En jul att minnas
Min hustru och jag hade varit gifta i mindre än två år. Vi tog hand om vårt nyfödda barn, och liksom andra kämpande studentfamiljer försökte vi få pengarna att räcka till.
Det var fortfarande flera år kvar till examensdagen och vi försökte göra vårt bästa med julen. Jag hade flera deltidsjobb och min hustru Lisa arbetade som sekreterare. Vi hade inte mycket av det lilla extra, men vi var lyckliga.
Några månader före jul höll jag fortfarande på att lära känna familjerna som jag hade fått i uppgift att besöka som hemlärare. En familj var särskilt utsatt på grund av motgångarna de nyligen hade upplevt. Två av barnen hade dött i en olycka som pappan höll på att återhämta sig från och mamman led av en förlamande sjukdom som gjorde henne fysiskt handikappad. Men trots dessa motgångar hade familjen en god anda med sig, och de var ett föredöme genom det sätt de följde buden på.
När jag var på hemlärarbesök hos dem i december såg jag att de inte hade någon julgran. Jag kände mig bedrövad med tanke på barnen. Eftersom min hustru och jag kände till deras fysiska, andliga och ekonomiska svårigheter bestämde vi oss för att göra något för dem.
Vi hade sparat tillräckligt med pengar för att köpa en julgran, så vi bestämde oss för att ge oss ut på julaftonen och köpa den största granen vi hade råd med, slå in den och lämna den anonymt vid familjens hus. Lyckligtvis var ingen hemma när vi lämnade trädet. När vi sedan körde hem förställde vi oss hur glada de skulle bli när de kom hem och såg en gran stå och vänta på dem. Denna lilla uppoffring gav en anda och en frid åt vår jul som jag inte hade känt tidigare.
När vi kom hem till vår lägenhet väntade vår egen överraskning på oss vid dörren: En vackert dekorerad julgran! Min hustru grät när hon såg den anonyma kärleksgåvan som vi fått under en ekonomiskt kärv tid.
Senare fick vi veta att vi hade fått denna gåva från samma familj som vi hade gett vårt träd till. Också under sin mörkaste stund hade denna familj försökt välsigna andra. Vårt hjärta fylldes med julens sanna anda det året. Det var en jul som vi aldrig ska glömma.