Ungdomar
Ett hundbett från den ljusa sidan
Sommaren 2009 blev jag biten i ansiktet av min väns hund. Bettet gjorde att läppen sprack och måste sys.
Efter händelsen kände jag mig mycket missmodig. Jag lät motgången dominera mina tankar och det kändes som om hela livet var förstört. Jag kände mig mycket besvärad på grund av läppen och ville inte gå ut och visa mig över huvud taget. Det kändes som om alla mina planer som gällde piano, volleyboll, kyrkan, simning och skolan grusats av skadan.
Men när jag bad, fick prästadömsvälsignelser, pratade med mina föräldrar eller fick besök av släkt och vänner så blev jag upplyft och kände mig glad trots det svåra. Jag insåg snart att om andra tänkte på min skada så var det med medlidande i åtanke.
Upplevelsen stärkte min karaktär och jag lärde mig att inte oroa mig så mycket över vad andra tycker om mig. Jag välsignades också på så sätt att skadan hjälpte mig förstå att jag bör tänka mindre på mig själv och börja bry mig mer om andra. Min ande stärktes oerhört under den här tiden.
Jag lärde mig att motgångar är en del av vår himmelske Faders plan för oss. Om vi ser det som är bra och inte det dåliga så kan vi övervinna motgångar, bli en bättre person och låta upplevelserna stärka vårt vittnesbörd.