Jag bad för dig

Ami Hranac Johnson, Idaho, USA

Nyligen var jag sen en söndag när jag skulle till kyrkan och skyndade in i kapellet under inledningspsalmen. När jag kom in i sakramentssalen såg jag att det var mer folk där än vanligt. Jag insåg två saker när jag tittade runt på alla besökare: Det var vår församlings primärprogram och min vanliga plats var upptagen.

Jag satte mig snabbt på en plats på första raden av stolar i extrautrymmet och just då såg jag en ung mamma komma in med sin tvåårige son i handen och sin sex månader gamla dotter i famnen. Jag såg att hennes make inte följde med henne in. När jag tittade mig om i sakramentssalen såg jag att han satt på förhöjningen vid pianot. Han var Primärs pianist.

Eftersom jag är ensamstående brukar jag sitta med en av mina vänner. Men den dagen var min vän bortrest. Jag tänkte att det kanske skulle vara bra om jag satt med den unga mamman och hennes barn i stället, så jag frågade om jag fick sätta mig hos dem. Mamman sade ja. Under mötets gång hade jag roligt medan jag hjälpte den lille pojken och lyssnade på primärbarnen.

I slutet av sakramentsmötet lutade sig mamman över till mig och sade att hon hade bett för mig den morgonen. Jag väntade på att hon skulle fortsätta. Hon sade att hon hade bett om att jag skulle vara i kyrkan och att jag skulle sätta mig hos henne och hjälpa henne. Hon hade tänkt att hon kanske inte skulle klara av sakramentsmötet själv. Jag kände mig överväldigad av att jag hade besvarat hennes enkla bön som hon bad den morgonen.

Jag vet att Herren älskar oss mer än vi egentligen kan fatta. Genom att se svaret på en enkel förfrågan lärde jag mig något viktigt, och jag är säker på att upplevelsen också lärde mamman något. När jag frågade om jag fick sitta hos den här systern trodde jag inte att jag skulle vara svaret på en bön. Jag gjorde bara det jag skulle ha velat att någon gjorde för mig om jag var i hennes situation.

Vår himmelske Fader hör och besvarar verkligen våra böner, även om de verkar vara små.