Jag lyssnade inte
När jag var omkring 17 år träffade jag min kusin en dag för att gå på bio på andra sidan staden. Efteråt föreslog min kusin att jag skulle sova över hos honom men jag avböjde eftersom jag ville komma hem.
Det fanns ingen gatubelysning så jag fick gå hem i mörkret. Under den tiden i mitt liv hade jag inte särskilt stort självförtroende. Så för att få en känsla av trygghet började jag sjunga tyst medan jag gick. Ju längre jag gick, desto räddare blev jag.
När jag gick förbi en fotbollsarena hörde jag en svag röst säga: ”Thierry, byt trottoar!” Jag ville inte tro att det var något annat än rädsla så jag struntade i rösten. När jag hade gått flera meter till blev rösten mer bestämd: ”Thierry, byt trottoar!”Återigen sade jag till mig själv att jag bara var rädd. Jag fortsatte fram på samma sida av vägen, och nu sprang jag nästan. Plötsligt hörde jag rösten en tredje gång: ”Thierry, byt trottoar nu!” Jag lyssnade inte.
Sedan fick jag syn på fyra eller fem personer vid nästa gathörn. Jag sprang till andra sidan av vägen men det var för sent. Gänget såg mig och gav sig på mig. De ville ha allt som jag hade i mina fickor. Jag försökte försvara mig, men det var inte mycket jag kunde göra. Till slut föll jag till marken och låtsades att jag var medvetslös. När de hade gett sig av kravlade jag mig upp och sprang hem så fort jag kunde.
Nu, tjugo år senare, arbetar jag med andra människors säkerhet. Jag har varit i allvarligare situationer än denna och har åter hört rösten som talat om för mig vad jag skulle göra. Jag behöver väl knappast säga att jag inte behöver varnas tre gånger längre.
Jag vet att den upplevelsen jag hade som ung man, fastän den var svår, hjälpte mig att upptäcka den Helige Andens röst. Idag känner jag väl igen den rösten.
Thierry Hotz är medlem i Vitrolles församling, Nice stav, Frankrike.