Budskap från första presidentskapet
Frälsarens uppmaning att tjäna
Alla som har studerat matematik vet vad en gemensam nämnare är. För sista dagars heliga finns det en gemensam nämnare som binder oss samman. Den gemensamma nämnaren är den enskilda uppmaning som var och en av oss får att utföra uppdrag i Guds rike här på jorden.
Har du någon gång varit skyldig till att knota när du fått en kallelse? Eller tackar du glatt ja till varje möjlighet att tjäna dina bröder och systrar, med vetskap om att vår himmelske Fader välsignar dem han kallar?
Jag hoppas att vi inte förlorar ur sikte det verkliga målet för våra dyrbara möjligheter att tjäna. Detta mål — detta eviga mål — är det som Herren talar om och som finns i Den kostbara pärlan: ”Ty se, detta är mitt verk och min härlighet — att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan.”1
Må vi alltid komma ihåg att medlemskapets mantel i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga inte är en bekvämlighetens rock utan en ansvarighetens ämbetsdräkt. Vår plikt, förutom att frälsa oss själva, är att vägleda andra till Guds celestiala rike.
Om vi villigt går stigen där vi tjänar Gud kommer vi aldrig att hamna i den situation som Shakespeares kardinal Wolsey befann sig i. Berövad makten efter ett liv i sin kungs tjänst, klagade han sorgset:
Om jag tjänat Gud med hälften av det nit
jag ägnat kungen, hade han icke på min ålderdom
kastat mig naken ut för oväns hand.2
Vilket slags tjänande kräver himlen? ”Se, Herren fordrar hjärtat och ett villigt sinne, och de villiga och lydiga skola i dessa sista dagar äta Sions lands goda.”3
Jag stannar upp när jag tänker på president John Taylors (1808–1887) ord: ”Om ni inte ärar era kallelser, kommer Gud att hålla er ansvariga för dem som ni kanske hade kunnat rädda, om ni hade gjort er plikt.”4
Jesu liv är som ett godhetens strålkastarljus där han verkade bland människorna. ”Jag [är] här mitt ibland er som en tjänare”5, förkunnade Jesus när han gav styrka åt krymplingarnas lemmar, syn åt de blindas ögon, hörsel åt de dövas öron och liv åt de dödas kropp.
Med liknelsen om den barmhärtige samariten lärde Mästaren oss hur vi älskar vår nästa som oss själva.6 Med sitt svar till den rike unge mannen lärde han oss att lägga bort vår själviskhet.7 När han gav mat åt 5 000 personer lärde han oss att se andras behov.8 Och med bergspredikan lärde han oss att först söka Guds rike.9
I den nya världen förkunnade den uppståndne Herren: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er att detta är mitt evangelium, och ni vet vad ni måste göra i min kyrka, ty de gärningar som ni har sett mig göra skall även ni göra. Ty det som ni har sett mig göra, det skall även ni göra.”10
Vi välsignar andra när vi tjänar i skuggan av ”Jesus från Nasaret … som gick omkring och gjorde gott”.11 Må Gud välsigna oss så att vi finner glädje i att tjäna vår Fader i himlen när vi tjänar hans barn på jorden.
Undervisa från det här budskapet
”[Herren] kommer inte att låta oss misslyckas om vi gör vår del. Han kommer att förhärliga oss utöver våra egna talanger och färdigheter när så behövs … Det är en av de härligaste erfarenheter som en människa kan få” (Ezra Taft Benson, i Undervisning: Den högsta kallelsen [2000], s. 20). Du kan återge en upplevelse när du eller någon du känner har känt Herren förhärliga hans eller hennes talanger och förmågor. Inbjud familjemedlemmarna att berätta om en positiv upplevelse de haft när de har följt ”Frälsarens uppmaning att tjäna”.
Kristus och den rike unge mannen, av Heinrich Hofmann, med tillstånd av C. Harrison Conroy Co.; fotoillustration Matthew Reier © IRI
Fotografi med tillstånd av Wendy Bentley; illustration Beth M. Whittaker