Tjänande i kyrkan
Kunskapen finns i eleven
När vi börjar se den storartade potentialen hos varje elev, börjar vi se som Gud ser.
När min hustru och jag var på ett uppdrag för kyrkan i Cusco i Peru, var vi med på en kombinerad lektion för Hjälpföreningen och melkisedekska prästadömet. Läraren den dagen var lärare för vuxna i kursen Evangeliets lära. På grund av problem med schemaläggningen under de två första mötena hade han bara 20 minuter på sig att leverera det han hade förberett.
Han började med att be alla som hade blivit medlemmar i kyrkan under de senaste två åren att ställa sig upp. Fem medlemmar ställde sig upp. Han skrev siffran 5 på tavlan och sade sedan: ”Bröder och systrar, det är underbart att vi har dessa fem personer med oss som nyligen har blivit medlemmar i kyrkan. Problemet är bara att vi har döpt 16 nyomvända i den här församlingen under de senaste två åren.”
Han skrev sedan siffran 16 bredvid siffran 5 och frågade med stort allvar: ”Bröder och systrar, vad ska vi göra åt det här?”
En syster räckte upp handen och sade: ”Vi behöver gå ut och hitta dem och föra dem tillbaka.”
Läraren samtyckte och skrev ordet rädda på tavlan. ”Vi har elva personer att föra tillbaka”, svarade han.
Sedan läste han ett citat av president Thomas S. Monson om betydelsen av att rädda andra. Han läste också i Nya testamentet om hur Frälsaren sökte efter förlorade får (se Luk. 15:6). Därefter frågade han: ”Hur ska vi föra dem tillbaka?”
Händer sträcktes upp och han lät den ena efter den andra prata. Klassdeltagarna gav förslag på hur de som en församlingsfamilj eller som enskilda kunde arbeta tillsammans för att hjälpa nyomvända att komma tillbaka till kyrkan. Sedan frågade läraren: ”Om ni nu går nerför gatan och ser en man som ni känner igen som en av dessa nyomvända på andra sidan gatan, vad gör ni då?” En medlem sade: ”Jag skulle gå över gatan och hälsa på honom. Jag skulle tala om för honom att vi behöver ha honom tillbaka och hur angelägna vi är om att han kommer tillbaka till oss igen.”
Andra i klassen höll med och gav andra förslag på hur vi kunde hjälpa dessa medlemmar. Det fanns en entusiasm i rummet, en beslutsamhet att göra det som krävdes för att hjälpa de nyomvända medlemmarna hitta tillbaka till full aktivitet.
Min hustru och jag gick därifrån med en förnyad önskan att själva göra något för att hjälpa någon bli aktiv i kyrkan igen. Jag tror att alla i den klassen gick därifrån med en sådan känsla. Efter den upplevelsen frågade jag mig själv: Vad var det som gjorde den korta lektionen så effektiv? Varför kände sig alla så motiverade att följa evangeliet bättre när de lämnade klassrummet?
Medan jag funderade över dessa båda frågor kom jag fram till fyra principer som gjorde lektionen till en effektiv upplevelse i fråga om undervisning och inlärning:
-
Omvändelse är målet.
-
Kärlek är motivet.
-
Läran är nyckeln.
-
Anden är läraren.
Omvändelse är målet
I stället för att försöka överösa klassdeltagarna med information, som president Monson har sagt att vi inte ska göra, försökte den här läraren inspirera den enskilde att tänka på, känna och sedan göra något för att följa evangeliets principer.1
Kort sagt var lärarens mål att hjälpa klassdeltagarna göra något som de kanske inte hade gjort om de inte hade varit med på lektionen. Och det var meningen att det som de gjorde skulle hjälpa var och en att bli en sann Kristi lärjunge.
Målet med detta slag av undervisning är omvändelse. Ordet omvändelse betyder helt enkelt att vända om i en ny riktning, att anta ett nytt uppförande. Omvändelse — att bli en sann lärjunge — är inte en enskild händelse utan en livslång process.2 I den här klassen var det meningen att det som klassdeltagarna gjorde inte bara skulle hjälpa klassdeltagarna utan också de nyomvända som de skulle försöka aktivera. Varje gång vi följer en princip i evangeliet bättre, välsignas någon annan antingen direkt eller indirekt. Av den anledningen är det något unikt med att lära och undervisa om evangeliet. I stället för att bara leda till inhämtande av kunskap, leder inlärning av evangeliet till personlig omvändelse.
Kärlek är motivet
När jag var med på lektionen i Peru kunde jag känna kärleken som läraren hade till de närvarande, liksom till de nyomvända som han inbjöd klassdeltagarna att aktivera. Kärleken tycktes genomsyra rummet — från lärare till elev, från elev till lärare, från elev till elev, och från elever till nyomvända.
Kärlek hjälper oss som lärare att undervisa så som Frälsaren skulle undervisa om han var i vårt klassrum. Det är verkligen så att ”kärlek får oss att förbereda oss och undervisa på ett annorlunda sätt”.3
När lärarens motiv är att täcka lektionsmaterialet, fokuserar läraren på innehållet i stället för på varje enskild elevs behov. Den peruanske läraren verkade inte ha något behov av att täcka någonting. Han ville helt enkelt inspirera klassdeltagarna till att nå ut till sina bröder och systrar i kärlek. Kärlek till Herren och kärlek till andra utgjorde den drivande kraften. Kärlek var motivet. När kärlek är vårt motiv stärker Herren oss så att vi kan uppfylla hans syften för att hjälpa sina barn. Han inspirerar oss så att vi vet vad vi som lärare behöver säga och hur vi ska säga det.
Läran är nyckeln
Läraren i Peru läste inte från lektionsboken när han undervisade. Jag är övertygad om att han använde boken eller konferenstal för att förbereda sig för lektionen, men när han undervisade så undervisade han från skrifterna. Han återgav berättelsen om det förlorade fåret och citerade följande vers: ”Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder” (Luk. 22:32). Han återgav president Monsons inbjudan till alla kyrkans medlemmar att rädda dem som har gått vilse. De centrala lärdomarna i den här lektionen var tro och kärlek. Klassdeltagarna behövde tro nog till att handla och de behövde göra det av kärlek.
När lärdomarna i Jesu Kristi återställda evangelium undervisas tydligt och med övertygelse, stärker Herren både elev och lärare. Ju mer klassdeltagarna engagerade sig i att ge förslag på hur de kunde nå ut till sina bröder och systrar som var mindre aktiva, desto närmare Frälsaren kände de sig, han som hela tiden hjälpte andra under sin jordiska verksamhet. Läran är nyckeln till effektiv inlärning och undervisning av evangeliet. Den låser upp dörren till våra hjärtan. Den låser upp dörren till våra sinnen. Den öppnar vägen för Guds Ande så att han kan inspirera och upplyfta alla närvarande.
Anden är läraren
Bra evangelielärare inser att det egentligen inte är de som är lärare. Evangeliet undervisas och lärs genom Anden. Utan Anden kan inte undervisning om evangeliets sanningar leda till inlärning (se L&F 42:14). Ju mer läraren ger inspirerade inbjudningar till att agera, desto mer är Anden närvarande under lektionen. Den peruanske läraren gav en inspirerad inbjudan. När klassdeltagarna sedan kom med förslag växte känslan av andlighet och stärkte alla.
Läraren försökte inte täcka lektionen. I stället försökte han få eleverna att upptäcka kunskapen som de redan hade. Genom att inbjuda klassdeltagarna med Andens kraft, hjälpte läraren medlemmarna upptäcka sin egen önskan att agera — att nå ut till sina bröder och systrar i kärlek. När klassdeltagarna gav sina förslag inspirerade de varandra eftersom de inbjöd Anden tillsammans.
När vi försöker följa evangeliet genom att hjälpa andra omkring oss, inspirerar Herren oss i vad vi bör göra. Om vi som lärare vill att Anden ska vara mer märkbar i klassrummet, behöver vi bara inbjuda klassdeltagarna att följa en evangelieprincip bättre. När vi bestämmer oss för att följa en evangelieprincip bättre, kommer vi närmare Gud och Gud kommer närmare oss (se L&F 88:63).
Potentialen hos varje elev
Vi lär och undervisar inte om evangeliet bara för att inhämta kunskap. Vi lär och undervisar om evangeliet för att nå upphöjelse. Inlärning och undervisning om evangeliet handlar inte om att behärska fakta. Det handlar om att behärska lärjungeskap. Oavsett om vi undervisar våra barn hemma eller församlingsmedlemmar i ett klassrum, behöver vi komma ihåg att lärdomen vi undervisar om redan finns inom eleven. Vår roll som föräldrar eller lärare är att hjälpa eleverna upptäcka lärdomen som finns i deras hjärta och sinne.
När vi uppmärksammar den storartade potentialen hos varje elev, börjar vi se som Gud ser. Då kan vi säga det som han vill att vi ska säga och göra det han vill att vi ska göra. När vi börjar gå på den här vägen till inlärning och undervisning blir omvändelse vårt mål, kärlek blir vårt motiv, läran blir vår nyckel och Anden blir läraren. När vi lär och undervisar på det här sättet, välsignar Herren både eleven och läraren så att ”alla kan bli uppbyggda av varandra” (L&F 88:122).
Fotoillustrationer Hyun-Gyu Lee; Levande vatten, av Simon Dewey
Fotoillustrationer Craig Dimond och Matthew Reier