Budskap från första presidentskapet

Dessa, våra små

President Gordon B Hinckley

När våra barnbarn var små tog jag och min hustru med oss några av dem på cirkus. Jag minns att det var mer intressant för mig att se på dem och många av deras jämnåriga än att titta på mannen i den flygande trapetsen. Jag iakttog dem förundrat när de ömsom skrattade och ömsom stirrade storögt på allt spännande. Och jag tänkte på det underverk som barn är, att de blir världens ständiga förnyelse av både liv och ändamål. Medan jag iakttog dem och det intensiva intresse de visade i denna omgivning, förflyttades jag i mitt inre till den vackra och rörande scen som upptecknats i 3 Nephi, där den uppståndne Herren tog små barn i famnen och grät när han välsignade dem och sade till människorna: ”Sen edra små!” (3 Nephi 17:23)

Det är uppenbart att allt det goda och det fruktansvärt onda i världen idag är den söta och bittra frukten av gårdagens barns uppfostran. Så som vi uppfostrar en ny generation, så kommer världen att bli om några år. Om ni är oroade för framtiden, se då till att fostra era barn väl. Ordspråksbokens författare sade vist: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal.” (Ords 22:6)

Där vi bodde på somrarna när jag var pojke hade vi en fruktodling. Vi odlade stora mängder persikor. Vår far tog oss med när lantbruksskolan visade hur man beskär träd. Varje lördag under januari och februari åkte vi ut till odlingen och beskar träden. Vi lärde oss att genom att klippa och såga på de rätta ställena, även om det var snö på marken och trädet verkade vara dött, kunde vi forma ett träd så att solskenet nådde den frukt som skulle komma under våren och sommaren. Vi lärde oss att i februari kunde vi avgöra ganska bra hurdan frukt vi skulle plocka i september.

E T Sullivan skrev en gång dessa intressanta ord: ”När Gud vill utföra ett stort verk i världen eller rätta till ett stort fel, går han till väga på ett mycket ovanligt sätt. Han sätter inte igång jordbävningar eller sänder åskväder. Istället låter han en hjälplös baby födas, kanske i ett enkelt hem hos en obetydlig mor. Därefter inger Gud tanken i moderns hjärta och hon inpräntar den i barnets sinne. Sedan väntar Gud. De största krafterna i världen är inte jordbävningar och åska. De största krafterna i världen är små barn.”1

Jag skulle vilja tillägga att dessa små barn kommer att åstadkomma gott eller ont, i hög grad beroende på hur de fostras. Herren har utan tvetydighet tillkännagivit: ”Men jag har befallt eder att uppfostra edra barn i ljus och sanning.” (L&F 93:40)

Fyra uppmaningar

Ursäkta mig för att jag föreslår det uppenbara, jag gör det bara för att det uppenbara inte observeras i så många fall. Det uppenbara omfattar fyra ytterst viktiga uppmaningar vad gäller barn: (1) älska dem, (2) undervisa dem, (3) respektera dem och (4) be med dem och för dem.

En gång i tiden kunde man ofta se klistermärken på stötfångaren med frågan: ”Har du kramat ditt barn idag?” Hur lyckligt och välsignat är inte det barn som känner sina föräldrars kärlek. Denna värme och kärlek kommer att bära god frukt under kommande år. Den hårdhet som är betecknande för en stor del av vårt samhälle idag är i hög grad ett resultat av den hårdhet som barn utsatts för många år tidigare.

Det grannskap jag växte upp i var som en värld i miniatyr, med många olika slags människor. De var en sammansvetsad grupp och jag tror att vi kände alla. Jag tror också att vi älskade alla – det vill säga, utom en man. Jag måste bekänna något. Jag avskydde den mannen. Sedan dess har jag omvänt mig från den känslan, men när jag ser tillbaka, kan jag återigen minnas hur intensiv känslan var. Varför sådan stark antipati? Jo, han piskade sina barn med remmar och käppar eller vad han än fick tag i när hans våldsamma vrede flammade upp vid minsta irritation.

Jag kanske kände som jag gjorde på grund av det hem som jag bodde i, där vi hade en far som genom något slags tyst trolleri kunde disciplinera sina barn utan att använda något redskap för bestraffning, trots att vi ibland förtjänade det.

Sedan dess har jag upptäckt att mannen jag avskydde var en bland den stora mängden föräldrar som tycks vara oförmögna att visa annat än vrede mot dem som de fört in i världen. Jag har också insett att denne man, som skymtar bland mina barndomsminnen, bara är ett exempel på oräkneliga tusen människor världen över som kallas för barnmisshandlare. Varenda socialtjänsteman, varenda anställd på de stora sjukhusens akutmottagning, varenda polis och domare i större städer kan berätta om dem. Hela den tragiska bild består av våld, sparkar, slag och till och med sexuella övergrepp på små barn. Besläktade med dessa våldsamma barnmisshandlare är de illasinnade män och kvinnor som utnyttjar barn för pornografiska ändamål.

Jag har ingen önskan att dröja mig kvar vid detta vidriga ämne. Jag vill endast säga att ingen man eller kvinna som bekänner sig följa Kristus eller säger sig vara medlem i denna kyrka kan sysselsätta sig med sådant utan att förtörna Gud och förneka hans Sons lärdomar. Jesus själv sade följande när han framhöll barnens renhet och oskuld: ”Den som förleder en av dessa små … för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.” (Matt 18:6) Kan det finnas en starkare fördömelse av barnmisshandel än dessa ord som människornas Frälsare uttalade?

Börja hemma

Vill ni att kärlekens anda ska växa i världen? Börja då inom ert eget hems väggar. Se på era små och se hos dem Guds under, den Gud vars närhet de nyligen lämnat.

President Brigham Young (1801–1877) sade en gång: ”Ett barn älskar sin mors leende, men avskyr då hon visar upp en sur min. Jag uppmanar mödrarna att inte låta sina barn befatta sig med det som är ont, men att de samtidigt behandlar barnen med mildhet.”2

Han sade också: ”Lär era barn att älska och känna vördnad för Herren. Studera deras karaktär och deras sinnelag och behandla dem därefter. Tillrättavisa dem aldrig när du är arg. Lär dem att älska er i stället för att frukta er.”3

Naturligtvis behövs disciplin i familjen. Men disciplin med hårdhet och grymhet leder aldrig till förbättring utan snarare till avsky och bitterhet. Det gör ingenting bättre utan förvärrar problemet. Det är destruktivt. När Herren fastställde den anda som hans kyrka ska styras med, fastställde han också samma styrande anda i hemmet med dessa viktiga uppenbarade ord:

”Ingen makt, intet inflytande kan eller bör göra sig gällande … utom genom överbevisning, långmodighet, mildhet, saktmod och oskrymtad kärlek …

skarpt bestraffande ibland när den Helige Anden driver därtill och därefter visande större kärlek mot honom, som du bestraffat, att han icke må hålla dig för fiende, att han må erfara, att din trofasthet är starkare än dödens band.” (L&F 121:41, 43–44)

Varaktiga exempel

Se era små och undervisa dem. Jag behöver inte påminna er om att ert exempel kommer mer än någonting annat att ge dem ett livsmönster. Det är alltid intressant att träffa barn till gamla vänner och att se hur den nya generationen har anammat sina fäders och mödrars sätt.

Det berättas hur en grupp kvinnor i antikens Rom fåfängt visade sina juveler för varandra. En av dem var Kornelia, som var mamma till två pojkar. En av kvinnorna sade till henne: ”Var har du dina juveler?” Kornelia svarade och pekade på sina söner: ”Dessa är mina juveler.” Under hennes ledning och med hennes dygder som exempel, växte de upp och blev Gaius och Tiberius Gracchus, två av de mest inflytelserika och verksamma reformatorerna i den romerska historien. Så länge som man kommer ihåg dem och talar om dem, ska man också komma ihåg och prisa deras mor, som fostrade dem efter de normer som hon själv levde efter.

Låt mig återigen anknyta till Brigham Youngs ord: ”Tänk ständigt på att de barn, som Gud i sin godhet har gett er, tidigt i livet får lära sig hur viktiga Guds uppenbarelser till profeterna är och hur vackra principerna i vår heliga religion är, så att de när de blir vuxna alltid hyser varma känslor för detta och aldrig överger sanningen.”4

Jag vet att det finns föräldrar som, trots att de överflödar av kärlek och hängivet och trofast anstränger sig att undervisa sina barn, ser dem växa upp på motsatt sätt och sörjer när de ser sina vilsegångna söner och döttrar medvetet slå in på vägar som får tragiska följder. Jag hyser stor medkänsla med dem och jag vill citera Hesekiel för dem: ”En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning.” (Hes 18:20)

Men detta är snarare undantag än regel. Inte heller rättfärdigar detta undantag andra från att med varje ansträngning visa kärlek, ett gott exempel och rätta regler i sin fostran av dem som Gud har gett oss ett heligt ansvar för.

Låt oss heller aldrig glömma att det är nödvändigt att respektera dessa våra små. Av Herrens uppenbarade ord vet vi att de är Guds barn liksom vi är Guds barn, och att de förtjänar den respekt som kommer av kunskapen om denna eviga princip. Herren fastställde att om vi i vårt eget liv inte utvecklar denna renhet, denna avsaknad av svek, denna oskuld inför det onda, kan vi inte inträda i hans närhet. Han sade: ”Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.” (Matt 18:3)

Channing Pollock skrev en gång följande intressanta och tankeväckande ord: ”Med tanke på den ungdom under vilken vi fördömde det som var fel, måste några av oss önska … att vi kunde födas gamla och bli yngre och renare och naturligare och mer oskyldiga tills vi slutligen lägger oss ner till den eviga sömnen med själar vita som hos små barn.”5

Källor till styrka

Se era små. Be med dem. Be för dem och välsigna dem. Den värld de har kommit till är invecklad och svår. De kommer att stöta på stora svårigheter. De kommer att behöva all den styrka och all den tro ni kan ge dem medan de fortfarande är hos er. De kommer också att behöva en större styrka som kommer från en högre makt. De måste göra mer än att bara följa med strömmen. De måste lyfta världen, och den enda hävstång de har är sitt eget livs exempel och den övertalningskraft som deras vittnesbörd och kunskap om det som tillhör Gud kan ge dem. De kommer att behöva Herrens hjälp. Be med dem medan de är små, så att de lär känna den källa till styrka som alltid finns till hands när vi än behöver den.

Jag tycker mycket om att höra barn be. Jag tycker om att höra föräldrar be för sina barn. Jag känner vördnad inför den far som med det heliga prästadömets myndighet lägger händerna på sin sons eller dotters huvud när ett viktigt beslut måste fattas, och i Herrens namn och med den Helige Andens ledning ger en fars välsignelse.

Hur mycket vackrare skulle inte världen vara, och samhället vi lever i, om varje far betraktade sina barn som sina dyrbaraste tillgångar, om han ledde dem med exemplets makt i vänlighet och kärlek, och om han när svårigheter uppstod välsignade dem med det heliga prästadömets myndighet, och om varje mamma betraktade sina barn som juvelerna i sitt liv, som gåvor från himmelens Gud, som är deras evige Fader, och uppfostrade dem med sann kärlek i Herrens visdom och förmaning.

För länge sedan sade Jesaja: ”Dina barn skall alla bli HERRENS lärjungar, och deras frid skall vara stor.” (Jes 54:13) Till detta vill jag tillägga: ”Även deras fäders och mödrars frid och glädje ska vara stor.”

Förslag till hemlärare

Efter att ha studerat budskapet under bön kan ni dela med er av det på ett sätt som uppmuntrar dem ni undervisar att delta. Här följer några exempel:

Visa en bild på Frälsaren tillsammans med barn. Be familjen läsa och samtala om några av skriftställena som president Hinckley citerade i artikeln. Belys skriftställena med exempel från artikeln. Avsluta med att berätta hur dessa skriftställen har gett dig vägledning.
För att visa hur saker har efterverkningar, släpp ett litet föremål i en skål med vatten. Läs delar av avsnittet ”Fyra uppmaningar” för att betona den effekt föräldrars handlingar har på deras barn. Avsluta med att läsa artikelns två sista stycken.
Om familjen har små barn kan du påvisa exemplets makt genom att be familjemedlemmar imitera en person. Personen kan klappa händerna, gå tre steg, vända sig om och så vidare. Läs första stycket i avsnittet ”Varaktiga exempel” och delge berättelsen om den romerska kvinnan och hennes inställning till sina barn. Samtala om hur hennes exempel påverkade hennes söner. Delge eventuellt en eller två citat från avsnittet. Vittna om exemplets makt.