BESÖKSLÄRARNAS BUDSKAP

Gläd dig åt Jesu Kristi försoning

Välj under bön ut och läs från det här budskapet de skriftställen och lärdomar som tillgodoser behoven hos de systrar som ni besöker. Berätta om era erfarenheter och bär vittnesbörd. Inbjud dem ni undervisar att göra detsamma.

Profeten Joseph Smith: ”De fundamentala principerna i vår religion äro apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och åter uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himmelen. Allt annat, som tillhör vår religion, är endast tillägg till detta.” ( History of the Church, 3:30)

Hur gläder vi oss åt försoningen?

Romarbrevet 5:10–11: ”Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.”

President Heber J Grant (1856– 1945): ”Jag fröjdar mig över kunskapen om att Jesus är världens Återlösare, vår äldre broder, och att hans namn, och bara hans namn, är det enda namn under himlen varigenom vi får frälsning och kan återvända för att bo hos vår himmelske Fader och vår Frälsare, och tillsammans med våra anhöriga som har gått före oss.” ( Kyrkans presidenters lärdomar: Heber J Grant, s 222)

Äldste Neal A Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum: ”Jesu enastående försoning är det största som skett i hela mänsklighetens historia! Den åstadkommer den universella uppståndelsen, den gör vår individuella omvändelse och förlåtelse möjlig … Vi måste förändra våra tankar och sedan vårt uppträdande, till dess vi har omvänt oss från våra synder … På detta sätt är omvändelsen en ständigt pågående process. Genom den behöver var och en av oss göra anspråk på försoningen för att få verklig befrielse, verklig förlåtelse och verkligt framåtskridande … Nu återstår det för oss … att försäkra [oss] om den storslagna försoningens välsignelser.” (”Vittna om den storslagna och underbara försoningen”, Liahona , apr 2002, s 7–8, 13)

Hur gör vi anspråk på försoningens välsignelser?

Äldste Russell M Nelson i de tolv apostlarnas kvorum: ”Väsentliga förrättningar i evangeliet symboliserar försoningen. Dop genom nedsänkning symboliserar Återlösarens död, begravning och uppståndelse. Genom att ta sakramentet förnyar vi dopförbunden och minns på nytt Frälsarens sargade kropp och blodet han utgöt för oss. Templets förrättningar symboliserar vår förlikning med Herren och beseglar familjer för evigt. Lydnaden mot de heliga förbund som ingås i templet gör oss värdiga det eviga livet.” (Se ”Försoningen”, Nordstjärnan, jan 1997, s 33.)

Anne C Pingree, andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap: ”Det [är] viktigt att vi sätter Kristus främst i vårt liv. Vi behöver honom verkligen i dessa farofyllda tider! Han är källan till styrka och trygghet. Han är ljus. Han är liv. Hans frid ’övergår allt förstånd’. Som vår personlige Frälsare och Återlösare inbjuder han oss, en och en, med öppna armar att ’komma till honom’ … Jag vittnar om att han alltid är där med sina barmhärtiga, kärleksfulla armar utsträckta.” (”Välj Herren Jesus Kristus”, Liahona, nov 2003, s 110, 112)