Förstå våra förbund med Gud
En översikt över våra viktigaste löften
”Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga”, säger president Thomas S. Monson, ”ska vi ära heliga förbund, och för att bli lyckliga krävs att vi är trofasta mot dem. Ja, jag talar om sådana förbund som dopförbundet, prästadömsförbundet och äktenskapsförbundet.”1
I kyrkan är en förrättning en helig, formell handling som utförs med prästadömets myndighet. Vissa förrättningar är nödvändiga för vår upphöjelse. Som en del av dessa ”frälsande förrättningar” ingår vi högtidliga förbund med Gud2
Ett förbund är ett löfte mellan två parter, vars villkor fastställs av Gud.3 När vi ingår ett förbund med Gud, lovar vi att följa dessa villkor. Han lovar oss vissa välsignelser i gengäld.
När vi tar emot dessa frälsande förrättningar och håller de tillhörande förbunden blir Jesu Kristi försoning verksam i vårt liv och vi kan få den största välsignelse som Gud kan ge oss — evigt liv (se L&F 14:7).
Eftersom det är nödvändigt för vår upphöjelse att vi håller våra förbund är det viktigt att vi förstår vad det är vi har lovat vår himmelske Fader. Här följer en kort översikt över de förbund som hör ihop med de frälsande förrättningarna och förslag på var du kan lära dig mer.
Dop och konfirmation
Dop genom nedsänkning i vatten, utfört av någon som har myndighet, är evangeliets första frälsande förrättning och är nödvändigt för att man ska kunna bli medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Oskiljbar från dopet är den tillhörande förrättningen konfirmation — handpåläggning för den Helige Andens gåva.
När vi döps ingår vi ett förbund att ta på oss Jesu Kristi namn, att alltid minnas honom och att hålla hans bud. Vi lovar också ”att tjäna honom intill änden” (L&F 20:37; se också Mosiah 18:8–10).
I gengäld lovar vår himmelske Fader att om vi omvänder oss från våra synder, kan vi bli förlåtna (se Alma 7:14) och ”alltid … ha hans Ande hos [oss]” (L&F 20:77), ett löfte som delvis uppfylls genom att vi tar emot den Helige Andens gåva.
Förrättningarna dop och konfirmation är porten varigenom alla som söker evigt liv måste gå (se Joh. 3:3–5). När vi hedrar vårt dopförbund leder det till och är en viktig del av att ingå förbund som har att göra med alla de andra frälsande förrättningarna på vägen mot evigt liv (se 2 Nephi 31:17–21).
Sakramentet
De som har tagit emot de frälsande förrättningarna dop och konfirmation tar del av sakramentet varje vecka för att förnya dessa förbund. När vi tar del av brödet och vattnet kommer vi ihåg offret som Frälsaren gjorde för oss. Dessutom begrundar vi förbunden vi har ingått att ta på oss Jesu Kristi namn, att alltid minnas honom och att hålla hans bud. I gengäld lovar Gud att hans Ande alltid ska vara hos oss (se L&F 20:77, 79).
Sakramentets förrättning ger oss möjlighet varje vecka att förnya heliga förbund som gör att vi kan ta del av Frälsarens försonande nåd med samma andliga renande effekt som dopet och konfirmationen har.
Kyrkans ledare har också sagt att när vi tar del av sakramentet, förnyar vi inte bara vårt dopförbund utan ”alla förbund som vi ingått med Herren”.4
Prästadömets ed och förbund
Vår himmelske Fader ger sin ed (garanti) att han ska ge vissa välsignelser till dem som håller förbunden som hör ihop med att ta emot prästadömet.
När en man tar emot aronska och melkisedekska prästadömet och ”ärar sin kallelse”, lovar Gud att de ska bli ”heliggjorda genom Anden till sina kroppars förnyelse”. De blir arvingar till de löften som gavs till Mose, Aron och Abraham. (Se L&F 84:33–34.)
För att kvalificera sig för att komma till templet är det nödvändigt för män att bära melkisedekska prästadömet. Där kan män och kvinnor ta emot en fullhet av prästadömets välsignelser genom äktenskapet.
Genom att ta emot alla prästadömets frälsande förrättningar kan alla människor få löftet om ”allt vad [Fadern] har” (se L&F 84:35–38).
”Otroliga välsignelser flödar genom denna ed och detta förbund till värdiga män, kvinnor och barn i hela världen”, har äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum sagt.5
Begåvningen
Tempelbegåvningen är en gåva som ger perspektiv och kraft.
Under tempelbegåvningen får vi undervisning och ingår förbund som har samband med vår eviga upphöjelse. Till begåvningen hör förrättningarna tvagning och smörjelse och att kläs i tempelklädnaden som en påminnelse om heliga förbund.6 Tempelförrättningarna och tempelförbunden är så heliga att de inte diskuteras i detalj utanför templet. Därför har president Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, gett rådet: ”Det är viktigt att man lyssnar uppmärksamt när man tar emot dessa förrättningar och att man försöker komma ihåg de välsignelser som utlovas och de villkor som gäller för att de ska förverkligas.”7
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt att nyckeln till att få ta emot gudomlig kraft för att övervinna motstånd och föra kyrkan framåt ”är förbundet vi ingår i templet — vårt löfte att lyda och uppoffra, att helga våra ansträngningar åt Fadern, och hans löfte att förläna oss ’en stor begåvning’”.8
Du kan lära dig mer om principerna bakom förbunden vi ingår i begåvningen genom att studera följande:
-
”Lydnad”, Evangeliets principer (2009), s. 199–204.
-
M. Russell Ballard, ”Offerlagen”, Liahona, mars 2002, s. 10.
-
Om ”[evangeliets] lag” (L&F 104:18), se Läran och förbunden 42.
-
”Kyskhetslagen”, Evangeliets principer (2009), s. 223–230.
-
D.Todd Christofferson, ”Funderingar över ett helgat liv”, Liahona, nov. 2010, s. 16.
Beseglingen
Tempelförrättningen som vi kallar ”tempelvigsel” eller ”att bli beseglad” skapar en evig relation mellan man och hustru som varar bortom döden om makarna är trofasta. Föräldra- och barnrelationer kan också fortsätta bortom jordelivet och länka samman generationer i eviga familjerelationer.
När en person ingår äktenskapsförbundet i templet, ingår han eller hon förbund både med Gud och med sin maka. Makarna lovar att de ska vara trofasta mot varandra och mot Gud. De har blivit lovade upphöjelse och att deras familjerelationer kan fortsätta för evigt (se L&F 132:19–20). Barn som föds till ett par som beseglades i templet eller barn som senare beseglas till sina föräldrar har rätt att vara en del av en evig familj.
Som med andra förrättningar krävs det att man är trofast mot sina förbund för att den jordiska förrättningen ska beseglas, eller göras giltig, i himlen genom löftets Helige Ande.9 De som håller sina förbund — också när deras maka inte gör det — går inte miste om de välsignelser som utlovas i beseglingen.
Ingå och hålla heliga förbund
När vi ingår dessa viktiga förbund får vi del av det nya och eviga förbundet, ”ja, … [Jesu Kristi] evangeliums fullhet” (L&F 66:2). Det nya och eviga förbundet är ”det sammanlagda antalet av alla evangelieförbund och evangelieförpliktelser” som vi ingått,10 och de resulterande välsignelserna innefattar allt som Fadern har, bland annat evigt liv.
Medan vi strävar efter att förstå och hålla våra förbund bör vi komma ihåg att det inte bara handlar om ett lista över vad vi bör göra — vi fattar ett beslut om att bli som Frälsaren.
”Den slutliga domen är inte bara en utvärdering av det totala antalet goda och onda gärningar — vad vi har gjort,” har äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum sagt. ”Den är en bekräftelse på vilken slutlig inverkan våra gärningar och tankar har haft — vad vi har blivit. Inte för någon räcker det att bara arbeta mekaniskt. Evangeliets bud, förordningar och förbund är inte en lista över insättningar som ska göras på ett himmelskt konto. Jesu Kristi evangelium är en plan som visar oss hur vi ska bli vad vår himmelske Fader vill att vi ska bli.”11
Till vänster: foto Robert Casey; till höger: foto Dan Carter © IRI
Fotografi av ringar, Robert Casey; fotografi av templet i San Diego i Kalifornien, USA, Steve Tregeagle