Hur Kristi lärjungar lever i tider av krig och våld
Principer från Mormons bok hjälper oss leva med tro och hopp under svåra tider.
Vi lever i en tid av omfattande krig och våld. Nyhetskällor rapporterar händelser i samband med dessa hemska tilldragelser varje dag. Herrens profet, president Thomas S. Monson, sade: ”Vi har kommit till jorden i orostider.”1 Han bekräftar vad president Gordon B. Hinckley (1910–2008) sade: ”Vi lever i en tid när hatiska människor utför hemska och föraktliga dåd. Vi lever i en tid av krig.”2
Detta är allvarligt, men det borde inte vara överraskande. Skrifterna lär att i de sista dagarna ska Satan ”strida” (Upp. 12:17) mot de trofasta och att ”friden skall tas bort från jorden” (L&F 1:35).
Gud såg vår dag och kallade profeten Joseph Smith att föra fram Mormons bok för att hjälpa oss (se L&F 1:17, 29; 45:26). Av de 239 kapitlen i Mormons bok handlar 174 (73 procent) om krig, terrorism, mord, politiska intriger, hemliga sammansvärjningar, hot, familjesammandrabbningar och andra hotfulla situationer.
Varför tog de som upptecknade Mormons bok upp så många krigssituationer? President Ezra Taft Benson (1899–1994) svarade: ”I Mormons bok lär vi oss hur Kristi lärjungar lever i krigstider.”3 Här följer några insikter som kan vägleda oss när vi lever i svåra tider.
Lydnad inbjuder befrielse
Många gånger i Mormons bok befriade Herren sina lärjungar om de följde hans bud.4 Nephi lärde: ”Herrens ömma barmhärtighet är över alla dem som han har utvalt på grund av deras tro, så att han gör dem mäktiga, ja, ger dem kraft till befrielse” (1 Nephi 1:20). Nephi upptecknade sedan hur Herren befriade hans far från folket som försökte döda honom, befriade hans familj från Jerusalems förstörelse, befriade honom och hans bröder från Labans mordförsök och befriade honom när Laman och Lemuel brukade våld mot honom (se 1 Nephi 2:1–3; 3:28–30; 4; 7:16–19; 18:9–23).
Alma sade till sin son Shiblon: ”Jag [vill] att du kommer ihåg att i den mån som du sätter din lit till Gud, i samma grad skall du bli befriad från dina prövningar, dina besvärligheter och dina lidanden” (Alma 38:5). Mormon observerade också att ”de som var trofasta i att hålla Herrens bud blev alltid räddade” (Alma 50:22). Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum bekräftade denna princip när han sade: ”Lydnad ger Guds välsignelser möjlighet att flöda obehindrat. Han välsignar sina lydiga barn med frihet från slaveri och elände.”5
Mormons bok visar också att även några få rättfärdiga personer kan bevara fred och trygghet för en hel stad (se Helaman 13:12–14).
Krig kan vara en kallelse till omvändelse
När vi glömmer Gud kallar han på oss. Först använder han skonsamma metoder så som personliga maningar och profeter. Men om vi inte bättrar oss trappar han upp sina ansträngningar. Ibland tillåter han krig och våld som en del av ett sista försök att hjälpa oss återvända till honom.6
Mormon sade: ”Och sålunda ser vi att om inte Herren tuktar sitt folk med många lidanden, ja, om han inte hemsöker dem med död och med fruktan och med hungersnöd och med alla slags farsoter, kommer de inte ihåg honom” (Helaman 12:3). Krig kan vara en påminnelse om att folket ska omvända sig och återvända till Gud.
Gud ger lindring under krig
När Guds lärjungar måste lida av krigets följder, lindrar Gud deras situation. När Alma och hans efterföljare togs tillfånga vände de sig genast till Herren (se Mosiah 23:27–28), och han svarade omedelbart: ”Jag skall … lätta de bördor som lagts på era axlar, så att ni inte ens känner dem på era ryggar, trots att ni är i träldom … [så] att ni säkert kan veta att jag, Herren Gud, besöker mitt folk i deras bedrövelser” (Mosiah 24:13–14).
Jakob sade till de renhjärtade på sin tid: ”Vänd er till Gud med ståndaktigt sinne och be till honom med överflödande tro, så skall han trösta er i era bedrövelser, och han skall tala för er sak och sända ned rättvisa över dem som eftersträvar er undergång” (Jakob 3:1).
Nutida profeter bekräftar denna sanning. Äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum lärde: ”Även om [Gud] inte alltid ingriper i händelseförloppet, har han lovat de trofasta frid mitt under deras prövningar och vedermödor.”7
President Benson sade: ”När tiderna blir farofyllda … om vi då bara litar på Gud och håller hans bud, behöver vi inte vara rädda.”8
Några har kallats att stå som vittnen mot ondska
Kristi lärjungar kan befrias från krig, men vissa lärjungar kallas att lida eller dö för att stå som vittnen mot de onda. Det här är en hård verklighet som inte är lätt att acceptera eller förstå. Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum påminde oss om att ”de trofasta [inte heller är] helt skyddade från händelser på den här planeten.”9 President Hinckley tillstod: ”Det kanske till och med begärs av oss att vi får utstå något lidande.”10
I Mormons bok finns några skildringar av omänsklig misshandel och grymhet som hjälper oss förstå varför Herrens lärjungar, både profeter och oskyldiga kvinnor och barn, ibland lider och dör i krig. Till exempel band kung Noas ondskefulla präster profeten Abinadi ”och gisslade hans hud med risknippen, ja, ända till döds”. Innan Abinadi dog vittnade han: ”Om ni dräper mig kommer ni att utgjuta oskyldigt blod, och även detta skall stå som ett vittnesbörd mot er på den yttersta dagen” (Mosiah 17:10, 13).
Vid ett annat tillfälle när fruktansvärda mord begicks i Mormons bok, brände Ammonihas ondskefulla lagkloka och domare kvinnor och barn till religiösa nyomvända. Alma och Amulek togs till martyrplatsen och tvingades bevittna denna skoningslösa massaker.
”När Amulek såg hur kvinnorna och barnen som förtärdes av elden plågades, plågades även han, och han sade till Alma: Hur kan vi bevittna denna hemska syn? Låt oss därför sträcka ut våra händer och utöva den Guds kraft som är i oss och rädda dem från lågorna.”
Alma svarade: ”Anden hindrar mig att sträcka ut min hand. Ty se, Herren tar dem upp till sig i härlighet, och han tillåter dem att göra detta, eller att folket gör detta mot dem i enlighet med sina hjärtans hårdhet, för att de domar som han i sin vrede skall avkunna mot dem må bli rättvisa. Och de oskyldigas blod skall stå som ett vittnesbörd emot dem, ja, och ropa mäktigt emot dem på den yttersta dagen” (Alma 14:10–11).
De rättfärdiga som dör i krig inträder i Herrens vila
När vi sörjer förlusten av trofasta närstående försäkrar Mormons bok att de har inträtt i Herrens vila och är lyckliga. Moroni skrev klargörande: ”Herren tillåter att rättfärdiga dräps, för att hans rättvisa och dom skall kunna drabba de ogudaktiga. Därför skall ni inte tro att de rättfärdiga är förlorade för att de har blivit dräpta. Se, de går in i Herrens, sin Guds, vila” (Alma 60:13).
Efter en strid när tusentals fallna kroppar ruttnade i högar på marken, bland annat några av Kristi trofasta lärjungar, står det i Mormons bok att de som överlevde uppriktigt [sörjde] förlusten av sina släktingar, men de gladde sig och jublade ändå därför att de hoppades och till och med visste ”att de enligt Herrens löften skall uppväckas för att leva på Guds högra sida i ett tillstånd av oändlig lycka” (se Alma 28:11–12).
Fridsfursten
Mormons bok frambringades för att välsigna dem som lever i tider av krig och våld. De händelser och lärdomar som finns upptecknade där belyser hopp, förmedlar tro och ger ett gudomligt perspektiv. Vi lär oss att lydnad mot Gud befriar många, att krig kan vara en kallelse att återvända till Gud och att Gud tröstar sina lärjungar som måste lida. Vi lär oss också att de rättfärdiga som kallas att dö under krig eller våld kommer att stå som ett vittne mot de onda och att dessa lärjungar inträder i Herrens vila.
Slutligen lär Mormons bok oss hur Kristi lärjungar kan få frid i sitt hjärta, i sitt hem och i sina nationer. Den är det utomordentliga redskapet för att föra oss till Jesus Kristus, Fridsfursten.
Vissa lärjungar, till exempel Abinadi (på bilderna ovan och nedan), kallas att lida och dö för att stå som vittnen mot de onda.
Ovan: Nephi fick uthärda att vara bunden i fyra dagar tills Laman och Lemuel omvände sig och lösgjorde honom (se 1 Nephi 18:9–21). Till höger: Ingen av de 2 000 unga männen i Helamans armé dödades i strid (se Alma 56:44–57).
Till vänster: De behandlade mig mycket hårt, av Walter Rane, med tillstånd av kyrkans historiska museum; till höger: De satte sin lit till Gud, av Walter Rane, med tillstånd av kyrkans historiska museum
Ether (ovan) och Moroni (sidan 34) såg förintelsen av deras civilisation som skedde på grund av krig (se Ether 13:13–14; Moroni 1:1–4).
Överst, till vänster: Abinadi beseglar sitt vittnesbörd, av Ronald Crosby, kopiering förbjuden; längst ner till vänster: Abinadi har vittnat, av Walter Rane, med tillstånd av kyrkans historiska museum; till höger: Ethers profetior var förunderliga, av Walter Rane, med tillstånd av kyrkans historiska museum
Jag är ensam kvar, av Walter Rane, med tillstånd av kyrkans historiska museum.