Alltid minnas honom
I varje sakramentsmöte används ordet alltid i ett förbund, ett heligt löfte som du avger till Gud. Detta är vad du hör, uppläst av Guds bemyndigade tjänare: ”Att de äro villiga att påtaga sig din Sons namn och alltid minnas honom samt hålla de bud han givit dem, så att de alltid må hava hans Ande hos sig.” (L&F 20:77; kursivering tillagd.)
Du lovar att ”alltid minnas honom”. Du liksom jag kanske har undrat varför han använde ordet alltid , med tanke på hur jordelivet gestaltar sig för oss. Du vet av erfarenhet hur svårt det är att medvetet tänka på en viss sak hela tiden.
Jag har inte visdom nog att känna till alla hans syften med att ge oss ett förbund att alltid minnas honom. Men jag känner till ett. Det är för att han vet allt om de mäktiga krafter som påverkar oss och likaså vad det innebär att vara människa.
Motstridande krafter
Du och jag kan se hur de två stora motstridande krafterna omkring oss ökar i styrka. Den ena är rättfärdighetens kraft. Guds tempel, till exempel, byggs nu över hela jorden i en omfattning som för bara några år sedan skulle ha varit otänkbar. Antalet missionärer och nya platser som de kallas till förändras så snabbt att jag lärt mig att inte försöka ange varken antal eller platser, eftersom min kunskap är föråldrad.
Som alltid har varit fallet, så finns det en motsatt kraft. Det är syndens kraft, och den ökar synbart. Jag ska inte försöka ge några exempel. Det ni ser i media och i människors liv omkring er ger tillräckligt med tragiska exempel. Och även egna erfarenheter måste säkert få er att känna den skrämmande ökningen av toleransen för och till och med uppmuntran av syndens makt att förgöra och plåga.
Mästaren förutser inte bara den växande styrkan i dessa motarbetande krafter, han vet också vad det vill säga att vara dödlig. Han vet hur det är när livets omsorger tynger oss. Han vet att vi ska äta vårt bröd i vårt anletes svett och vilka bekymmer, omsorger och även sorger som kommer av befallningen att föra barn in i världen. Och han vet att de prövningar vi ställs inför och vår mänskliga förmåga att bemästra dem går upp och ner.
Han känner till de misstag vi så lätt gör: att underskatta de krafter som påverkar oss och att lita alltför mycket till vår mänskliga styrka. Därför erbjuder han oss förbundet att ”alltid minnas honom” och uppmaningen att alltid be (se 3 Nephi 18:18) så att vi sätter vår lit till honom, vår enda trygghet. Det är inte svårt att veta vad vi ska göra. Själva svårigheten att alltid minnas och alltid be är en sporre vi behöver för att kämpa hårdare. Faran ligger i att skjuta upp eller driva med strömmen.
Gå framåt andligen
Mitt budskap är en vädjan, en varning och ett löfte: Jag vädjar till er att göra de enkla saker som för er framåt andligen.
Börja med att minnas honom. Ni kommer ihåg det ni vet och vad ni älskar. Frälsaren gav oss de heliga skrifterna som profeterna betalat för med en summa vi inte kan mäta, så att vi skulle kunna lära känna honom. Fördjupa er i dem. Bestäm er nu för att läsa mer och effektivare än ni någonsin gjort tidigare.
För flera decembrar sedan lärde jag mig återigen vilken kraft som kommer av att arbeta hårdare på att få skrifterna att öppna sig för våra hjärtan. Det började med att jag lade märke till skrifterna som tillhörde en man som satt bredvid mig på ett möte. Jag såg att han hade markerat dem, liksom jag hade gjort, men på ett annat sätt. Han hade satt färgade klisterlappar i kanten på sidorna, i färger som motsvarade understrykningarna så att han kunde studera alla skriftställen som var till hjälp för honom i ett visst ämne.
Inom en dag hade jag köpt ett billigt exemplar av skrifterna. Men det tog åtskilliga dagar, och åtskilliga böner, innan jag visste vilka ämnen som skulle öppna skrifterna på nytt för mig. Jag valde de ämnen som skulle undervisa mig om mitt kall att vara ett vittne om Jesus Kristus. Det första ämnet var vittnesbördet om att Jesus Kristus är Guds Son, nästa att han har uppstått och det tredje att han är kyrkans överhuvud.
Jag vill nu inte uppmana dig att köpa en ny uppsättning av skrifterna, och inte heller att skaffa färgade klisterlappar och färgpennor eller att välja samma ämnen som jag valde. Men jag vädjar till dig att återvända till skrifterna på ett sätt som öppnar ditt sinne och hjärta för att ta emot undervisning.
Många av skriftställena har blivit välbekanta för oss. Ändå hade det jag vet om Frälsaren och det jag känner för honom berikats på bara några få veckor.
Jag började läsa mer målinriktat. Det kanske berodde på att det var jul. Kanske var det för att jag alltid ville minnas honom. Men jag fann mig dragen till berättelserna om hans födelse. Återigen läste jag hans ord som talades av en profet som hette Nephi och som är upptecknade i Mormons bok och är så välkända för oss alla. Ändå kändes de nya för mig:
”Se, jag kommer till mina egna för att uppfylla allt, som jag uppenbarat för människobarnen från världens grundläggning och för att göra både Faderns och Sonens vilja — Faderns angående mig, och Sonens angående min kropp. Se, tiden är inne, och i natt skall tecknet givas.
Och det begav sig, att de ord, som kommo till Nephi, blevo uppfyllda såsom de talats, ty se, vid solnedgången blev det ej mörkt, och människorna blevo förvånade, när natten kom och det icke var mörkt.” (3 Nephi 1:14–15)
Senare såg jag i mitt sinne och kände jag, som aldrig förr, uppfyllelsen av lamaniten Samuels profetia att solen skulle gå ner utan att det blev mörkt. (Se Helaman 14:3–4.) Jag såg det vid hans födelse, som om jag befann mig bland folket i dessa löftets länder. Och jag såg det som det kommer att vara när han kommer för att i uppstånden härlighet stå på Oljeberget. Mörkret skingras när den utlovade Messias kommer med läkedom under sina vingar. I vetskap om hur mycket jag behöver denna läkedom, vill mitt hjärta nästan brista av glädje och kärlek till honom vid tanken på det ljuset. Jag tror att jag aldrig mer kommer att kunna se en ny dags gryning, då solen förjagar mörkret, utan att den synen framkallar kärleken i mitt hjärta till honom.
En varning
Jag måste till min vädjan lägga en varning. Du har rätten och förpliktelsen att välja själv. Du kan utforska skrifterna eller låta bli. Du kan välja att arbeta tillräckligt hårt, att begrunda och lyda hans bud, så att den Helige Anden kan vara din följeslagare. Då kommer du att lära känna Frälsaren bättre och bättre, och ditt hjärta kommer att svälla av kärlek till honom. Eller också kan du välja att skjuta upp det. Du kan välja att driva med strömmen och tro att det du redan gjort räcker för dig.
Min varning är helt enkelt en fråga om orsak och verkan. Jesus Kristus är världens ljus och liv. Om vi väljer att inte närma oss honom, finner vi att vi har avlägsnat oss.
”Ty jag, Herren, kan icke se på synd med den allra minsta grad av överseende.
Dock skall den, som omvänder sig och håller Herrens bud, få förlåtelse.
Men ifrån den, som icke omvänder sig, skall det ljus borttagas, som han har fått, ty min Ande skall ej alltid sträva med människan, säger Härskarornas Herre.” (L&F 1:31–33)
Vi är lovade att om vi alltid kommer ihåg honom och håller hans bud, ska vi ha hans Ande hos oss. Denna våra fötters lykta lyser svagare om vi väljer att skjuta upp det eller driva med strömmen.
Löften
Nu till de säkra löftena. Om du först och främst låter ditt hjärta dras till Frälsaren, till att alltid minnas honom, och om du närmar dig vår himmelske Fader i bön, så har du satt på dig din andliga rustning. Du är beskyddad mot högmod eftersom du vet att eventuell framgång inte kommer av mänsklig styrka. Och du är beskyddad mot de tankar som kommer över oss att vi är för svaga, för oerfarna, för ovärdiga att göra det vi kallas av Gud att göra för att tjäna och hjälpa till att frälsa hans barn. Vi har i vårt hjärta fått den förvissning som beskrivs i Moroni: ”Kristus sade sannerligen till våra fäder: ’Om I haven tro, kunnen I göra allt som är tjänligt för mig.’” (Moroni 10:23)
Det finns ännu ett säkert löfte. Det är detta: Oavsett om du väljer att hålla ditt förbund att alltid minnas honom eller inte, så kommer han alltid ihåg dig. Jag vittnar om att Jesus Kristus, född i Betlehem, var och är Faderns Enfödde, Guds Lamm. Han valde redan före jordens grundläggning att vara din Frälsare, min Frälsare och Frälsaren för alla vi någonsin kommer att känna eller träffa. Jag vittnar om att han uppstod och att vi tack vare hans försoning kan bli rena genom vår tro på att lyda evangeliets lagar och ta emot dess förrättningar.
Jag lovar dig att du kommer att känna den Helige Andens inflytande påverka ditt hjärta då du utforskar skrifterna med ny målmedvetenhet och då du ber uppriktigt. Härigenom kommer du att få förvissningen att Gud lever, att han besvarar böner, att Jesus är den levande Kristus och att han älskar dig. Och du kommer att känna din kärlek till honom växa.
Från KUV:s brasafton vid Brigham Young- universitetet den 3 januari 1999.