Evangelieklassiker
Dyrka den sanne och levande Guden
Utdrag från ”De falska gudar vi dyrka”, Nordstjärnan, aug. 1977, s. 1–4.
Varför skulle vi frukta när Herren är med oss?
Vi lär av skrifterna att eftersom utövandet av tro alltid har verkat vara svårare än att lita på det som ligger närmare till hands, har den köttsliga människan en tendens att överföra sin förtröstan på Gud till materiella ting. Därför har människorna i alla tider, när de fallit under Satans makt och förlorat tron, istället litat till ”köttslig arm” och till ”gudar av silver och guld, av koppar, järn, trä och sten, som varken ser eller hör eller vet något” (Daniel 5:23) — det vill säga avgudar. Det här tycks vara ett dominerande tema i Gamla testamentet. Det en människa lägger ner sin själ och sin förtröstan på är hennes gud. Om den guden inte också råkar vara den sanne och levande Israels Gud, så är hon en avgudadyrkare.
Det är min fasta tro att när vi läser de här skriftställena och försöker ”tillämpa dem på [oss] själva”, som Nephi sade (1 Nephi 19:24), kommer vi att se många paralleller mellan den forntida dyrkan av avgudabilder och uppförandemönster i vårt eget liv.
Herren har välsignat oss. … De resurser som ställts till vårt förfogande är bra och nödvändiga för vårt arbete här på jorden. Men jag är rädd att många av oss … har börjat dyrka dem som falska gudar, och de har makt över oss. Har vi mera av det här goda än vår tro tål? Många använder största delen av sin tid till att arbeta mot ett mål som omfattar så mycket pengar, aktier, obligationer, investeringsportföljer, egendomar, kreditkort, möbler, bilar och liknande att det garanterar materiell säkerhet. …
Vår uppgift
De har glömt det faktum att vår uppgift är att använda de här resurserna i våra familjer och kvorum för att bygga upp Guds rike — för att främja missionärsarbete och släktforskning och tempelarbete, att uppfostra våra barn till goda tjänare till Herren, att välsigna andra på alla sätt så att också de kan bära frukt. I stället använder vi de här välsignelserna till att uppfylla våra egna önskningar och, som Moroni sade: ”Ni [smyckar] er med sådant som inte har liv, men låter de hungriga och de behövande och de nakna och de sjuka och de lidande gå förbi er utan att ni lägger märke till dem” (Mormon 8:39).
Som Herren själv sade i vår tid: ”De söker inte Herren för att upprätta hans rättfärdighet, utan var och en går sin egen väg och efter sin egen guds avbild, vars avbild är lik världens, och vars stoff är som en avguds som blir gammal och som skall förgås i Babylon, ja, det stora Babylon, som skall falla” (L&F 1:16; kursivering tillagd).
Ett dåligt utbyte
En man jag känner kallades att tjäna i kyrkan, men han tyckte inte att han kunde tacka ja till ämbetet eftersom hans investeringar krävde … mer av hans tid än han kunde ägna åt Herrens verk. Han lämnade Herrens tjänst för att söka Mammon och idag är han miljonär.
Men nyligen fick jag höra något intressant: Om en man äger guld till ett värde av en miljon dollar … så äger han ungefär en 27-miljarddel av allt guld som finns enbart i den jämförelsevis tunna jordskorpan. Det här är en förhållandevis så liten del att det blir ofattbart för människans sinne. Dessutom: Herren som skapade och har makt över hela jorden skapade också många andra jordar, ja, ”otaliga världar” (Mose 1:33); och när den här mannen tog emot prästadömets ed och förbund (se L&F 84:33–44), tog han emot ett löfte från Herren om att få ”allt vad min Fader har” (L&F 84:38). Att skjuta dessa storslagna löften åt sidan till förmån för en kista med guld och en känsla av materiell säkerhet är ett misstag av kolossala proportioner. Att tänka sig att han nöjt sig med så lite är sannerligen nedslående och ömkligt. Människornas själar är mycket dyrbarare än så.
En ung man svarade då han kallades på mission att han inte hade någon talang för att göra sådant. Det han var bra på var att hålla sin nya bil med dess många hästkrafter i topptrim. … Hans far hade hela tiden nöjt sig med att säga: ”Han tycker om att arbeta med sina händer. Det räcker för honom.”
Räcker det för en Guds son? Den här unge mannen insåg inte att motorkraften i hans bil är oändligt liten i jämförelse med havets kraft eller solens, och att det finns många solar vilka alla kontrolleras av lagen och ytterst av prästadömet — en prästadömets kraft som han kunde få genom att utvecklas i Herrens tjänst. Han nöjde sig med en liten ynklig gud byggd av stål, gummi och blänkande krom.
Ett äldre par drog sig tillbaka från sitt arbete och även, i praktiken, från kyrkan. De köpte sig en liten pickup och en husvagn och … gav sig ut för att se världen. … De hade ingen tid för templet, de var alltför upptagna för att släktforska och missionera. Han förlorade kontakten med sitt högprästkvorum och var inte hemma tillräckligt mycket för att arbeta på sin personliga historia. Deras erfarenhet och ledarförmåga behövdes verkligen i deras gren, men … de fanns inte till hands.
Om vi envisas med att använda all vår tid och våra resurser till att bygga oss ett världsligt rike, är det just det som blir vår arvedel.
Överge det som hör världen till
Trots vår förtjusning i att anse oss moderna och vår tendens att tro att vi är mera förfinade än något folk i det förgångna — trots allt detta är vi på det hela taget ett avgudadyrkande folk — något som är avskyvärt i Herrens ögon.
Vi … förs [lätt] bort från uppgiften att förbereda oss för Herrens ankomst. … Vi glömmer att om vi är rättfärdiga kommer Herren antingen inte att tillåta våra fiender att anfalla oss … eller också utkämpar han vår strid åt oss (se 2 Mos. 14:14; L&F 98:37, bara för att nämna två av många hänvisningar).
Varför skulle vi frukta när Herren är med oss? Kan vi inte ta fasta på Herrens ord och utöva en smula tro på honom? Vi har en bestämd uppgift: att avstå från allt som hör världen till som mål i sig själva, att avstå från avgudar och gå framåt i tro, att föra evangeliet till våra fiender så att de inte längre är våra fiender.
Utöva större tro
Vi måste lämna dyrkan av nutida avgudar och vår förtröstan på ”köttslig arm”, för Herren har sagt till hela världen i vår tid: ”Jag skall inte skona någon som blir kvar i Babylon” (L&F 64:24). … Vi tror att varje enskild och varje familj bör förbereda sig som Herren sagt genom att utöva större tro, omvända sig och börja arbeta i hans rike på jorden, som är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Det kan verka lite svårt i början, men när man börjar fånga visionen av det sanna verket, när man börjar se något av evigheten i dess sanna perspektiv, börjar välsignelserna att mer än väl uppväga förlusten av att ha lämnat ”världen” bakom sig.
Häri ligger den enda sanna lyckan, och därför inbjuder och välkomnar vi alla människor överallt att sluta sig till detta verk. För dem som är fast beslutna att tjäna Herren till varje pris är detta vägen till evigt liv. Allt annat är bara ett medel för att uppnå detta mål.
Illustrationer J. Beth Jepson