Vårt hem, vår familj
Välsignelserna av att fokusera på templet
Det finns inget härligare arbete än att bygga en evig familj — och det arbetet har sin fullbordan i Herrens hus.
Få saker i livet påverkar oss djupare än när vi förlorar en närstående. Biskop Richard Rodriguez och hans hustru Ruth har drabbats av en sådan förlust. Men med ögon som ser och öron som hör och genom templets heliga förrättningar, har de mött denna prövning med tro, vilket har fört dem närmare Frälsaren, till glädje och till frid.
Hur hanterar man en sådan förlust?
Richard och Ruth träffades när de arbetade för ett företag som producerade cement i Azogues, en liten stad i Anderna, inte långt från Cuenca i Ecuador. Richard var omvänd till kyrkan. Han blev medlem tillsammans med sin mor och bror några år tidigare. Då var Ruth ännu inte medlem.
”När jag hade träffat Ruth kunde jag inte lämna henne”, säger han och ler.
De gifte sig 1996. Bara några månader senare dog Ruths far.
”Hans död blev orsaken till en allvarlig depression i mitt liv”, förklarar Ruth. ”Man kommer aldrig över förlusten av en närstående. Man känner alltid av förlusten.”
År 2001 dog Richards mor. Återigen ledde förlusten till stor sorg. Men under årens lopp hade Richard mognat i sin kunskap och i sitt vittnesbörd om evangeliet, och det gav ett tröstande perspektiv.
”Tack vare evangeliet”, säger han, ”förstod jag lite om hur det var för min mamma. Jag läste Alma 40:11 för Ruth och förklarade vad som händer med anden när den lämnar kroppen. Det var till stor tröst för oss båda.”
Värdesätta handlingsfrihet
Ruth var ändå inte intresserad av kyrkan men hon var vänlig mot kyrkans medlemmar och missionärer. ”Jag kände helt enkelt inget behov av att byta religion”, säger hon.
Richard bestämde sig för att inte pressa henne. ”Varje gång vi pratade om kyrkan slutade samtalet illa”, säger han. ”Och när jag pressade henne gick det illa. Så jag slutade. Jag ville inte göra så mot henne.”
På hösten 2001 bjöd missionärerna in Ruth till en dopgudstjänst. Hennes beslut att tacka ja till inbjudan förändrade allt.
På dopgudstjänsten bar systern som hade döpts sitt vittnesbörd. ”Hon talade om underverken som hade hänt i hennes liv sedan hon hade hört talas om kyrkan — underverk som hade med hälsa, välmående och styrka att göra”, minns Ruth. ”Den här systern levde ensam men hade ändå ett sådant vittnesbörd.”
Ruth undrade hur en kvinna som haft så svåra prövningar kunde ha en sådan tro. Den frågan och det faktum att Ruth hade tackat ja till att komma på dopet, berörde hennes hjärta och förberedde henne för att ta emot ett vittnesbörd av Anden.
”Det var då jag fattade beslutet att döpas. Senare när Richard och jag var ensamma sade jag: ’Richard, vad tycker du om att jag döper mig i december?’ Och så blev det. Jag kände redan till kyrkan och evangeliet. Men jag behövde få höra lektionerna av missionärerna.”
”Gud förbereder folkets hjärtan”, tillägger Richard. ”Vi kan göra en del själva. Jag gjorde en hel del, men det var inte förrän Ruth var redo som det här hände.”
Ruth håller med: ”Jag hade många svårigheter att klara av när vi hade gift oss. När jag äntligen hade gjort det insåg jag att jag inte behövde vänta på ett annat underverk i mitt liv. Jag var redo att döpas.”
Möta prövningar med tro
Ruths dop i december 2001 ledde till att de ändrade fokus i fråga om familjen. Med den förändringen kom en andlig styrka och välsignelser som har väglett dem sedan dess.
”Vi beseglades i templet den 28 juni 2003”, säger Richard. ”Tack vare det har vi fått många välsignelser. Våra två första barn beseglades till oss, och de två som kom därefter föddes inom förbundet. Våra barn är en välsignelse.”
Richard förklarar att de har fått harmoni i hemmet genom att tjäna trofast i kyrkan: ”Min hustru och jag är jämbördiga. Vi har mött utmaningar och prövningar, men har gått igenom dem enade. Vi tror på samma saker. Eftersom vi har beseglats i templet vet vi att Herren hjälper oss om vi uthärdar trofast.”
Fokusering på templet förändrar församlingen
När Ruth döptes tillhörde bara 25 medlemmar det som då var Azoguez gren. Nu är det en församling och det är ofta 75 eller fler medlemmar närvarande på sakramentsmötet.
”Vi stärker enskilda när vi stärker familjer”, säger Ruth. ”När medlemmarna håller buden och lyssnar på allt som ledarna undervisar oss om så stärker vi familjerna och församlingen. Det är som om varje familj är en del av cementet som håller ihop församlingen så att den kan växa.”
Som biskop har Richard främjat ansträngningar för att stärka familjen genom att ingå och hålla tempelförbunden och ofta besöka templet. Ett bevis på denna betoning är församlingens tempelresor till templet i Guayaquil som ligger fem timmar bort.
”Vi besöker templet som en församling så ofta vi kan”, säger Ruth. ”Vårt mål är att varje familj ska beseglas i templet.”
Familjerna växer andligen av att besöka templet och beseglas”, säger Richard. ”Under de senaste åren har ett flertal familjer beseglats. Och nu förbereder de egna släktnamn och utför förrättningar för sina förfäder. De som gör det har utvecklat en större hängivenhet mot Jesu Kristi evangelium och funnit större lycka. Templet har förändrat medlemmarnas vision.”
Fokusering på templet förändrar individer
Genom heliga, personliga upplevelser har familjen Rodriguez fått ett starkt, personligt vittnesbörd om templets förbund och om vikten av att utföra ställföreträdande arbete för förfäder.
”Vi har gjort arbetet för mina farbröder och fastrar, syskon till min far”, säger Ruth. ”Vi har känt att vi ska utföra arbetet för vår släkt själva. Jag vet att det ställföreträdande arbetet vi gör är sant. Jag känner stor frid tack vare arbetet vi har kunnat göra för våra förfäder. Det har varit ett mycket speciellt arbete.”
Richard vittnar: ”Jag tycker om att utföra tempelarbete för dem som väntar. Det här är ett arbete som vi utför hela livet. Det är det här vi vill göra.”
Tack vare att de har besökt templet har deras familj förändrats. ”När vi hade beseglats i templet förändrades allt radikalt”, säger Ruth. ”Vår andliga styrka har växt.”
Richard instämmer: ”För vår familj har det inneburit större enighet, och vetskapen om att familjebandet, som i slutändan är början och slutet på allting, ger oss styrkan att fortsätta framåt. Vi får alla prövningar i livet. Men med fokuseringen som templet ger oss kan vi möta framtiden på ett annat sätt. Att kunna dela med sig av dessa välsignelser — och särskilt att hjälpa andra familjer göra detsamma — ger oss stor glädje i livet. Jag känner en större hängivenhet hemma.”
Richard tycker att familjens beslut att förbereda sig för templet, ta emot förrättningar, beseglas och sedan återvända för att utföra ställföreträdande arbete för deras förfäder har varit en av deras största välsignelser. ”När vi utövar tro och tar emot Jesu Kristi återställda evangelium, och särskilt när vi besöker templet för att ta emot templets beseglande och frälsande förrättningar genom prästadömet, förändras liv”, säger han. ”Den som har tagit emot templets förbund är inte längre densamma.”
Detalj från Den eviga staden, av Keith Larson © 2000; fotografi av templet i Guayaquil i Ecuador, Janae Bingham
Ovan: Richard och Ruth Rodriguez med sina barn (från vänster): Maria Judith, Jorge, Richard Jr och Freddy. De beseglades i templet i Guayaquil i Ecuador (till höger).
Fotografi av familjen, Joshua J. Perkey