Behålla tron i en förvirrad värld

Biskop Gérald Caussé

förste rådgivare i presiderande biskopsrådet

För att stärka vårt vittnesbörd och skydda oss från felsteg måste vi ständigt ge näring till och stärka vår tro.

Jag föddes i sydvästra Frankrike ”av goda föräldrar” (1 Nephi 1:1) som alltsedan jag var liten har hjälpt mig utveckla tro på Jesus Kristus och ett vittnesbörd om det återställda evangeliet. I skolan, å andra sidan, uttryckte många av mina lärare tvivel om, och till och med fientlighet mot, all religiös tro. Många gånger hörde jag lärdomarna från Korihor uttalas av dem som talade nedsättande om min tro:

”Se, det är era fäders dåraktiga traditioner. Hur vet ni att de är sanna? …

“…Se, ni kan inte veta något om det som ni inte ser” (Alma 30:14–15).

När jag var 17 år tog jag en filosofikurs på gymnasiet. En dag sade läraren till klassen: ”Det finns väl ingen här som tror att Adam verkligen levde?” Sedan skannade han rummet med en frågande blick, redo att slå ner på någon som vågade erkänna att han eller hon trodde det. Jag blev som förstenad! Men min önskan att vara lojal mot min tro var starkare. Jag tittade mig omkring och såg att jag var den enda av 40 elever som räckte upp handen. Läraren blev överraskad och bytte ämne.

Alla medlemmar i kyrkan befinner sig någon gång i sitt liv i situationer som prövar deras vittnesbörds uppriktighet och styrka. Om vi bemöter dessa trosprövningar så hjälper det oss att stå fasta i en värld som blir allt mer förvirrad. Denna förvirring är tydlig i den spärreld av budskap som omger oss. Med internets intåg till exempel, invaderas våra liv av en oavbruten störtskur av motsägelsefull information. Dessa motsägelser kan bli förvirrande och paralyserande.

Hur kan vi skilja mellan sant och falskt? Hur kan vi undvika att bli som dem som ”hålls borta från sanningen för att de inte vet var de skall finna den”? (L&F 123:12).

Det är upp till oss om vi vill ha ett starkt vittnesbörd. När jag tänker på mitt förflutna inser jag att framstegen i min personliga resa berodde på några enkla principer som höll mig på rätt kurs. De här principerna gjorde det möjligt för mig utvecklas andligt trots de ”mörkrets dimmor” (1 Nephi 12:17) och de snaror som omger oss alla.

Sök oavbrutet sanningen

Till dem som hävdar att ”ni kan inte veta” (Alma 30:15) har Herren sagt: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er” (Matt. 7:7). Det är ett underbart löfte.

Kristi lärjungar hungrar och törstar varje dag efter andlig kunskap. Denna personliga vana grundas på studier, begrundan och dagliga böner. Den gör att vi kan följa Joseph Smiths exempel, han som ”kom … till slutsatsen att [han] antingen måste förbli i mörker och förvirring, eller också … be till Gud” (Joseph Smith — Historien 1:13).

Genom att studera Guds ord skyddas vi från inflytandet av falska lärdomar. Herren sade: ”Ty åt den som tar emot skall jag ge mer. Och från dem som säger: Vi har nog, från dem skall tas även det de har” (2 Nephi 28:30).

Acceptera obesvarade frågor

I vårt sökande efter sanning kan vi frestas att vilja förstå allting på en gång. Men Guds intelligens är så oändlig att ”det är omöjligt för människan att förstå alla hans vägar” (Jakob 4:8). Vi måste acceptera att vi får leva utan svaren på alla våra frågor för en tid. Liksom Nephi erkänner vi trofast att Gud ”älskar sina barn, men [vi] vet inte vad allting betyder” (1 Nephi 11:17).

Herren ger oss emellertid den kunskap som är nödvändig för vår frälsning och upphöjelse. Han lovar: ”Vad ni än ber Fadern om i mitt namn som är lämpligt för er, skall bli er givet” (L&F 88:64). Vi får dessa svar med tiden, ”rad på rad, bud på bud, lite här och lite där” (2 Nephi 28:30), beroende på våra behov och vår förmåga att förstå.

Det är upp till oss att skilja mellan frågor som verkligen är nödvändiga för vår eviga utveckling och sådana som är resultatet av intellektuell nyfikenhet, behov av bevis eller en längtan efter personlig tillfredsställelse.

Sök Andens vittnesbörd

Var och en av oss kan uppleva ögonblick av personliga tvivel. Dessa tvivel skingras sällan av ett sökande efter rationella förklaringar. Till exempel: Vissa vetenskapliga eller arkeologiska upptäckter kan stärka vårt vittnesbörd om skrifterna, men andlig kunskap kan inte bevisas genom logiska eller fysiska bevis.

Kunskap om sanningen är baserad på ett vittnesbörd från Anden. Som aposteln Paulus sade: ”Ingen [vet] vad som är i Gud utom [genom] Guds Ande” (1 Kor. 2:11).

Vi har en försäkran om att ”Anden säger sanningen och ljuger inte” (Jakob 4:13). Anden kan ha ett ännu mäktigare inflytande på oss än våra fysiska sinnen. Till aposteln Petrus som just hade förkunnat sin tro, sade Jesus: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen” (Matt. 16:17). Hur många av Kristi samtida var det som inte kände igen honom trots att de såg honom med egna ögon, när allt kommer omkring!

Sök profeternas och apostlarnas ord

Jag hade nyligen ett samtal med en framstående medlem i en annan kyrka. Fast besluten att avgöra om vi var en kristen kyrka, föreslog han att vi organiserade en debatt mellan de doktrinära experterna inom våra två religioner.

Kristi läras styrka och sanning vilar emellertid inte på experters debatter utan på hans utvalda lärjungars högtidliga vittnesbörd. Profeten Joseph Smith förkunnade: ”De fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himlen.”¹

Under avfallets långa århundraden rådde det ingen brist på experter i världen, men den hade förlorat vittnesbördet om Kristus. Som resultat har det mänskliga förnuftet ersatt styrkan i gudomlig uppenbarelse.

När vi är bekymrade måste vår första reflex vara att söka i skrifterna och de levande profeternas ord. Deras ord är ledstjärnor som inte kan vilseleda oss: ”Därför utforskar vi profeterna, och vi har många uppenbarelser och profetians ande. Och med alla dessa vittnen får vi ett hopp, och vår tro blir … orubblig” (Jakob 4:6).

Ge näring åt din tro

Vi får ingen ”förvissning förrän efter det att [vår] tro har prövats” (Ether 12:6). Tro har kraften att ge kunskap om eviga sanningar. När den närmar sig fullkomlighet blir kunskap en absolut och perfekt förvissning. Om Jareds broder skrev Moroni: ”Tack vare sin kunskap kunde denne man inte hindras från att se innanför förlåten … och han trodde inte längre, ty han visste utan minsta tvivel” (Ether 3:19).

För att stärka vårt vittnesbörd och skydda oss från felsteg måste vi ständigt ge näring till och stärka vår tro. Till att börja med behöver vi ha rena hjärtan och stor ödmjukhet. Jakob varnade Nephis folk för högmodet hos dem som ”då de är lärda tror … sig vara visa och hörsammar inte Guds råd, ty de åsidosätter det, i tron att de själva vet bättre” (2 Nephi 9:28).

För det andra måste vi handla. Aposteln Jakob lärde att ”det var genom gärningarna som tron blev fullbordad” (Jak. 2:22). Vi kan inte hoppas på att få personliga uppenbarelser om vi inte lever som trofasta Kristi lärjungar. När vi respekterar förbunden vi har ingått med Gud blir vi kvalificerade att ha den Helige Andens sällskap. Han upplyser vårt intellekt och får våra andar att blomstra.

Jag vittnar om att dessa principer är sanna. Jag vet av erfarenhet att när vi tillämpar dem i vårt liv så blir vi beskyddade i denna förvirrade och vilseledda värld. De inbegriper ett underbart löfte: ”Och tack vare er flit och er tro och ert tålamod i att vårda ordet så att det kan slå rot i er, se, då skall ni snart få plocka frukten därav som är högst dyrbar … Och ni skall njuta av denna frukt ända till dess ni är mättade, så att ni inte hungrar, och inte heller skall ni törsta” (Alma 32:42).