Första presidentskapets kvorum
Alltsedan kyrkan organiserades har det funnits en presiderande myndighet över hela kyrkan. Den 6 april 1830 gavs den ”till Joseph Smith den yngre, som kallades av Gud och ordinerades till Jesu Kristi apostel, att vara denna kyrkas första äldste”. (L&F 20:2)
Mindre än två år senare, den 25 januari 1832, ordinerades han till ”det högre prästadömets presidentskap”. (L&F 81:2; se också L&F 82.)
Allteftersom kyrkan framskred definierades presidentens och det första presidentskapets kvorums ämbete av ytterligare en uppenbarelse:
”Åter, det åligger presidenten över det högre prästadömet att presidera över hela kyrkan och att vara såsom Moses … att vara siare, uppenbarare, översättare och profet, havande alla Guds gåvor, vilka Gud giver kyrkans huvud.” (L&F 107:91–92)
Och vidare:
”Jag giver eder min tjänare Joseph som presiderande äldste över hela min kyrka och han skall vara översättare, uppenbarare, siare och profet.
Till rådgivare giver jag honom mina tjänare Sidney Rigdon och William Law, och dessa skola utgöra ett kvorum och det Första presidentskapet och erhålla uppenbarelserna från himmelen för hela kyrkan.” (L&F 124:125–126)
”Tre presiderande högpräster av det Melkisedekska prästadömet, valda av kyrkans medlemmar och avskilda och ordinerade till det ämbetet samt understödda av dem med förtroende, tro och bön, bilda ett kvorum av kyrkans presidentskap.” (L&F 107:22)
Fastställt genom uppenbarelse
Kyrkans presidents roll och rollen som första presidentskapet har när det gäller ansvaret för kyrkan i hela världen framställs tydligt i dessa uppenbarelser som står upptecknade i Läran och förbunden.
Samtidigt sägs det om de tolv apostlarnas kvorum att de har ”samma myndighet och makt som de förut nämnda tre presidenterna”. (L&F 107:24)
Också de sjuttio ”bilda ett kvorum med samma myndighet som de tolv nyss nämnda särskilda vittnena eller apostlarna”. (L&F 107:26)
Man kan då undra hur de kan ha samma myndighet. President Joseph F Smith (1838–1918) sade följande angående detta: ”Jag vill här tillrättalägga en uppfattning som till viss mån har spridits bland folket, och det är att de tolv apostlarna har samma myndighet som kyrkans första presidentskap. Det är sant när det inte finns något annat presidentskap än de tolv apostlarna. Men så länge det finns tre presiderande äldster som har presiderande myndighet i kyrkan, har de tolv apostlarna inte samma myndighet som de. Om det skulle vara så, skulle det finnas två likvärdiga myndigheter och två likvärdiga prästadömskvorum som fungerade parallellt, och så kan det inte vara för det måste finnas ett huvud.” ( Elders’ Journal, 1 nov 1906, s 43)
På liknande sätt får de sjuttio, som verkar under de tolvs ledning, bara samma myndighet om första presidentskapet och de tolvs kvorum skulle förgöras på något sätt.
Under långa perioder har det inte funnits något första presidentskapets kvorum. Efter profeten Josephs död innehades den presiderande myndigheten av de tolv apostlarnas kvorum, med Brigham Young som president. Det fortsatte så i tre och ett halvt år. Efter Brigham Youngs död gick myndigheten åter tillbaka till de tolvs kvorum och så fortsatte det i tre år och två månader. Efter John Taylors död gick det ett år och nio månader innan första presidentskapet omorganiserades.
Sedan dess har presidentskapet omorganiserats inom några dagar efter en presidents död. Varje gång detta har hänt har seniormedlemmen av de tolv apostlarnas kvorum blivit kyrkans president. Ancienniteten bestäms efter det datum då seniormedlemmen ordinerades till apostel.
Delegering av ansvar
Det är uppenbart att medan första presidentskapet presiderar och har myndighet över kyrkans alla delar så måste det finnas en delegering av myndighet och ansvar till andra för att kyrkans omfattande verksamhet i hela världen ska kunna fortgå.
”De Tolv utgöra ett resande presiderande högråd och officiera i Herrens namn under kyrkans presidentskaps ledning och i överensstämmelse med himmelens förordning. De skola uppbygga kyrkan och ordna alla dess affärer ibland alla folk, först bland icke-judarna och därefter bland judarna.
De sjuttio skola”, på samma sätt, ”handla i Herrens namn under de Tolvs eller det resande högrådets ledning i uppbyggandet av kyrkan och skötandet av dess affärer ibland alla folk”. (L&F 107:33–34)
Därför är det av praktiska skäl som de tolv och de sjuttio, under ledning av första presidentskapet, får mycket av ansvaret för kyrkans ecklesiastiska angelägenheter. Detta omfattar bland annat förkunnandet av evangeliet för jordens nationer och administrationen av de olika programmen som rör kyrkans medlemmar.
För att åstadkomma detta måsta annat arbete göras. Hus för dyrkan måste byggas och underhållas, kyrkans litteratur måste översättas, publikationer måste tryckas och många andra angelägenheter av timlig natur måste uträttas. Presiderande biskopsrådet har fått ansvaret för detta. Biskopsrådet, återigen under ledning av presidentskapet, upprättar tillvägagångssätt och medel för insamlingen av tionde och fasteoffer, överser välfärdsbehoven hos fattiga och nödställda och handhar många andra åligganden.
Och med denna relativt enkla och välförstådda ledningsstruktur för kyrkan fram sitt omfattande program över hela världen. Kyrkans organisation är utformad så att tillväxten kan tillgodoses genom att man utökar gruppen av sjuttio som andliga ledare samt anställda som handhar timliga angelägenheter.
Vidare lyder en av våra trosartiklar: ”Vi tror allt vad Gud har uppenbarat, allt vad han nu uppenbarar och vi tror att han ännu kommer att uppenbara många stora och viktiga ting angående sitt rike.” (Trosart 9)
Med andra ord tror vi på fortsatt uppenbarelse. Det är kyrkans presidents säregna ansvar att ta emot uppenbarelse för hela kyrkan. Alla andra ämbetsmän har rätt att få uppenbarelse om sina särskilda ansvar och plikter, men uppenbarelser som påverkar hela kyrkan ges bara till och genom presidenten.
Vägledning genom uppenbarelse
Vi har standardverken som har mottagits som helig skrift av kyrkans medlemmar. Då undrar man helt naturligt om andra uppenbarelser har mottagits sedan dess och tas emot i dag.
Otvivelaktigt är det så.
Under mitt tjänande i kyrkan har jag verkat i tre och ett halvt år som assistent till de tolv, vilka blev en del av de sjuttios första kvorum; i tjugo år som medlem av de tolv apostlarnas kvorum och i tjugofyra år som medlem i första presidentskapets kvorum, som president under de senaste tio åren. Jag har sett många förändringar som jag är helt säker kom genom uppenbarelser.
Då och då har jag intervjuats av mediarepresentanter. Nästan undantagslöst har de frågat: ”Hur tar kyrkans profet emot uppenbarelser?”
Jag svarar att de tas emot på samma sätt som de tagits emot tidigare. Angående detta har jag berättat för dessa mediarepresentanter om Elias upplevelse efter tävlingen med Baals präster:
”Och se, HERREN gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN. Men HERREN var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men HERREN var inte i jordbävningen.
Efter jordbävningen kom en eld. Men HERREN var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.” (1 Kung 19:11–12)
Det är så det är. Det är som ljudet av en svag susning. Den kommer som svar på bön. Den kommer som Andens viskning. Den kan komma under nattens tystnad.
Har jag något tvivel om detta? Inte alls. Jag har sett det gång på gång. Kanske är den mest publicerade uppenbarelsen under senare år den som gavs till president Spencer W Kimball (1895–1985) då alla män fick möjlighet att ordineras till prästadömet. (Se Officiellt tillkännagivande - 2.) Resultatet av den uppenbarelsen har varit oerhört.
Fortsatt utveckling
Det har kommit andra uppenbarelser som inte publicerats så mycket — till exempel metoden för att finansiera kyrkans lokala program. I många år betalade kyrkans medlemmar inte bara sitt tionde och fasteoffer, de bidrog också generöst till sina respektive församlingsbudgetar. De bidrog till betalningen av mark och uppförande av byggnader. Sedan skedde en betydande förändring. Det bestämdes att alla sådana kostnader skulle komma från kyrkans tiondefonder. Denna ändring representerade en stor trosgärning som baserades på uppenbarelse.
I dag betalas allt sådant genom tionde. Och det anmärkningsvärda och underbara är att kyrkan aldrig har befunnit sig i en bättre ekonomisk situation än i dag. Herren har hållit sitt forntida löfte när han har gett nutida uppenbarelser.
Byggandet av små tempel anser jag kom genom en direkt uppenbarelse. Jag har vid olika tillfällen talat om hur det gick till. Den resulterande välsignelsen för vårt folk genom uppförandet av dessa små tempel har varit oerhörd.
Ett annat exempel: för ett antal år sedan blev det tydligt att Tabernaklet i Salt Lake City inte kunde rymma alla som önskade närvara vid våra generalkonferenser. Men vad kunde vi göra?
Jag är övertygad om att uppförandet av vårt underbara konferenscenter skedde som resultat av Herrens uttryckliga vilja, förmedlad genom uppenbarelse. Uppförandet av denna byggnad var ett djärvt åtagande. Det innebar att en historisk byggnad fick rivas och ersättas av detta stora auditoriumkomplex till en kostnad av miljontals dollar.
Tabernaklet måste vi nu stänga för tillfället på grund av seismisk förstärkning och annan upprustning som har med dess ålder att göra. Jag frågar mig själv: ”Vad skulle vi göra utan konferenscentret?”
Och så fortsätter det. Jag kan nämna andra situationer, men det behövs inte. Faktum är att Gud uppenbarar sin vilja liksom han gjorde förr. Han vägleder sin kyrka genom sina utvalda tjänare.
Första presidentskapet bär en stor och tung börda på sina axlar. Det är endast möjligt tack vare en stor och effektiv organisation. Vi behöver inte oroa oss för framtiden. Organisationen genom vilken verket går framåt är på plats. Programmen kan behöva modifieras, men det är Guds verk och dess framtid är utstakad. Det kommer att fortsätta ”liksom den utan händer lösrivna stenen [som] skall rulla fram och uppfylla hela världen”. (L&F 65:2)
Tvivla aldrig på denna bestämmelse.