Ett effektivt äldstekvorum
Den fjärde i en serie artiklar om prästadömets kvorum och deras syften.
Nutida skrifter hävdar att prästadömsbärare ”åter [ska] frambringa Sion” som Jesaja profeterat om. (L&F 113:8; se Jes 52:1, 8.) Nutida skrifter framhåller också att äldsterna ska vara ”bofasta tjänare”. (L&F 124:137) Det innebär att stavspresidenter och biskopar litar på att starka äldstekvorum utför kyrkans mission – att inbjuda alla att komma till Kristus och bli fullkomnade i honom – genom att förkunna evangeliet, fullkomliggöra de heliga och återlösa de döda.
Det är en stor utmaning att bygga ett starkt kvorum. Kvorumet förändras hela tiden. Det finns troligtvis inte ett tillräckligt antal aktiva medlemmar som gör sina hembesök. Vuxna, nyomvända män flyttar ofta eller går inte att få tag på. De blivande äldsterna är ofta fler än de aktiva äldsterna. Trofasta äldster reser eller flyttar ofta på grund av arbete eller utbildning. Några kallas som högpräster eller får stora uppdrag utanför kvorumet. Frågan är därför, hur kan ett äldstekvorum som förändras hela tiden växa i styrka?
President Stephen L Richards (1879–1959), förste rådgivare i första presidentskapet, sade: ”Ett kvorum är tre saker: för det första en klass, för det andra ett brödraskap och för det tredje en hjälpenhet. I kvorumet blir prästadömets män undervisade om evangeliets principer, de skapar ett sant broderskap och för Kristi verk framåt. Det är en gudagiven sammanslutning genom vilken de åtnjuter fler varaktiga förmåner än genom något annat brödraskap i vårt samhälle. Dess främsta syfte är att uppmuntra och skydda varje individ.”1
Enligt president Richards definition bygger man ett starkt kvorum på följande sätt:
-
Stärk broderskapets band mellan alla kvorummedlemmarna.
-
Undervisa om grundläggande lärdomar och prästadömsplikter.
-
Utför tjänandeuppgifter med hjälp av hela kvorumet.
Här följer några praktiska förslag på hur man kan skapa sådana kvorumbyggande aktiviteter:
1. Stärk broderskapets band mellan alla kvorummedlemmarna.
Engagera alla medlemmarna i kvorumet. Ingen bör undanhållas detta, oavsett omständigheterna. President Boyd K Packer, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”Han [kvorummedlemmen] kanske förlorar intresset för kvorumet, men kvorumet får aldrig förlora intresset för honom. Kvorumet har alltid och oupphörligen ansvaret för var och en av dess medlemmar. Att ignorera en mindre aktiv medlem, att sluta intressera sig för och kontakta honom är [att ta bort] hans rättigheter som bärare av prästadömet.”2
Besök. Besök. Besök. Presidentskap i äldstekvorum världen över säger att deras personliga besök har haft en bestående inverkan när de försökt innesluta alla medlemmar i kvorumets broderskap. Dessa besök uppskattas som mest när de görs i sann vänskap och med genuint intresse. Ofta inbjuds medlemmen att delta aktivt i kvorumet och hemmet välsignas då man knäböjer i bön.
Ge varje medlem en arbetsuppgift. President Gordon B Hinckley betonade: ”Varje kvorum måste vara ett verksamt broderskap för varje medlem, om dess avsikt ska förverkligas.”3 Detta överensstämmer med hans uppmaning att varje ny medlem (och kvorummedlem) behöver ett ansvar. Varje medlem behöver den ständiga andliga näringen som kommer genom att tjäna någon som har ett behov.
2. Undervisa om grundläggande lärdomar och prästadömsplikter.
Lär av dem som leder. En äldstekvorumpresident bör undervisa kvorummedlemmarna om det som han lär sig. Under veckans gång kan undervisning från Anden komma till hans sinne och hjärta. Han bör skriva ner den. När han är tillsammans med stavspresidentskapet, biskopsrådet, den tilldelade högrådsmedlemmen eller deltar i ledarskapsmöten bör han fråga sig själv: ”Vad lär jag mig här som jag borde undervisa mina bröder i kvorumet om?” Om han bevarar och går igenom sina anteckningar kommer tillfällen att yppa sig då han kan dela med sig av dem på kvorummöten, i intervjuer eller när han ger särskilda råd till någon.
I skrifterna får äldsternas kvorumpresident rådet ”att hålla råd med dem [kvorummedlemmarna] och att undervisa dem enligt förbunden”. (L&F 107:89; se också L&F 20:38–45.) Han kan hålla råd privat under hembesök eller regelbundna intervjuer, eller i grupp med hela kvorumet.
Lär av dem som undervisar. Kvorummedlemmarnas intresse och närvaro är till viss del ett resultat av effektiv undervisning. Många kommer på grund av respekt för sina förbund, andra bestämmer sig för att delta eller inte på grund av hur värdefull de anser att undervisningen är. Lärare bör förbereda och hålla lektioner med medlemmarnas behov och medverkan i åtanke. Lärare bör också undervisa med andlig myndighet och vägledning enligt anvisningarna i Läran och förbunden kapitel 50 (se v 10–25). ”Därför förstår den som predikar [genom Anden] och den som mottager [genom Anden] varandra, och båda känna sig uppbyggda och glädjas med varandra.” (L&F 50:22)
3. Utför tjänandeuppgifter med hjälp av hela kvorumet
Uppmuntra till oberoende bland kvorummedlemmarna. President J Reuben Clark Jr (1871–1961), förste rådgivare i första presidentskapet, sade att ”biskopen [ser] på varje behövande medlem som ett timligt problem, och tar hand om dem tills de kan hjälpa sig själva. Prästadömet måste betrakta sina behövande bröder som ett fortsatt problem, tills inte bara deras timliga behov är tillgodosedda utan också deras andliga. Ett konkret exempel: En biskop ger hjälp medan hantverkaren eller yrkesmannen är arbetslös och nödlidande. Ett prästadömskvorum ger honom arbete och försöker se till att han klarar sig tills han är helt självförsörjande och aktiv i sina prästadömsplikter.”4
Utforma ett genomförbart hemlärarschema. Äldste L Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum gav värdefulla råd under det världsomfattande ledarutbildningsmötet den 11 januari 2003. Han talade om små enheter i kyrkan. Rådet passar också där det inte finns så många hemlärare. Aktiva hemlärare bör få uppdrag enligt behov och bör först och främst koncentrera sig på nya medlemmar. Det kanske inte är möjligt att besöka alla under en tid. Äldste Perry råder oss: ”Om ni som prästadömsledare bara lyckas hjälpa era medlemmar hålla sina förbund med Herren har ni gjort allt det ni förväntas göra.”5
Kanske president Spencer W Kimball (1895–1985) framhöll kärnan i hemundervisningen bäst när han sade: ”Världslighet är tidens anda … Men Herren har gett oss ett gammalt program i ny skepnad och det ger löfte om att föra tillbaka världen till ett sunt leverne, till ett riktigt familjeliv, till ömsesidigt beroende familjer emellan. Det innebär att fadern åter får inta sin rättmätiga plats som familjens överhuvud, att modern förs tillbaka från det sociala livet och yrkeslivet och barnen från alltför många nöjen och upptåg utanför hemmet. Hemundervisningsprogrammet med dess krönande aktivitet, familjens hemafton, kommer att neutralisera de dåliga biverkningarna om folket bara använder botemedlet.”6
Det här vara bara några få förslag för att hjälpa äldsterna att bygga upp ett starkt kvorum. Vi är storligen välsignade att få fortsatt vägledning från levande apostlar och profeter. President Boyd K Packer har talat om svar som kommer från kyrkans handböcker, skrifterna, tidigare råd från levande profeter, och nycklar, och rätten till fortsatt, personlig uppenbarelse.7 Vi ärar vår kallelse och vår egen andliga utveckling när vi fortsätter att lära oss och tillämpa undervisningen från levande profeter och lokala ledare.
Äldstekvorumen ska berömmas för det fina arbete de gör för att ”åter frambringa Sion”, och på så sätt uppfyller de profetia när de förbereder de heliga att komma till Kristus och deras Gud. Må Gud rikligen välsigna dem i deras arbete.
OM pRÄSTADÖMSKVORUM
”Det blir en förunderlig dag, mina bröder … när våra prästadömskvorum blir ett ankare av styrka för varje man som tillhör dem, när varje sådan man med rätta ska kunna säga: ’Jag tillhör ett prästadömskvorum i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag står beredd att hjälpa mina bröder i alla deras behov, på samma sätt som jag är övertygad om att de är beredda att hjälpa mig. När vi arbetar tillsammans tillväxer vi andligt som Guds förbundssöner. När vi arbetar tillsammans kan vi utan förlägenhet och utan fruktan stå emot varje motvind som kan blåsa, vare sig den är ekonomisk, social eller andlig.’”
President Gordon B Hinckley, ”Prästadömskvorumens välfärdsansvar”, Nordstjärnan, apr 1978, s 135.
TACKSAM MOT ETT ÄLDSTEKVORUM
Min far blev medlem i kyrkan när han uppvaktade min mor. Han ordinerades till äldste och var aktiv en kort tid innan han avföll från kyrkan.
Han hade ingen formell kontakt med kyrkan i omkring 50 år. Han hade flyttat många gånger. Och sedan när han var 82 år och bodde ensam i södra Kalifornien med dålig hälsa, knackade två män på hans dörr en söndagsmorgon. De sade: ”Vi är här för att ta med dig till prästadömsmötet.”
Han var så tacksam att någon hade ansträngt sig för att kontakta honom. De männen tog min far till kyrkan – något som hans tre aktiva söner aldrig hade kunnat åstadkomma, utom vid särskilda tillfällen. De var goda exempel på hur medlemmarna i prästadömskvorumen bör söka upp personer som har något behov. Min familj kommer alltid att vara tacksam för männen i det kvorumet.
Äldste Dale E Miller i de sjuttios kvorum.