Tempeltonåringar i Aberdeen
För ungdomarna i Aberdeens stav i Skottland är det årliga besöket till templet en livsavgörande upplevelse.
Jag skulle inte missa det för någonting”, säger Bethany Gilmour, 17 år, från Bridge of Dons församling. ”Den veckan i templet stärker mitt vittnesbörd mer än något annat. Och den gör att jag vill komma tillbaka varje år. Det finns sådant som jag har lärt mig på de här tempelresorna som jag kommer att ha med mig för resten av livet — sådant som hjälper mig välja rätt i livet.”
Det är just sådana ord som presidenten för Aberdeens stav, Christopher Payne, sade att man kan förvänta sig om man frågar ungdomarna i staven om deras årliga besök till templet i Preston i England. Han överdrev inte.
Varje sommar reser 60 till 70 unga män och unga kvinnor från Aberdeens stav, tillsammans med sina vuxna ledare och några unga ensamstående vuxna från staven, i sex och en halv timmar till Preston. Där tillbringar de sex dagar i templet. Varje morgon är de i doprummet och utför dop och konfirmationer. På eftermiddagarna håller de på med aktiviteter och tjänandeprojekt. På kvällarna samlas de till brasaftnar och skriftstudier. Deras tempelvecka avslutas med ett vittnesbördsmöte som ofta håller på i omkring fyra timmar. Men det verkligt förunderliga med de här sex dagarna i templet är hur de påverkar årets övriga 359 dagar.
Värdiga för templet året runt
Förändringarna templet medför i de här ungdomarnas liv är inte kortvariga. De ger en varaktig förvandling. Melanie Bews, 17 år, från Aberdeens församling, säger så här: ”Dagen då vi lämnar templet förbereder vi oss för att åka på nästa resa. Under hela året är man värdig av en anledning. Man strävar efter att vara värdig att komma tillbaka till templet.” Melanie berättar om en presentation som stavens ungdomsledare gjort som består av en affisch med åtta steg som förbereder dem för templet. ”Jag använde den som en checklista för att vara säker på att jag gjorde allt jag kunde för att förbereda mig. Det fanns några saker på listan som jag inte hade gjort innan som jag började göra, som att föra en särskild dagbok över andliga upplevelser. Det är något som jag fortfarande gör.”
Nathan Cumming, 18 år, från Elgins gren säger: ”Mina förberedelser för templet går egentligen hand i hand med mina förberedelser för att verka som missionär.” Han säger att hans dagliga böner och skriftstudier är mer meningsfulla nu eftersom han är fokuserad på målet att vara värdig. ”Före den senaste tempelresan bad jag mycket mer”, säger han. ”Jag lider ibland av dåligt självförtroende och blyghet. Så när jag förberedde mig för den här tempelresan bad jag om förtroende att kunna umgås mer med andra eftersom jag aldrig har varit så bra på det.” Han är nu övertygad om att de här upplevelserna hjälper honom att bli en bättre missionär.
Mylie Payne, 15 år, från Aberdeens församling berättar hur förberedelserna för templet har blivit mer personliga för henne med åren: ”Andra år har vi fastat som grupp för att förbereda oss för templet.” Nu tar Mylie initiativet själv. ”I år fastade jag själv för att få ut så mycket som möjligt av resan och för att stärka mitt vittnesbörd.” Hon berättar också om hur skriftstudierna har förändrats, särskilt studierna i Mormons bok: ”Jag försöker förstå skrifterna på ett djupare plan och mer i detalj. Speciellt när jag kommer till delarna som handlar om dop försöker jag verkligen studera och förstå dem.”
Bethany Gilmour sammanfattar det så här: ”Jag tar med mig det jag lär mig på tempelresorna varje dag. När jag kommer hem tänker jag på nästa resa. Jag tänker på vad jag har lärt mig av den förra resan och vad jag kan göra under året för att hålla kvar känslorna jag fick i templet under hela året till nästa resa.”
Höjdpunkternas höjdpunkt
”Tempelresan är årets höjdpunkt”, säger Hope Fraser, 18 år, från Bridge of Dons församling. ”Alla ser fram emot den.” Men inom denna årets höjdpunkt finns det särskilda höjdpunkter för varje ungdom som deltar. Det som Hope minns bäst från årets tempelbesök var det speciella Laurelmötet. ”Det var underbart”, sade hon. ”Vi skulle pratat om dejting och situationer som man inte ska hamna i. Det slutade med att vi pratade om hur tacksamma vi var för varandra.” Det var en upplevelse som också laurellärarna kommer ihåg med värme.
James Bowcutt, 18 år, från Elgins gren säger att höjdpunkten av hans tjänande i templet var att han hade möjlighet att döpas för några av sina förfäder. Under en tid före resan bar James med sig namnen på släktingarna som han skulle döpas för. ”Jag kunde läsa namnen och verkligen lära känna dem. Det kändes faktiskt som om de tillhörde mig, och jag var stolt över att ha mina släktnamn i händerna”, säger han. ”Jag kände definitivt ett starkare band till människorna på andra sidan slöjan.”
Mylie Payne pratar entusiastiskt om möjligheten att tjäna vid templet. Inte bara att utföra förrättningarna inuti utan också att städa och rensa ogräs ute. ”Jag tyckte om att få arbeta med trädgården. Det var något visst med att göra Herrens hus ännu vackrare”, säger hon. ”Det var underbart.”
”Det jag tyckte bäst om var att vara med mina vänner utan att shoppa” säger Melanie Bews. ”Det var så roligt att vara med mina vänner vid templet och lära känna dem bättre och skapa minnen som inte är så världsliga. Det bästa var när vi var tillsammans och byggde upp varandras vittnesbörd.”
Höjdpunkten som nämndes oftast av ungdomarna var vittnesbördsmötet. Janine Gall, 17 år, från Buchans församling säger: ”Fastän det var ett långt vittnesbördsmöte så var det inte tråkigt alls. Det kändes som om det bara varade i 10 minuter.” Hon tillägger att ”det var fint att få höra andras vittnesbörd som stärkte ens eget och att komma närmare varandra som ungdomar. Eftersom det finns så få ungdomar behöver vi lära känna varandra bättre, och jag tycker vi gör det mycket bra i templet.”
Enighet och stöd
Fastän de unga männen och de unga kvinnorna i Aberdeens stav är en liten grupp så är de ändå starka. Simon Robertson, 18 år, från Aberdeens församling säger att under hela året ”är vi kringspridda, men när vi är i templet känns det som om vi är en familj. Vi är alla så glada för att vi är i templet och vi känner Anden nästan hela tiden. Själv känner jag mig mycket lugn i templet. Jag får en större önskan att inte bara följa evangeliet utan att göra det bättre. Jag ser vad vi kan åstadkomma när vi är tillsammans. Jag vill känna så hela tiden.”
Jamie Gall säger att ”den närmaste unga kvinnan bor omkring 45 minuter bort. Det är nästan omöjligt att träffas på aktiviteter eller seminariet och det är jättesvårt att vara andligt stark hela tiden. Därför tycker jag så mycket om att åka till templet. Det är som en andlig påfyllning. Mina vänner kan lyfta upp mig samtidigt som jag lyfter upp dem.”
Oavsett om de här ungdomarna är klädda i vitt och sitter och väntar på att få döpas och konfirmeras, läser skrifterna tillsammans under statyn av ängeln Moroni som sitter högst upp på tempelspiran eller rensar ogräs tillsammans i trädgården så gör de allt tillsammans. Paige Payne, 13 år, från Aberdeens församling minns en aktivitet som inte bara förde dem närmare varandra utan också gjorde dem dyblöta: ”Vi rensade ogräs. Det växte runt en växt av något slag och vi skulle ta bort allt ogräs — och det fanns hur mycket som helst. Det hällregnade så alla blev leriga. Och vi var på en sluttning, så varje gång man försökte gå så halkade man. Det var jätteroligt.” Tempeltjänarna kunde knappt fatta att vi fortsatte arbeta. Men eftersom alla gjorde det tillsammans så stärktes vi på något sätt.”
Ethan Fraser, 18 år, från Bridge of Dons församling tillägger att vänner som är starka i evangeliet påverkar hans vardagsliv. ”Jag är glad att jag har goda vänner i kyrkan”, säger han. ”Jag vet att om jag går igenom något jobbigt så finns det någon där som kan stötta mig.”
Skillnaden
President Payne försöker förklara vad det är som gör ungdomarna från Aberdeens stav så speciella. De går i kyrkan och på aktiviteter. De är med på seminariet. De strävar efter att följa evangeliet. Det är samma sak som ungdomarna gör i varje annan stav han har bott i.
”Sedan flyttade jag till Aberdeens stav och åkte på min första tempelresa”, säger han. ”Nu är det något som jag planerar hela året runt. Och anledningen till att jag gör det är att jag ser vad som händer med våra ungdomar. Jag tror att det är tempelresorna som håller kvar Anden i ungdomarnas liv. De pratar om tempelresan hela året. Vi frågar dem: ’Ska du följa med på tempelresan?’ Och de säger: ’Jag vill inte missa det för någonting.’
”Resan till templet — möjligheten att stå på den heliga platsen — förändrar dem. Inte bara för den dagen eller den stunden, inte för den timmen eller den veckan. Det förändrar dem för evigt.”
Foto Paul VanDenBerghe med tillstånd av Aberdeens stav i Skottland om inget annat anges; fotografi av templet i Preston i England, John Luke
När de här ungdomarna samlas för att samtala om sin årliga tempelresa håller den ena efter den andra med om att saker och ting i livet fungerar bättre när de gör sitt bästa för att hålla Herrens bud. Det är något särskilt med de här tonåringarna, och du kan se det i deras ansikte.
Dagarna de tillbringar i templet i Preston är både fulltecknade och upplyftande. Varje morgon är ungdomarna i doprummet. Sedan ägnar de sig åt tjänandeprojekt och brasaftnar. Det finns också tid för sådana roliga aktiviteter som fotboll.
Fotografi av doprummet i templet i Preston, John Luke