsstigen och bli bättre lärjungar till Kristus. Min bön är att vi alla ska vara ståndaktiga i vårt deltagande i kyrkan i vår strävan efter evigt liv, den största av alla Guds gåvor, i Jesu Kristi namn, amen.