Budskap från första presidentskapet
Undervisa om den sanna läran
Det har funnits krig mellan ljus och mörker, mellan gott och ont, sedan före världens skapelse. Kriget rasar fortfarande och antalet offer verkar stiga. Alla har vi älskade familjemedlemmar som blir illa tilltygade av förstörarens makter, han som vill göra alla Guds barn olyckliga. Många av oss har haft sömnlösa nätter. Vi har försökt lägga så många goda krafter vi kan till virrvarret av krafter som påverkar människorna i riskzonen. Vi har älskat dem. Vi har varit så goda exempel vi kunnat. Vi har vädjat i bön för dem. En vis profet gav oss för länge sedan råd om en annan kraft som vi ibland kanske undervärderar och använder för lite.
Alma var ledare för ett folk som hotades att förintas av grymma fiender. Han kunde inte göra allting med tanke på denna fara utan var tvungen att välja. Han kunde ha byggt fästningsverk eller tillverkat krigsmaterial eller utbildat soldater. Men han kunde bara hoppas på seger om han fick Guds hjälp, och för att få den visste han att folket måste omvända sig. Därför valde han att först försöka med något andligt: ”Och eftersom ordets predikan hade en stark benägenhet att leda folket till att göra det som var rätt — ja, det hade gjort ett mäktigare intryck på människornas sinnen än svärdet eller något annat som hade hänt dem — tänkte Alma att det skulle vara lämpligt att de prövade Guds ords kraft.” (Alma 31:5)
Sinnen och hjärtan öppnas
Guds ord är den lära som Jesus Kristus och hans profeter undervisar om. Alma visste att lärans ord har stor kraft. De kan öppna människors sinne så att de ser sådant som är andligt, sådant som inte kan ses med de fysiska ögonen. Och de kan öppna hjärtat för Guds kärlek och kärlek till sanningen. Frälsaren använde sig av båda dessa kraftkällor, att öppna ögonen och sinnet, i 18:e kapitlet i Läran & förbunden, när han undervisade sin lära för dem han ville skulle tjäna honom som missionärer. Tänk medan du läser, på den unge mannen i din familj som tvekar inför att förbereda sig för en mission. Så här undervisade Mästaren två av sina tjänare, och så här skulle du kunna undervisa den unge mannen du älskar om Herrens lära:
”Och nu, Oliver Cowdery, talar jag till dig, och även till David Whitmer, i form av en befallning. Ty se, jag befaller alla människor överallt att omvända sig, och jag talar till er liksom till min apostel Paulus, ty ni är förvisso kallade med samma kallelse varmed han kallades.
Kom ihåg att själarna är mycket värdefulla i Guds ögon.” (L&F 18:9–10)
Han började med att säga hur stort förtroende han hade för dem. Sedan drar han deras hjärtan till sig genom att säga hur mycket hans Fader och han själv älskar varje människa. Därefter går han till grunden i sin lära. Han beskriver hur mycket vi har orsak att älska honom:
”Ty se, Herren er Återlösare led döden i köttet, varför han led alla människors smärta för att alla människor skall kunna omvända sig och komma till honom.
Och han har uppstått från de döda för att kunna föra alla människor till sig, på villkor att de omvänder sig.
Och hur stor är inte hans glädje över den själ som omvänder sig!” (L&F 18:11–13)
Efter att ha undervisat dem om sin mission att öppna deras hjärtan, ger han dem sitt bud: ”Därför är ni kallade att ropa omvändelse till detta folk.” (L&F 18:14)
Slutligen öppnar han deras ögon så att de kan se bortom förlåten. Han tar med sig dem och oss till en framtida tillvaro, som beskrivs i den stora frälsningsplanen, där vi en dag kommer att befinna oss. Han berättar för oss om underbara återföreningar som är värda att vi ger upp allt för att få glädjas åt:
”Och om det vore så att ni arbetade alla era dagar med att ropa omvändelse till detta folk, och endast förde en enda själ till mig, hur stor skall då inte er glädje vara tillsammans med honom i min Faders rike!
Och om nu er glädje blir stor över en enda själ som ni har fört till mig i min Faders rike, hur stor blir då inte er glädje om ni för många själar till mig!” (L&F 18:15–16)
I dessa få verser undervisar han om läran för att öppna vårt hjärta för hans kärlek. Och han undervisar om läran för att öppna våra ögon för andliga verkligheter, osynliga för varje sinne som inte är upplyst av sanningens ande.
Hur vi måste undervisa
Behovet av att öppna ögon och hjärtan säger oss hur vi måste undervisa om läran. Läran får sin kraft när den Helige Anden bekräftar att den är sann. Vi förbereder dem vi undervisar, så gott vi kan, för att ta emot stillsamma maningar genom den milda och stilla rösten. Detta kräver åtminstone ett visst mått av tro på Jesus Kristus. Det kräver åtminstone lite ödmjukhet, lite vilja att överlämna sig åt Frälsarens vilja. Personen du hoppas kunna hjälpa kanske inte har mycket av någotdera, men du kan uppmuntra honom eller henne att få en önskan att tro. Dessutom kan du lita till en annan av krafterna i läran. Sanningen kan själv bana sin väg. Att helt enkelt höra orden i läran kan så ett trons frö i hjärtat. Och även ett litet frö av tro på Jesus Kristus inbjuder Anden.
Vi får mer kontroll över vår egen förberedelse. Vi mättar oss med Guds ord i skrifterna och studerar de levande profeternas ord. Vi fastar och ber för att inbjuda Anden till oss själva och till personen som vi hoppas kunna undervisa.
Eftersom vi behöver den Helige Andens kraft, måste vi vara varsamma och försiktiga så att vi inte undervisar om något annat än den sanna läran. Den Helige Anden är sanningens ande. Han bekräftar det vi undervisar om när vi undviker att spekulera och göra egna tolkningar. Detta kan vara svårt att låta bli. Du älskar personen som du försöker påverka. Han eller hon kanske inte har brytt sig om läran tidigare. Det är frestande att försöka med något nytt eller uppseendeväckande. Men vi inbjuder den Helige Anden som vår ledsagare när vi är noga med att bara undervisa om den sanna läran.
Ett av de säkraste sätten att undvika att ens närma sig falska lärdomar är att undervisa på ett enkelt sätt. Vi kan känna oss trygga i denna enkelhet, och vi förlorar inte mycket på det. Vi vet det eftersom Frälsaren har befallt oss att undervisa de små barnen om den viktigaste läran. Tänk på följande befallning: ”Och vidare: Om det i Sion eller någon av dess organiserade stavar finns föräldrar som har barn, och som inte lär dem att vid åtta års ålder förstå läran om omvändelse, tro på Kristus, den levande Gudens Son, och om dopet och den Helige Andens gåva genom handpåläggning, skall synden vila på föräldrarnas huvuden.” (L&F 68:25)
Vi kan till och med lära ett barn att förstå Jesu Kristi lärdomar. Det är därför möjligt att med Guds hjälp undervisa om frälsande lärdomar på ett enkelt sätt.
Börja tidigt
Vi har flest möjligheter med de små. Det bästa är att börja undervisa tidigt, medan barnen fortfarande är immuna mot sin dödsfiendes frestelser, och långt innan sanningens ord kan bli svårare för dem att urskilja i larmet av deras egna problem.
En vis förälder missar aldrig ett tillfälle att samla barnen och undervisa dem om Jesu Kristi lärdomar. Sådana stunder är mycket sällsynta jämfört med fiendens ansträngningar. För varje timme som ett barn får uppleva kraften i läran kan det finnas hundratals timmar med budskap och tankar som förnekar eller ignorerar de frälsande sanningarna.
Frågan borde inte vara om vi är för trötta för att förbereda oss för att undervisa, eller om det inte vore bättre att närma sig barnet genom att bara ha roligt tillsammans, eller om barnet börjar tycka att vi predikar för mycket. Frågan borde i stället vara: ”Med så lite tid och så få tillfällen, vilka ord om läran kan jag ge som befäster barnen mot angreppen på deras tro som säkert kommer?” De ord du säger i dag kan vara de som de kommer att minnas. Och tillfället att undervisa kommer snart att ha gått förbi.
Åren går och vi undervisar om läran så gott vi kan, men ändå är det några som inte låter sig påverkas. Det är vi förstås sorgsna över. Men det finns hopp i skrifternas uppteckningar om familjen. Tänk på Alma den yngre och Enos. I deras svåra stunder erinrade de sig sina fäders ord, ord om Jesu Kristi lära. (Se Enos 1:1–4; Alma 36:16–19.) Det räddade dem. Din undervisning om den heliga läran blir ihågkommen.
Undervisningens långvariga följder
Det finns två tvivel som kan smyga sig in i ditt sinne. Du kanske undrar om du känner till läran tillräckligt väl för att undervisa om den. Och, om du redan försökt undervisa om den, kanske du undrar varför du inte ser fler positiva följder.
I min egen släkt finns det en berättelse om en ung kvinna som var modig nog att börja undervisa om läran när hon var ny medlem. Hon hade inte fått någon utbildning att tala om. Det faktum att följderna av hennes undervisning inte har upphört ger mig tålamod att vänta på resultatet av mina egna ansträngningar.
Mary Bommeli var min farfars mor. Jag träffade henne aldrig. Ett av hennes barnbarn hörde henne berätta sin historia och skrev ner den.
Mary föddes 1830. Missionärerna undervisade hennes familj i Schweiz när hon var tjugofyra år gammal. Hon bodde fortfarande hemma och vävde och sålde tyger för att hjälpa till att försörja familjen på deras lilla gård. När familjen fick höra talas om läran om Jesu Kristi återställda evangelium visste de att den var sann. De döptes. Marys bröder kallades på mission. De färdades utan penningpung eller ränsel. Resten av familjen sålde sina ägodelar för att åka till Amerika och förenas med de heliga.
Det fanns inte tillräckligt med pengar för att alla skulle kunna åka. Mary erbjöd sig att stanna hemma, för hon trodde att hon skulle kunna tjäna ihop tillräckligt på sin vävning för att försörja sig och spara ihop till en biljett. Hon tog sig till Berlin och kom till en kvinna som anställde henne för att väva tyger till familjens kläder. Hon bodde i ett rum för tjänstefolk och satte upp sin vävstol i den del av bostaden där familjen bodde.
På den tiden var det enligt lag förbjudet att undervisa om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas lärdomar i Berlin. Men Mary kunde inte hålla tyst om de goda nyheterna. Kvinnan i huset och hennes vänner brukade samlas runt vävstolen och höra den schweiziska flickan undervisa. Hon berättade hur vår himmelske Fader och Jesus Kristus hade visat sig för Joseph Smith, om änglabesök och om Mormons bok. När hon kom till Almas uppteckning, undervisade hon om läran om uppståndelsen.
Detta skapade vissa problem när det gällde vävningen. På den tiden dog många barn när de var mycket små. Kvinnorna runt vävstolen hade haft barn som dött, några av dem flera stycken. När Mary undervisade om sanningen, att små barn var arvingar till celestiala riket och att dessa kvinnor åter skulle kunna få vara tillsammans med dem och med Frälsaren och vår himmelske Fader, rann tårarna nedför kvinnornas ansikten. Mary grät också. Alla dessa tårar vätte ner tyget som Mary hade vävt.
Men Marys undervisning skapade allvarligare problem än så. Även om Mary vädjade till kvinnorna att inte berätta vad hon talat om för dem, så gjorde de det. De berättade den glädjande nyheten för sina vänner. En kväll knackade det på dörren. Det var polisen. De tog Mary till fängelset. På vägen dit frågade hon polismannen vad domaren hette som hon skulle ställas inför nästa dag. Hon frågade om han hade familj. Hon frågade om han var en god far och en god make. Polisen log när han beskrev domaren som en världslig man.
I fängelset bad Mary om papper och penna. Hon skrev ett brev till domaren. Hon skrev om Jesu Kristi uppståndelse såsom den beskrivs i Mormons bok, om andevärlden och om hur länge domaren skulle behöva tänka och begrunda sitt liv innan han ställdes inför den slutliga domen. Hon skrev att hon visste att han hade mycket att omvända sig från, vilket skulle krossa hans familjs hjärta och även bringa honom själv stor sorg. Hon skrev hela natten. På morgonen bad hon polisen att lämna brevet till domaren. Det gjorde han.
Senare kallade domaren in polisen på sitt kontor. Brevet som Mary hade skrivit var ett obestridligt bevis på att hon undervisade om evangeliet och därmed bröt mot lagen. Men det dröjde inte länge förrän polisen kom tillbaka till Marys cell. Han sade att alla anklagelser hade dragits tillbaka och att hon var fri att gå. Hennes undervisning om läran om Jesu Kristi återställda evangelium hade öppnat ögon och hjärtan tillräckligt mycket för att sätta henne i fängelse. Men när hon förkunnade omvändelsens lära för domaren blev hon frigiven.1
Forma dina efterkommande
Mary Bommelis undervisning rörde vid fler än kvinnorna runt vävstolen och domaren. Min far, hennes sonson, talade med mig under kvällarna strax före sin död. Han talade om glädjande återföreningar som snart skulle ske i andevärlden. Jag kunde nästan se det klara solljuset och leendena i det paradis som han talade om med sådan övertygelse.
Vid ett tillfälle frågade jag honom om han hade något att omvända sig från. Han log. Han småskrattade litet när han sade: ”Nej, Hal, jag har omvänt mig hela livet.” Den lära om paradiset som Mary Bommeli undervisade kvinnorna om var verklig för hennes sonson. Lärdomen Mary undervisade domaren om hade också format min fars liv till det bättre. Detta innebär inte slutet på Mary Bommelis undervisning. Uppteckningen av hennes ord kommer att föra sanna lärdomar till ännu ofödda generationer i hennes släkt. Tack vare att hon insåg att också en ny medlem vet tillräckligt mycket om läran för att undervisa om den, kommer sinnen och hjärtan hos hennes efterkommande att öppnas, och de kommer att stärkas i kampen mellan gott och ont.
Dina efterkommande kommer att undervisa om läran för varandra eftersom du har undervisat om den. Läran kan göra mer än öppna sinnen för andliga ting och hjärtan för Guds kärlek. Denna lära ger glädje och frid, och den har också kraft att öppna munnar. Liksom kvinnorna i Berlin kommer dina efterkommande inte att kunna hålla tyst om de glädjande nyheterna.
Jag är tacksam över att få leva i en tid när vi och våra familjer har fått evangeliets fullhet återställd. Jag är tacksam för Frälsarens kärleksmission för oss och för de livets ord han gett oss. Jag ber att vi ska kunna dela med oss av dessa ord till dem vi älskar. Jag vittnar om att Gud vår Fader lever och älskar alla sina barn. Jesus Kristus är hans enfödde Son i köttet och vår Frälsare. Jag vet att han har uppstått, och jag vet att vi kan renas genom att lyda Jesu Kristi evangeliums lagar och förordningar.
Illustrationer Michael T Malm
Foto Christina Smith