När kan det vara olämpligt att berätta om en andlig erfarenhet?

Att berätta om andliga upplevelser för personer som är öppna för att höra dem är ett underbart sätt att bygga upp deras tro och vittnesbörd. Om du känner dig manad att berätta om ett bönesvar, till exempel, kan andra få större tro på att deras böner kan besvaras. Men om du har haft en ovanlig eller mycket personlig andlig upplevelse är det klokt att inte berätta om den såvida inte den Helige Anden manar dig till att göra det.

President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt:

”Jag har erfarit att starka, påträngande andliga upplevelser inte kommer till oss särskilt ofta. Och när de gör det, är de i allmänhet till för vår egen uppbyggelse, undervisning eller tillrättavisning …

Jag har också kommit till den uppfattningen att det inte är förståndigt att ständigt tala om ovanliga andliga upplevelser. Dessa skall omsorgsfullt omgärdas, och berättas vidare endast då Anden själv manar dig att använda dem för att välsigna andra …

Jag tror det är meningen att vi skall gömma och begrunda dessa ting i våra hjärtan.”¹