Kyrkan eller min flickvän?

Diego Ortiz Segura, Costa Rica

Min mormor blev medlem i kyrkan 1962. Hennes barn döptes också men med tiden blev alla mindre aktiva. Många år senare flyttade en av dem, min moster, från Costa Rica till USA och blev aktiv i kyrkan där.

Som tonåring åkte jag och besökte min moster 1991. Under tiden jag var där presenterade hon heltidsmissionärerna för mig och jag träffade dem några gånger hemma hos min moster. De frågade om jag ville lära mig mer om evangeliet men jag sade att jag inte var intresserad.

Jag återvände hem till Costa Rica, och där fick jag också besök av missionärerna. (Min moster hade gett dem min adress.) Jag var fortfarande inte intresserad av deras budskap så jag bad dem gå.

Fyra år gick. Jag dejtade en kvinna som jag hade varit vän med i många år, och vårt förhållande utvecklades till förlovning. När jag tänkte på vår framtid tillsammans så vände sig mitt hjärta till frågor av andlig karaktär, och jag sade till min fästmö att jag ville känna Gud. Vi bestämde att jag skulle gå till kyrkan tillsammans med henne för att lära mig mer om honom. Under tiden bad jag för mig själv till Gud om möjligheter att lära känna honom.

Under den här tiden av sökande knackade missionärerna från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga återigen på min dörr. Jag var arg över att de hade kommit tillbaka, sade åt dem att gå och stängde dörren. Men i samma ögonblick slog mig en tanke: ”Du har bett om att få lära känna Gud. Tänk om de här männen har en del svar åt dig?”

Jag öppnade dörren igen och ropade på äldsterna. Jag bjöd dem att komma in och undervisa mig.

Jag upptäckte snabbt kraften i sanningarna de undervisade om och tog till mig det återställda evangeliet. Tre veckor senare, den 12 mars 1995, döptes jag in i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Min flickvän var inte glad åt mitt beslut. En kväll omkring tre månader senare sade hon att jag fick välja mellan henne och kyrkan. Vilket smärtsamt beslut! Efter en hel del begrundan och kval valde jag kyrkan.

Jag kände att jag hade fattat rätt beslut men månaderna efter vårt uppbrott var en mörk tid i mitt liv. Ändå fann jag hopp genom att följa min nyfunna religion, särskilt när jag lärde känna min himmelske Fader, som jag hade bett om att få göra.

Ett år efter dopet åkte jag iväg som heltidsmissionär till Nicaragua. Mitt tjänande där gav stor glädje och min kunskap om och kärlek till min himmelske Fader stärktes. Flera månader efter att jag återvänt hem från Nicaragua träffade jag Lili, kvinnan som senare blev min hustru.

Det är inte alltid lätt att göra evangeliet till en prioritet i vårt liv. Besluten jag fattade var svåra. Men jag lärde mig då — och har fortsatt att lära mig — att när vi gör uppoffringar för att lära känna vår himmelske Fader så uppenbarar han sin vilja för oss och för vårt liv. Lyckan som kommer av att följa hans plan och hans bud är alltid värd ansträngningen.

Min flickvän var inte glad åt mitt beslut att döpas. Hon sade att jag fick välja mellan henne och kyrkan.