Sånger och sagor
När min hustru Sandra och jag hade kallats att verka i Sydafrikamissionen Durban började vi leta efter ett samhällsprojekt. Jag hade varit medlem i Tabernakelkören i över 20 år, och min hustru som arbetade på bibliotek hade ordnat med sagostunder i grundskolan. När vår missionspresident bestämde sig för att starta upp missionsarbetet i en ort i närheten förstod vi att det var vår chans.
Vi besökte samhället och upptäckte att det inte fanns några bibliotek i skolorna, bara ett litet bibliotek i själva samhället. De unga äldsterna presenterade oss för bibliotekschefen. Vi förklarade för henne att vi skulle vilja ha en sagostund varje vecka för barnen. Hon var skeptisk men efter att ha tänkt efter en stund gick hon med på att annonsera det hela och låta oss försöka.
Första dagen kom fem barn. Efter hand kom det fler. Efter några månader tog vi hjälp av en ung nyomvänd kvinna som pratade bra engelska och zulu. Närvaron under sagostunderna ökade och chefen och föräldrarna var glada över vad som hände.
Zulufolket älskar att sjunga så vi tog med några enkla sånger och rim i sagostunden. I slutet av vår mission hade vi två eller tre sång- och sagostunder i veckan för att alla barn skulle kunna delta – de hade ökat till 100 i antal. Vilken välsignelse det var att sedan träffa barnen på andra platser där de började sjunga våra sånger och återge våra rim för oss.
Vi välsignades också på andra sätt tack vare vårt tjänande i det här området. När kyrkans medlemsantal i området ökade och vi behövde en lokal att ha våra söndagsmöten i, insisterade bibliotekschefen på att vi skulle använda biblioteket utan kostnad.
Vi är så tacksamma för att Herren hjälpte oss hitta ett sätt att använda våra talanger, tjäna samhället och hjälpa till att öppna ett nytt område för missionsarbete.