Be om det först
Martins Enyiche, Nigeria
Jag lämnade nästan kyrkan på grund av en meningsskiljaktighet med min stavspresident. Jag kände att han hade gjort något som inte var rätt. Hans handlande speglade inte det sätt som jag ansåg att saker och ting borde göras på, så jag slutade komma till kyrkan.
Min hustru sade till mig: ”Du kan inte fatta ett sådant beslut utan att uppriktigt be och fasta om det.”
Hon hade rätt. När jag hade bett en stund kom följande ord till mig klart och tydligt: ”Guds tjänare är kallad av Gud.”
Den natten hade jag en dröm. I drömmen tillrättavisade min farfar mig för att jag hade gått emot min ledare. Jag vaknade ur drömmen och kunde inte sova resten av natten. Efter en lång natts begrundan visste jag vad jag behövde göra. Jag gick till min stavspresident och bad om förlåtelse. Han förlät mig glatt och sedan bad vi tillsammans.
Jag återvände genast till kyrkan. Två veckor senare förflyttades jag av mitt företag till Abuja, Nigerias huvudstad. Förbryllad undrade jag varför jag skulle flytta ut ur staven efter det att jag försökt ställa saker och ting tillrätta.
Snart förstod jag att Herren höll på att förbereda mig. Under min andra månad i Abuja kallades jag som grenspresident.
Jag är övertygad om att min himmelske Fader ville lära mig hur viktigt det är att stödja kyrkans ledare innan han kallade mig att bli ledare. Den upplevelsen stärkte mitt vittnesbörd. Nu försöker jag verkligen lyssna på mina ledares råd för jag vet att de är kallade av Gud. Och alla som han kallar, dugliggör han.1
Våra ledare är bara människor. De må vara inspirerade, men de är inte fullkomliga. Jag lärde mig att om vi inte håller med dem, behöver vi stödja, uppmuntra och be för dem, och för oss själva så att vi kan lita på Gud och på tjänarna som han har valt.