Liv förändras för dem som tillämpar konferensen
En kort tid efter generalkonferensen i oktober 2010 bestämde sig Jared och Kathleen Smith från Utah, USA för att ta en biltur runt bostadsområdet med sina tre barn och njuta av de vackra höstlöven. Innan de gav sig av lade broder Smith en liten flaska invigd olja i fickan. Orden i president Henry B. Eyrings tal under prästadömsmötet om att alltid vara redo att tjäna inom prästadömet hade funnits i hans tankar (se ”Tjäna med Anden”, Liahona, nov. 2010, s. 59).
På vägen hem råkade de åka förbi en samling människor som stod runt en liten flicka som låg på vägen. Det såg ut som om hennes huvud hade skadats. De hörde en kvinna ropa: ”Finns det någon sam har invigd olja? Snälla!” Broder Smith stannade bilen snabbt och gav sin olja till flickans pappa. Efter en prästadömsvälsignelse återfick flickan medvetandet och började prata med sina föräldrar. En liten stund senare kom en ambulans som tog henne till sjukhuset.
”Vi fick en varm och fridfull känsla i hjärtat eftersom vi hade varit på rätt plats i rätt tid och haft olja med oss, och, som president Eyring talde om, var redo”, säger broder Smith. ”Våra barn såg hur prästadömets makt kan vara till välsignelse och vi åkte därifrån med en känsla av vår himmelske Faders kärlek, både till oss och till den lilla flickan och hennes familj.”
Liksom familjen Smith har många familjer välsignats av att de följt råden som de fick under generalkonferensen. När medlemmarna nu förbereder sig för ännu en generalkonferens berättar tre familjer om hur de följt profetens ord.
För att läsa fler berättelser (på engelska) eller för att återge en egen upplevelse (på vilket språk som helst) kan du läsa hela artikeln i avdelningen Church News and Events på LDS.org på lds.org/church/news/how-general-conference-changed-my-life.
Anne Te Kawa, Tararua, Nya Zeeland
I början av 2010 hade jag några allvarliga personliga prövningar. Min biskop föreslog att jag kunde ha nytta av att träffa en professionell terapeut. Tanken var befängd. Jag arbetar och utbildar inom behandling av drog- och alkoholmissbruk, så jag tänkte: ”Jag är praktiskt taget en terapeut själv! Jag behöver ingen hjälp utifrån.”
Jag kämpade fortfarande med några av prövningarna — och min stolthet — när det var dags för generalkonferensen i april. Äldste James B. Martino i de sjuttios kvorum höll ett tal med titeln ”Allt samverkar till det bästa” (se Liahona, maj 2010, s. 101), som handlar om hur man hanterar prövningar.
Hans budskap berörde mig och jag bestämde mig för att be om vägledning om vad jag skulle göra. Jag lämnade konferensen med en önskan att stärka min tro och att lita på att Frälsaren vägledde mig genom den Helige Anden.
I flera veckor begrundade och bad och funderade jag, och slutligen bestämde jag mig för att gå till en terapeut. Det har varit en lyckad upplevelse som varit till hjälp för mig. Jag har fortsatt att känna mig trygg när jag har läst äldste Martinos tal på nytt, upplyfts av bön till min himmelske Fader och litat på hans Sons, Jesu Kristi, försoning. Jag vittnar om att sättet att övervinna prövningar på är att alltid ödmjukt söka Herren. Han vägleder oss så att vi vet vad vi behöver göra.
Andrea Roueche, Texas, USA
Min make Collin och jag blev föräldrar i oktober 2009. När vår dotter Eliza var fem månader gammal började vi prata om när vi skulle börja ha med henne på hemaftnarna och skriftstudierna. Skulle det ge något att ha hemafton när hon var vaken? Kunde hon verkligen få ut något av att vi läste Mormons bok högt?
Under generalkonferensen i april 2010 sade äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum: ”Unga människor i alla åldrar, även småbarn, kan bli och blir påverkade av den speciella anda som finns i Mormons bok” (”Vaka och håll ut” Liahona, maj 2010, s. 40).
Förändringarna vi har gjort har varit enkla och skett gradvis. Vi spelar regelbundet en CD med primärsånger för Eliza. Vi läser några verser i Mormons bok med henne under middagen. Vi har börjat ha familjebön precis innan Eliza ska lägga sig. När vi går på promenad pekar jag på fåglarna och säger till henne: ”Jesus gjorde fåglarna åt oss.” Hon kanske inte förstår det just nu, men det kommer hon att göra.
Jag har märkt att det här har tagit bort mycket av oron inför framtiden. Jag känner att om jag gör min del genom att lära Eliza vad hon behöver veta och genom att följa profetiska råd så välsignas hon i framtiden.
Sela Fakatou, West Midlands, England
I vår familj har alla mycket att göra. Ibland tar vi oss inte tid att lyssna noga på varandra eller att öva på att vara vänliga eller artiga. Som förberedelse inför en stundande generalkonferens bad vi därför om att få veta vad vi kunde göra för att komma närmare varandra som familj.
Äldste Robert D. Hales tal, ”Vår plikt mot Gud: Föräldrars och ledares ansvar mot det uppväxande släktet” (se Liahona, maj 2010, s. 95), besvarade våra böner och våra frågor.
Jag berördes särskilt av berättelsen om äldste Hales sonson som frågade: ”Farfar! Finns du därinne?” Äldste Hales i de tolv apostlarnas kvorum sade: ”Att finnas därinne betyder att vi förstår våra ungdomars hjärtan och har ett förhållande till dem. Och att ha ett förhållande till dem betyder inte bara att prata med dem utan också att göra saker tillsammans med dem.”
Vi har arbetat på att förbättra våra relationer till varandra. Under middagen pratar vi om dagen som varit. Vi pratar om utmaningar vi ställs inför och hur det vi lär oss från skrifterna hjälper oss att möta och övervinna utmaningarna.
Det har krävts ansträngningar för att få det här utbytet. Men allteftersom de här goda vanorna har blivit en del av vårt familjeliv har jag känt en särskild kärlek till min familj. När jag har följt de profetiska råden jag fick under generalkonferensen har svar på andra frågor kommit till mig, och jag har sett hur jag kan bli mer lik Frälsaren Jesus Kristus. Mer än någonsin tidigare känner jag frid i stället för oro.
Ett buskap under en generalkonferens av äldste James B. Martino gav Anne Te Kawa från Nya Zeeland mod att be om vägledningen hon behövde.
Collin och Andrea Roueche fann svaren de sökte i ett konferensbudskap av äldste David A. Bednar.