Tills vi möts igen
Trygg i min församlingsfamilj
När jag började gå till kyrkan själv vid 12-årsåldern insåg jag att min himmelske Fader hade välsignat mig med ett skyddsnät.
Ett av mina käraste barndomsminnen är klapprandet av min mammas högklackade skor på köksgolvet medan hon gjorde familjen redo för kyrkan. Hon var mycket engagerad i vår församling och verkade som hjälpföreningspresident i många år. Jag kunde aldrig drömma om att det där skulle förändras.
När jag var omkring 12 år och hon och jag bodde själva så lämnade hon kyrkan av anledningar som jag inte förstod. Men fastän mamma — mitt föredöme — hade beslutat sig för att gå en annan väg, så visste jag att evangeliet var sant och fortsatte gå till kyrkan. Mamma tyckte inte om mitt beslut men körde mig ändå till och från kyrkan varje vecka.
Det var ofta känslomässigt svårt att vara i kyrkan, särskilt under sakramentsmötet när jag satt längst bak och tydligt kunde se alla mödrar, fäder och barn som satt tillsammans. Många gånger satt jag tillsammans med en väns familj. Jag kommer alltid att vara tacksam för min ”mormonfamilj” och andra i min församling som var extra noga med att uppmärksamma mig under den där svåra tiden.
Mina hemlärare, till exempel, var trofasta, trots att det bara var mig de kom för att besöka och trots att jag bodde längre bort än de flesta av församlingsmedlemmarna. Jag såg fram emot tillfället att samtala om evangeliet och känna prästadömets och Andens styrka hemma.
Många församlingsmedlemmar var människor jag hade känt i hela mitt liv. Med sina bekanta ansikten, välkomnande leenden och vänliga samtal blev de mina församlingsmödrar, -fäder, -bröder och -systrar. Känslan av tillhörighet och kärlek mildrade smärtan av att vara i kyrkan utan min familj.
Jag vet att jag inte är ensam om att gå igenom den här situationen. Många ungdomar kommer till kyrkan utan ena eller båda föräldrarna. Men genom föredöme, vänskap och ämbeten kan vi nå ut till dessa söner och döttrar till vår himmelske Fader och hjälpa dem känna sig välkomna, undervisa dem om evangeliets principer och uppmuntra dem att ta aktiv del i möten och aktiviteter.
”Vår himmelske Fader planerade att vi skulle födas in i en familj — den mest grundläggande, den mest helgade och den mäktigaste gruppen på jorden”, sade Virginia H. Pearce, tidigare rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap. ”Och det är inom familjen som en del av de viktigaste lärdomarna vi någonsin får tas emot. Förutom familjegruppen har Herren också sett till att det finns en församlings- eller grensfamilj … Det är inte meningen att församlingen ska ersätta familjeenheten utan stödja familjen och dess rättfärdiga undervisning. En församling är ytterligare en plats där det finns tillräckligt med hängivenhet och energi för att bilda ett slags ’skyddsnät’ för var och en av oss när vår familj inte kan eller vill tillhandahålla all den undervisning och alla de tillväxtmöjligheter vi behöver för att kunna återvända till vår himmelske Fader. Vi behöver få större uppskattning för församlingsfamiljens kraft och förnya vår hängivenhet mot att delta i gemenskapen med sista dagars heliga på ett positivt sätt.”1
Jag är så tacksam för dem som blev mitt skyddsnät och gav mig en önskan att göra detsamma för andra.
Fotoillustration Robert Casey