Gå den extra milen
Ibland sker förunderliga saker när vi anstränger oss lite.
När Stein Arthur Andersen var i 15-årsåldern var han inte aktiv i kyrkan. Inte hans familj heller. De hade flyttat flera gånger till olika områden i Norge. Just nu bodde de i Stavanger. Det är landets fjärde största stad och ligger på sydvästkusten. Stein hade varit i kyrkan i Stavanger några gånger och hade träffat några av kyrkans ungdomar som bodde i området. Det var särskilt en ung man som gjorde ganska stort intryck på Stein — han hette Tor Lasse Bjerga.
Det var under ett av de sällsynta besöken i kyrkan som Stein träffade Tor Lasse. ”Han var några år äldre än jag och gjorde stort intryck på mig”, säger Stein. ”Jag kände en god anda när jag var med honom och tyckte han var en cool kille.” Om Stein inte hade blivit så imponerad av Tor Lasse kanske han inte hade varit villig att lyssna på honom när han åkte hem till Stein med en speciell inbjudan.
Inbjudan kom i mitten på 1970-talet när seminarieprogrammet introducerades i Norge, och Tor Lasse hade kallats som den första seminarieläraren. Eftersom Tor Lasse bara var 18 år var han lite nervös för att få ett så stort ansvar. ”Jag bad ganska mycket om det”, minns han. En sak han var säker på var att han ville nå ut till ungdomarna i området som var mindre aktiva. Tor Lasse säger: ”Jag kände med en gång att jag skulle gå och besöka Stein Arthur.”
”Jag var förmodligen ett av namnen på en lista”, säger Stein. Men för Tor Lasse var Stein mycket mer än bara ett namn på en lista. Tor Lasse minns att han imponerades av Steins intelligens och hans tysta och beslutsamma sätt. Därför bestämde sig Tor Lasse för att personligen besöka Stein och inbjuda honom till att delta i det nya seminarieprogrammet.
Tor Lasse ringde i förväg och pratade med Steins föräldrar för att försäkra sig om att han skulle vara hemma. För att komma hem till Stein var Tor Lasse tvungen att åka buss i omkring 35 minuter till en färja. Sedan fick han åka färja i 45 minuter. Slutligen fick han gå i ytterligare 30 minuter. ”Jag tänker på det hela tiden”, säger Stein. ”Vad Tor Lasse gjorde var att gå den extra milen.”
De båda männen minns fortfarande väl anden de kände under det mötet för nästan 35 år sedan. När de satt i matsalen tänkte Stein på allt han var engagerad i. ”Jag höll på med fotboll och scouterna och spelade trumpet och gjorde allt möjligt. Jag var mycket upptagen.”
”Medan Tor Lasse berättade om seminariet vände han sig mot mig och sade: ’Stein Arthur, vill du anmäla dig till seminarieprogrammet och börja studera skrifterna med oss?’ Jag satt vid den öppna spisen, och jag sade ja. Enligt all logik skulle jag ha sagt nej för jag hade inte tid. Men jag sade ja. Och det satte igång alltihop.”
”Alltihop” inbegrep att gå upp tidigt varje morgon för att studera skrifterna och seminarielektionerna hemma. Sedan träffades den lilla gruppen med fyra eller fem elever en gång i veckan. ”Gradvis började jag känna Anden på morgnarna medan jag läste för mig själv, och jag gick upp tidigt varje morgon”, säger Stein. ”Efter ett tag kändes det som om dagen inte skulle bli vad den kunde bli om jag inte studerade på morgonen. Och jag började få ett vittnesbörd utan att jag ens visste om det.”
Stein säger: ”Efter ett tag förstod jag vad det var för känslor. Det kändes bra att lära sig olika saker och jag kände Anden. Jag kände att det var rätt. Och jag visste att det här var något jag ville bygga mitt liv på.”
Men varför sade Stein ja när han var så upptagen? ”Jag tror att det var den Helige Andens inflytande som påverkade mig”, säger han. ”Jag måste ha förberetts på något sätt. Så när Tor Lasse kom i tro, så gick han den extra milen, och jag var redo att tacka ja till hans inbjudan. Det är så Herren verkar.”
Omkring ett år senare bestämde sig Tor Lasse för att gå ut som missionär och kallades att verka i Norge. Under den tiden fortsatte Stein att stärka sitt vittnesbörd om evangeliet. ”När Tor kom tillbaka från sin mission började jag också fundera på en mission”, säger Stein. ”Jag kom fram till att jag skulle gå ut som missionär eftersom jag ville tjäna Herren, och tänkte att om jag inte går så kanske jag ångrar det hela livet.”
Stein minns att när han hade pratat med sina prästadömsledare om att gå ut som missionär så kändes det som att hans fötter knappt nuddade marken när han gick hem. Innan Stein åkte ut på sin mission (också till Norge) träffade han sin framtida hustru Hilde på en ungdomskonferens i Oslo. De skrev till varandra under hans mission och gifte sig när han hade kommit hem. Nu har de fyra barn: två söner som båda har gift sig i templet och två döttrar som fortfarande bor hemma och är aktiva i seminariet.
”Den kvällen när Tor Lasse kom hem till oss förändrades egentligen hela mitt liv”, säger Stein. Det besöket ledde till att han träffade sin hustru, verkade som missionär och bildade familj – stadigt förankrad med evangeliet som grund. ”Jag har varit grenspresident, distriktspresident, biskop, och allt detta tack vare att Tor Lasse kom hem till oss och startade seminarieprogrammet.” Allt detta för att Tor Lasse var villig att gå den extra milen.
Illustrationer Gregg Thorkelson
Foto Paul VanDenBerghe
Ida Andersen (till höger) med sin syster Ane och föräldrarna Hilde och Stein.