Problemet med den varma chokladen
Baserad på en sann berättelse
Det var kallt! Nicole och hennes vänner skyndade in i det fullsatta caféet för att värma sig i några minuter. Medan de stod där kastade Nicole en blick på menyn.
”Jag tänker köpa varm choklad”, sade hon.
”Jag också”, sade Beth.
Audrey tittade på klockan, och Heather sade: ”Vi har inte så mycket tid. Kom ihåg att mamma hämtar oss klockan två.”
Nicole tittade på den långa kön. Det skulle verkligen vara härligt att få en kopp varm choklad att värma sig med innan de julshoppade färdigt. ”Beth och jag kommer och möter er i klädaffären här bredvid”, sade hon till Heather. ”Det här tar inte lång stund.”
Heather och Audrey gick iväg och Beth och Nicole ställde sig i kön.
”Titta, de har fransk vanilj”, sade Beth och pekade på menyn.
Nicoles ögon lyste upp. ”Vad gott! Jag älskar varm choklad med fransk vaniljsmak.” Men sedan rynkade hon lite osäkert på pannan. ”Det står inte att det är varm choklad med fransk vaniljsmak”, sade hon. ”Det står bara fransk vanilj.” Hon bet sig i läppen. ”Finns det inte kaffe med fransk vaniljsmak också?”
Beth ryckte på axlarna. När det var Nicoles tur att beställa frågade hon en anställd om det för säkerhets skull.
”Det är varm choklad”, sade kvinnan bakom disken.
”Jättebra!” sade Nicole. ”Då vill jag ha en stor varm choklad med fransk vanilj.”
Beth beställde samma sak och sedan lämnade de caféet. När de hade hittat Heather och Audrey luktade Nicole på den ångande muggen. Hon flämtade. ”Jag tror att det här är kaffe!”
Beth tog en klunk. ”Det tror jag också. Men, det är varmt och gott. Det värmer upp en.”
”Men det är ju kaffe!”
”Och?”
Nicole sade: ”Jag är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag får inte dricka kaffe.”
”Du kan dricka kaffe bara den här gången”, sade Heather otåligt. ”Du måste inte vara perfekt varenda sekund. Vi säger det inte till någon. Kom igen nu. Vi måste skynda oss.”
Nicole såg att kön på caféet var ännu längre nu och de hade inte så mycket tid kvar att shoppa på. Men hon visste vad hon behövde göra. ”Jag tänker byta det här mot varm choklad”, sade hon bestämt. ”Fortsätt vidare, ni. Vi träffas i leksaksaffären.”
Hon började gå iväg ensam men Audrey kom ifatt henne. ”Jag väntar med dig”, sade hon. Audrey var också medlem i kyrkan.
Medan flickorna stod i kön sade Audrey: ”Jag är glad att du inte drack kaffet.”
Nicole log. ”Jag också.”
När Nicole förklarade för kvinnan bakom disken att det faktiskt var kaffe, så bad hon om ursäkt och bytte ut det mot varm choklad. Sedan skyndade Nicole och Audrey iväg i kylan för att hinna ifatt sina vänner. Nicole kände sig varm inombords, men inte bara av chokladen. Hon visste att hon hade valt det rätta. Och fastän hennes vänner hade sagt att ingen skulle få reda på det, så skulle vår himmelske Fader veta. Och hon kände att han var stolt över henne.
”Låt världens massor se att du är annorlunda … Välj att vara annorlunda. Du kommer att få både fysiska och andliga välsignelser.”
Äldste Russel M Nelson i de tolv apostlarnas kvorum, ”Träldom eller frihet”, Nordstjärnan, jan 1989, s 6, 7.