Utan jobb inför julen
I januari 2001 blev min make Peter arbetslös och en kort tid därefter föddes vårt tredje barn. När Peter fick jobb 80 mil hemifrån blev det en stor flytt för oss. Och fastän han tyckte om jobbet var det ett mycket svårt år ekonomiskt sett och vi hade knappt tillräckligt med pengar till hyra och mat. Vårt lilla matförråd tog fort slut och julen närmade sig. Då fick vi en oväntad ”julbonus” av Peters arbetsgivare — alla anställda på Peters avdelning blev arbetslösa i en månad.
Min make blev alltså återigen utan jobb. Men Herren glömde inte bort oss. Peter ombads att hjälpa flera medlemmar och vi fick ekonomiskt stöd genom detta arbete. Vi blev inte bortglömda inför julen heller. De kvinnliga missionärerna ringde på dörrklockan en dag och gav oss ett stort paket som var från en anonym familj i vår församling. När vi öppnade det fanns det många fina inslagna julklappar, var och en med ett av familjemedlemmarnas namn. Det fanns också ett kuvert med pengar — som om inte julklapparna hade varit nog!
På julaftonen ringde dörrklockan igen. Ett paket utanför dörren innehöll fler fint inslagna julklappar till var och en av oss. Vi var så glada. Jag tackade vår himmelske Fader för de små underverk han hade gjort för oss. Och jag var tacksam för medlemmarna som var så kärleksfulla trots att vi bara hade bott där i fem månader.
Vi vet inte vilka som hjälpte oss under den svåra tiden och jag kan inte låta bli att tänka på Frälsarens ord: ”Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka.” (Matt 25:35)
Iris Lehmann är medlem i Salzburgs församling, Salzburgs stav, Österrike.