Historier och vittnesbörd i ett tält
”Förkunna därför det som ni har hört och förvisso tror på och vet är sant.” (L&F 80:4)
Ring! Det var sista gången skolklockan ringde på fredagseftermiddagen. Jag hoppade upp från min bänk och sprang mot dörren. Min vän Kent hade bjudit hem mig och två andra pojkar för att sova i tält den natten i närheten av hans hus. Jag hade sett fram emot det i två veckor.
När jag kom hem från skolan samlade jag ihop sovsäck, kudde, ficklampa, några serietidningar och en chipspåse. När jag kom hem till Kent höll han och hans pappa på att lägga ut tältet. Vi turades om att slå ner pinnarna som höll fast tältet vid marken.
Sedan grillade Kents pappa hamburgare och så lekte vi kurragömma i skogen. Så fort det hade blivit mörkt tände vi våra ficklampor och gick på upptäcktsfärd.
Efter ett tag ropade Kents mamma att vi skulle komma tillbaka från skogen och att det var dags att gå och lägga sig. Vi sprang in i tältet, lade ut våra sovsäckar och gjorde det bekvämt för oss. Vi delade på chipsen och lyssnade på några av Kents fantastiska äventyrshistorier. Kent gjorde oss alltid till hjältar i de här historierna. Vi kunde alltid flyga och vi räddade alltid situationen.
När det hade blivit sent var alla trötta och började slumra till. Jag hörde gräshoppornas sång och ett tåg som åkte förbi långt borta. Jag började tänka på Kents berättelser. Jag insåg att fastän Kent hade berättat om en massa äventyr så fanns det en berättelse som han inte kände till. Det var den sanna berättelsen om Joseph Smith och evangeliets återställelse. Ju mer jag tänkte på det desto mer kände jag att jag skulle berätta om det för min vän.
”Kent”, är du fortfarande vaken?”
”Ja. Vad är det?”
Hjärtat började slå fortare och jag kände mig lite nervös, men jag fortsatte prata.
”Jo, jag undrar, tror du på Gud?”
”Ja det är klart”, sade han.
”Tror du på profeterna i Bibeln?”
”Ja”, sade Kent och satte sig upp i sovsäcken.
”Okej, tänk om jag skulle berätta för dig att vi har en levande profet på jorden i dag, precis som i Bibeln?”
”Vad menar du — en profet som Mose?”
”Ja, just det menar jag.”
”Oj, det var något nytt”, sade han. ”Berätta om det.”
Nervositeten började gå bort och jag blev ivrig i stället. Jag berättade för Kent om profeten Joseph Smith och hur evangeliet hade återställts till jorden. Jag berättade för honom om profeten och apostlarna som lever på jorden i dag.
När jag var klar frågade jag Kent vad han tyckte om det.
Han var tyst en liten stund. ”Jag tycker det är en jättespännande berättelse som jag behöver tänka på. Tror du verkligen på det där?”
”Ja det gör jag verkligen.” Jag hade en varm känsla inom mig och visste att jag hade sagt det som min himmelske Fader ville att jag skulle säga. Jag bad en tyst bön om att Kent skulle få reda på att det jag hade sagt var sant.
Jag fick veta senare att Kent hade bett för att få ett svar. Han berättade också vad han hade lärt sig för sina föräldrar. Snart studerade Kents familj evangeliet och träffade missionärerna. Det dröjde inte länge förrän hela familjen döptes och konfirmerades som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Fastän det har gått många år sedan dess är Kent och jag fortfarande goda vänner. Vi verkade båda som heltidsmissionärer och vi gick på Brigham Young-universitetet tillsammans. Jag är så glad jag tog tillfället i akt och berättade om evangeliet för min vän.
Illustration Richard Hull