Thomas S. Monson:
Följer pliktens kall
För länge sedan bestämde sig president Thomas S. Monson för att fullfölja sin plikt att utföra Herrens verk och följa Jesu Kristi exempel.
President Thomas S. Monson har många gånger sagt: ”Jag tycker om ordet plikt.” Han ser det som ”något heligt”.1 Han sade följande om att fullfölja sin plikt som den 16:e presidenten för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga: ”Jag förpliktar mitt liv, mina krafter — allt jag har att erbjuda — till att tjäna honom och leda hans kyrkas angelägenheter i enlighet med hans vilja och genom hans inspiration.”2
President Monson, som är känd för hur han tjänar andra, har gett bort sina kostymer och skor när han har varit på uppdrag utomlands, och återvänt i fritidsbyxor och tofflor. Han har gjort det till en vana att besöka vänner och bekanta som behöver uppmuntran. Han har välsignat oräkneliga människor på sjukhus och ålderdomshem, följt maningar att ringa någon, och talat vid så många begravningar att de inte kan räknas. Han har levererat måltider, kycklingar redo för tillagning och böcker med kärleksfulla dedikationer. Hans dagliga schema som president för kyrkan är fyllt av möten och uppdrag, men han tar sig alltid tid för människor — oftast en åt gången. I kyrkans historieuppteckningar kommer han att vara känd för sin kärlek till människor och hur han uttryckte den kärleken genom att ge dem av sin tid.
Jesu Kristi föredöme i fråga om plikt
President Monsons handlingar drivs av hans vittnesbörd om Herren Jesus Kristus. Han har sagt: ”Fastän han kom till jorden som Guds Son tjänade han ödmjukt människorna i sin omgivning. Han kom från himlen för att bo på jorden som en dödlig människa och för att upprätta Guds rike. Hans härliga evangelium omdanade världens tänkande.”3 Frälsaren uttryckte sin pliktkänsla när han förkunnade: ”Jag kom till världen för att göra min Faders vilja” (3 Nephi 27:13). Med beslutsamhet och mild vänlighet som fötts ur ett evigt perspektiv, ”gick [han] omkring och gjorde gott” (Apg. 10:38).
President Monson påpekar att när plikten kallade Jesus Kristus i Getsemane örtagård, svarade han: ”Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill” (Matt. 26:39). Frälsaren kände till och ägnade sig ofta åt sin plikt att vägleda, upplyfta och uppmuntra alla sin Faders barn. President Monson har sagt följande om detta: ”Frälsaren var ständigt villig att undervisa, vittna och frälsa människor. Detta är också vars och ens skyldighet som medlem.”4
Lär sig utföra sin plikt
President Monson växte upp i Sjätte-sjunde församlingen i Temple Views stav i Utah. Där lärde han sig om sin plikt att fullfölja sina prästadömsuppdrag under ledning av visa prästadömsledare, och han fick kunskap och ett vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium tack vare inspirerade lärare.
År 1950, vid 22 års ålder, inröstades Thomas Spencer Monson som biskop för Sjätte-sjunde församlingen. Han tillämpade det han hade lärt sig om plikt på dem som hade lärt honom om dess mening. Han var församlingens fader, presidenten för aronska prästadömet, han hjälpte fattiga och behövande, förde riktiga uppteckningar och var allmän domare i Israel. Han hade många plikter, men han utförde dem med sin karakteristiska optimism.
En av biskopens plikter vara att skicka en prenumeration av tidningarna Church News och Improvement Era till varje militär och att skriva ett personligt brev till honom varje månad. Eftersom president Monson hade tjänstgjort i flottan under andra världskriget, visste han hur viktigt ett brev hemifrån var. Han hade 23 församlingsmedlemmar i det militära så han kallade en syster i församlingen att se till att breven blev skickade. En kväll gav han henne den månatliga bunten med 23 brev.
”Biskop Monson, misströstar du aldrig?” frågade hon. ”Här är ännu ett brev till broder Bryson. Det här är det 17:e brevet du har skickat till honom utan att ha fått ett svar.”
”Kanske den här månaden”, sade han. Och så blev det. Svaret från broder Bryson löd: ”Käre biskop, jag är inte mycke’ för att skriva brev. Tack för Church News och tidningarna, men framför allt tack för de personliga breven. Jag har börjat om på nytt. Jag har ordinerats till präst inom aronska prästadömet. Mitt hjärta är fullt. Jag är en lycklig man.”
President Monson såg i det brevet den praktiska tillämpningen av talesättet ”gör din plikt, det är ditt bud. Överlämna resten åt Gud.” Flera år senare, när han var på en stavskonferens, talade han om de här breven som han skrev till militärerna. Efter mötet kom en ung man fram till honom och frågade: ”Biskop Monson, minns du mig?”
Utan att tveka svarade president Monson: ”Broder Bryson! Hur står det till? Vad har du för uppgift i kyrkan?”
Den före detta militären svarade glatt att han hade det bra och verkade som äldstekvorumpresident. ”Återigen tack för din omsorg och de personliga breven du skickade och som jag värderar högt.”5
Om sådana händelser har president Monson sagt: ”Ofta är det små saker som lyfter och välsignar andra: En fråga om hur familjen mår, några uppmuntrande ord, en uppriktig komplimang, ett litet tackkort, ett kort telefonsamtal. Om vi är observanta och uppmärksamma, och om vi följer maningarna vi får, kan vi uträtta mycket gott.”6
Lära sig att utföra sin plikt
”När vi följer i [Jesu Kristi] spår idag kommer också vi att få möjlighet att välsigna andra människor”, har president Monson sagt. ”Jesus uppmanar oss att ge av oss själva: ’Se, Herren fordrar hjärtat och ett villigt sinne.’”7
Vår profets syn på plikt kräver att man ser bortom personlig ambition, framgång, bekvämlighet eller nöje för att se och agera för det större goda. ”För att finna sann lycka”, har president Monson sagt, ”måste vi söka den bortom oss själva. Ingen har lärt sig meningen med livet förrän hon har offrat sitt jag i sin nästas tjänst. Tjänande är som plikter — när vi utför dem upplever vi sann lycka.”8
Han menar att vänskap gör det lätt att tjäna andra. ”En vän bryr sig mer om att hjälpa människor än att få räkna besöken”, har han sagt. ”En vän är intresserad. En vän hyser kärlek. En vän lyssnar. Och en vän anstränger sig för att hjälpa.”9
För flera år sedan var president Monson på en stavskonferens i Star Valley i Wyoming, USA, med uppdraget att omorganisera stavspresidentskapet. Men han gjorde mer än att fullfölja den plikten. Han berörde alla som var där med en enkel gest av kärlek när han avlöste stavspresidenten E. Francis Winters, som hade verkat i över 23 år.
Dagen då stavskonferensen ägde rum fyllde medlemmarna byggnaden. Det verkade som om var och en sade ”ett tyst tack till denne ädle ledare”, som uppenbarligen hade gjort sin plikt med helhjärtad hängivenhet. När president Monson ställde sig upp för att tala nämnde han hur länge president Winters hade presiderat i staven och varit ”en ständig kraftkälla för alla i dalen”. Sedan kände han sig manad att göra något som han inte har gjort vare sig förr eller senare. Han bad alla som hade berörts av president Winters att ställa sig upp. Resultatet var hänförande. Varenda person i församlingen ställde sig upp.
President Monson sade till de församlade, varav mångas ögon var tårfyllda: ”Denna stora skara återspeglar inte bara de enskilda medlemmarnas känslor utan också Guds tacksamhet för ett liv som levts väl.”10
Vår profets vittnesbörd om plikt
President Monson har gett oss följande uppmuntrande lärdomar angående plikt:
”Vad vi än har för kall, oavsett vår rädsla eller oro, låt oss be och sedan handla, och låt oss komma ihåg Mästarens ord, ja, Herrens Jesu Kristi ord, då han lovade: ’Jag är med er alla dagar intill tidens slut.’”11
”Vi kan stärka varandra. Vi har förmågan att uppmärksamma de ouppmärksammade. När vi har ögon som ser, öron som hör och hjärtan som förstår och känner, kan vi sträcka ut en hand och rädda dem som vi har ansvar för.”12
”Ingen av oss lever helt ensam — i vår stad, vårt land eller i vår värld. Det finns ingen åtskiljande linje mellan vår välgång och vår grannes fattigdom.”13
”Det finns fötter att stödja, händer att gripa, sinnen att uppmuntra, hjärtan att inspirera och själar att frälsa.”14
”När vi står inför vår Mästare kanske vi inte får frågan: ’Hur många ämbeten hade du’, utan snarare: ’Hur många människor hjälpte du?’”15
”I vårt dagliga liv upptäcker vi oräkneliga möjligheter att följa Frälsarens föredöme. När vårt hjärta är i harmoni med hans lärdomar, ser vi hur omisskännligt nära hans gudomliga hjälp är. Det är nästan som om vi går Herrens ärenden. Och vi upptäcker att när vi går Herrens ärenden, är vi berättigade till Herrens hjälp.”16
”Genom att lära av honom, genom att tro på honom, genom att följa honom får vi förmåga att bli lika honom. Vårt ansiktsuttryck kan förändras, vårt hjärta kan uppmjukas, vårt steg kan påskyndas och vår framtid ljusna. Livet blir sådant det borde vara.”17
Liksom vår profet, president Thomas S. Monson, kan vi bestämma oss för att fullfölja vår plikt att utföra Herrens verk och följa Jesu Kristi exempel.
Uppifrån: President Monson utstrålar kärlek när han skakar hand med pojkscouter, tar emot en gåva (tillsammans med sin hustru Frances), hjälper en flicka under en första spadtagsceremoni och vinkar till de församlade under en generalkonferens (tillsammans med sin hustru).
Jesus Kristus undervisade i synagogan och vid brunnen. Han välsignade små barn och uppväckte Jairus dotter från döden.
När president Monson bad alla vars liv hade berörts av stavspresidenten att ställa sig upp, började de församlade att ställa sig upp tills alla stod upp.
Till vänster: foto Craig Dimond; till höger, uppifrån: foto Jed A. Clark © IRI, Jeffrey Allred © Deseret News, © Deseret News och Christina Smith
Överst från vänster: Ljus och sanning, av Simon Dewey; Levande vatten, av Simon Dewey; Stå upp och gå, av Simon Dewey; målning av Dan Burr; till höger: illustration Paul Mann