Vad är ett äkta vittnesbörd?

Elyse Alexandria Holmes

Ditt vittnesbörd är förmodligen starkare än du tror.

Du är på ett sakramentsmöte. När du ser andra medlemmar i församlingen ställa sig upp och bära sitt vittnesbörd så känner du att du också borde göra det. Men vad ska du säga? Och tänk om du börjar gråta när du står där uppe? Eller tänk om du inte börjar gråta? Du kanske börjar ifrågasätta om du ens har ett vittnesbörd. Eller så kanske du är osäker på vad ditt vittnesbörd är. Här är några riktlinjer som hjälper dig veta vad ett vittnesbörd är och vad det inte är.

Ett vittnesbörd är en övertygelse om, kunskap om eller tro på en sanning

Ett äkta vittnesbörd (se Alma 4:19) börjar med en äkta tro. Ditt vittnesbörd är en andlig bekräftelse på att det du tror på eller att det du vet är sant (se L&F 80:4). När du bär ditt vittnesbörd kommer de mest äkta och kraftfulla delarna från ord som vet, tror och vittnar. Om du uppriktigt kan säga: ”Jag vet att Mormons bok är sann”, har du makt att förändra liv och inbjuda Anden att beröra andra.

Tänk dig att du har en stor låda fylld med pusselbitar som skapats just för dig. Med hjälp av bilden på framsidan av lådan försöker du sätta ihop pusslet. När två bitar av pusslet passar ihop vet du att de hör ihop. Vittnesbörd fungerar på samma sätt. När du har andliga upplevelser börjar olika delar av ditt vittnesbörd att passa ihop, och du börjar tro på eller veta vissa sanningar om evangeliet.

Även om du inte vet just nu om allt som har med kyrkan att göra är sant, välsignar och hjälper din himmelske Fader dig att lära dig mer så länge du har en rättfärdig önskan att få veta och du uppriktigt försöker lära dig.

Ett vittnesbörd är personligt

Medan du arbetar på ditt pussel kanske din familj och dina vänner ibland hjälper dig att sätta ihop det. Men i slutändan är det ditt unika pussel att lägga och skydda. Du kanske kan lita till dina föräldrars eller vänners tro ibland, men allteftersom du får fler andliga upplevelser kan du uppehålla ditt eget vittnesbörd.

Medan du växer i evangeliet är det viktigt att du utvecklar ett eget vittnesbörd. Precis som två personer skulle sätta ihop ett pussel på olika sätt — en person kanske sätter ihop kantbitarna först medan en annan börjar med att matcha färger — bygger var och en av oss ett vittnesbörd på trosuppfattningar och upplevelser i en ordning som är unik för oss.

Om det är något som du är osäker på, be då om vägledning och sanning. Böner besvaras ofta inte på det sätt som vi kanske väntar oss, så håll ögon och hjärta öppna för svar.

Ett vittnesbörd växer hela tiden

Precis som du inte kan ta ett färdigt pussel ur lådan utan att göra något, kan du inte förvänta dig att hela ditt vittnesbörd kommer på en gång. Du lär dig om evangeliets sanningar bit för bit.

Det krävs ständiga ansträngningar för att bevara ett starkt vittnesbörd. När du fortsätter arbeta på att öka din kunskap om evangeliet, välsignar den Helige Anden dig i dina ansträngningar och ditt vittnesbörd fortsätter att växa.

Se helhetsbilden

”De som flitigt söker lära av Kristus känner honom med tiden. De får personligen ett gudomligt porträtt av Mästaren, men det ges oftast i pusselform — en bit i sänder. Varje enskild pusselbit är kanske i sig själv inte lätt igenkännlig. Det kan vara oklart hur den förhåller sig till helheten. Varje bit hjälper oss att se helhetsbilden lite tydligare. Så småningom, när vi har satt ihop tillräckligt många pusselbitar, ser vi hur storslagen bilden är. När vi då ser tillbaka på våra upplevelser ser vi ju att Frälsaren kom till oss — inte på en gång utan i tysthet, stillsamt, nästan obemärkt.”

President Dieter F. Uchtdorf, andre rådgivare i första presidentskapet, ”Att stå på vägen till Damaskus och vänta”, Liahona, maj 2011, s. 70.

Här är vad några ungdomar har att säga om ett äkta vittnesbörd

”Ibland är de bästa vittnesbörden de enklaste vittnesbörden. De bästa vittnesbörden är egentligen när man vittnar om att Jesus Kristus lever, att vår himmelske Fader lever och att han älskar oss.” — Matias C., Argentina

”Jag tycker det är viktigt att ha ett äkta vittnesbörd för man kan använda det vittnesbördet till att föra andra till evangeliet.” — Quaid H., Australien

”Ett vittnesbörd är det största ankaret du har. Om du har ett starkt vittnesbörd kan du möta dina problem med en bättre inställning, oavsett vad som händer runt omkring dig.” — Zane V., Kalifornien, USA

”Jag tror att ett äkta vittnesbörd behöver vara något som du upptäcker själv och som du verkligen tror på. Och när du bär ditt vittnesbörd kan du beröra andra och det kan stärka deras vittnesbörd också.” — Zamagomane M., Sydafrika

Måste jag …?

Om du någon gång ställt följande frågor till dig själv så finns några svar här.

Måste jag ta med en berättelse eller upplevelse när jag bär mitt vittnesbörd?

Många använder berättelser eller personliga upplevelser när de bär sitt vittnesbörd, och det kan vara ett bra sätt att beskriva hur ett vittnesbörd har stärkts. Men en berättelse är inte ett vittnesbörd. En kort, relevant berättelse kan hjälpa dig att illustrera en viss punkt, men se till att berätta hur berättelsen stärkte ditt vittnesbörd och vilka evangeliesanningar du lärde dig av upplevelsen. Ett vittnesbörd är vad du vet om evangeliet, inte var du har varit eller vad du har gjort.

Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Ett vittnesbörd är det som vi i vårt sinne och i vårt hjärta genom den Helige Andens vittnesbörd vet är sant. (Se L&F 8:2.) När vi tillkännager sanningen i stället för att förmana, uppmana eller berätta om intressanta upplevelser, inbjuder vi den Helige Anden att bekräfta att det vi säger är sant.”¹

Var också försiktig när du ska berätta om något. Vissa berättelser är mycket personliga för dig och för andra, till exempel berättelser om synd, omvändelse och heliga, andliga upplevelser. Sådana berättelser ska inte återges i offentliga sammanhang om du inte känner dig manad att göra det. När du känner dig manad, tala då allmänt om dem och fokusera på vad du lärde dig av upplevelsen i stället för att i detalj återge vad som hände.

Måste jag tacka och uttrycka kärlek till andra i mitt vittnesbörd?

Det är visserligen inte olämpligt att uttrycka kärlek eller uppskattning när man bär sitt vittnesbörd, men sådant anses inte vara ett vittnesbörd. Ett vittnesbörd fokuserar på det man har lärt sig andligen om evangeliet. Uttrycken för kärlek och tacksamhet ska inte ersätta ett vittnesbörd.

Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”[Jag] oroar mig över att alltför många medlemmars vittnesbörd handlar om ’jag är tacksam’ och ’jag älskar’, och att alltför få kan säga med ödmjuk men uppriktig tydlighet: ’Jag vet.’”²

Måste jag gråta eller visa känslor för att ha ett riktigt vittnesbörd?

Många gråter eller visar känslor när de bär sitt vittnesbörd eller känner Anden starkt, men alla har inte samma känslomässiga reaktion när de känner Anden. Du måste inte uttrycka känslor på samma sätt som andra när du bär ditt vittnesbörd.

President Howard W. Hunter (1907–1995) sade: ”Jag blir bekymrad när det tycks som om starka känslor eller fritt flödande tårar jämställs med att Herrens Ande är närvarande. Helt visst kan Herrens Ande framkalla starka känslor, även tårar, men denna yttre manifestation bör inte förväxlas med att Anden är närvarande.”³

Om jag inte är säker på att jag har ett vittnesbörd, ska jag ändå försöka säga något?

Det är lätt att känna det som att ens vittnesbörd inte är tillräckligt starkt eller värt att bära, men när du bär ditt vittnesbörd upptäcker du hur stort vittnesbörd du faktiskt har! Var inte rädd för att bära ditt vittnesbörd. Du kommer att upptäcka att ju oftare du bär ditt vittnesbörd, desto mer växer det.

President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt:

”Det är inte ovanligt att höra missionärer säga: ’Hur kan jag bära mitt vittnesbörd innan jag har ett? Hur kan jag vittna om att Gud lever, att Jesus är Kristus och att evangeliet är sant? Skulle inte det vara oärligt om jag inte har något sådant vittnesbörd?’

Tänk om jag kunde lära er denna enda princip: ett vittnesbörd får man när man bär det! Någonstans i ditt sökande efter andlig kunskap sker detta ’trons hopp’, som filosoferna kallar det. Det är det ögonblick då man nått fram till ljusets rand och tagit ett steg ut i mörkret som man upptäcker att vägen är upplyst bara ett eller två fotsteg framför en.”⁴

Pusselbilder, Eric P. Johnsen; foto Welden C. Andersen

Vittnesbörd