Dela julen med någon
Vi förstod att vår första jul som sista dagars heliga skulle bli annorlunda. Men det som gjorde den ovanlig var att vi delade med oss.
När jag var 17 år arbetade min mamma som sömmerska åt en dockfabrik. Hon arbetade hemifrån, men brukade åka till fabriken för att lämna av och hämta mer arbete. Det var något särskilt med mannen som hon gav sitt arbete till.
När mamma lärde känna honom lite bättre insåg hon att något hade hänt som gjorde honom ledsen. Hon bjöd hem honom till oss och han kom samma dag och stannade kvar i flera timmar. Vi fick veta att han hade kommit till Argentina från Brasilien på jakt efter jobb och aldrig hade återvänt hem, trots att det var det som han ville.
Min familj har för vana att inbjuda någon att fira jul tillsammans med oss, och i december började vi, som vi gör varje år, att diskutera vem vi skulle bjuda hem. Men den här julen var annorlunda av ett särskilt skäl. Det var den första vi firade som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag tänkte på mammas medarbetare på en gång men sade inget. Senare sade mamma att hon ville bjuda hem honom.
Nästa gång mamma skulle lämna in sitt syarbete frågade hon honom vem han skulle tillbringa julen med, och han svarade att han inte visste. Mamma sade att det skulle vara trevligt om han kom hem till oss på julaftonen, och han sade att han skulle ge henne besked.
Sent på julaftonskvällen var det någon som kom till dörren. När vi öppnade stod mammas medarbetare och hans treårige son där. Det var roligt att träffa den lille pojken och tillbringa kvällen med honom. Han hade samma kärleksfulla anda som sin pappa. Vi kände det som om vi hade klockor klingande i vårt hjärta medan vi lyssnade på den lille pojkens ljuvliga sång på julaftonen.
Jag är tacksam för evangeliet som berikade vår julanda det året och stärkte familjens beslutsamhet att ”[komma] ihåg … den broderliga kärleken [och] barmhärtigheten”. (L&F 4:6)