Tjänande i kyrkan
Tjäna personer med funktionshinder
När Lynn Parsons kallades som specialist på funktionshinder i Hursts stav i Texas ville hon uppfylla sitt ämbete på ett sätt som skulle vara till välsignelse för stavens medlemmar, särskilt medlemmar med funktionshinder och deras familjer.
Något av det första Lynn gjorde var att gå igenom informationen om ämbetet på LDS.org (lds.org/callings/disability-specialist), och hon använde Handbok 2: Kyrkans förvaltning för att lära sig kyrkans officiella riktlinjer angående personer med funktionshinder. En annan webbplats om funktionshinder (lds.org/disability) var också en resurs. Det hjälpte henne få mer kunskap om olika funktionshinder och var en resurs hon kunde hänvisa stavens medlemmar till.
I Handbok 2 står det: ”Biskopsrådet eller stavspresidentskapet kan kalla en församlingens eller stavens specialist på funktionshinder till hjälp för enskilda och familjer.”1 LDS.org har mer information om det här ämbetet och förklarar att ”rollen som specialisten på funktionshinder har är att underlätta för kyrkans medlemmar med funktionshinder så att de kan delta och känna sig delaktiga i större utsträckning”.2
Med den insikten säger Lynn att hon vill ”hjälpa ledarna uppfylla sina ämbeten genom att hitta redskapen de behöver för att tjäna medlemmar med funktionshinder”.
Lynn hittade också information via resurser i samhället och på nationell nivå, internet och församlings- och stavsmedlemmar som har arbetat med personer med funktionshinder. Lynn använder de här resurserna när hon söker efter lösningar på några av problemen som ledarna och familjerna i hennes stav har. Hon vet inte alltid vart hon ska vända sig för att få information eller hjälp, ”men om man verkligen söker ett svar genom bön”, säger hon, ”får man inspiration om var man ska hitta svaret”.
Förstå behoven
Lynn arbetar också med att förstå vilka behov ledarna i området har när det gäller funktionshinder. Hon bad sina stavsledare att skicka ett brev till biskoparna och informera dem om hennes ämbete och att hon fanns där för att vara till hjälp. Hon träffade också stavens presidentskap för Primär för att få information om de utmaningar som fanns och hon gjorde upp planer för att träffa andra ledare. ”Jag ville att informationen skulle komma ut”, säger hon. ”Jag ville att alla skulle få veta var de kunde få hjälp.”
Genom att låta stavsmedlemmarna veta att hon var redo att tjäna, fann Lynn snart möjligheter att hjälpa ledarna. När hon hade varit specialist på funktionshinder i några månader inbjöds hon till ett församlingsrådsmöte för att berätta om olika slags funktionshinder. Hon tjänade också på andra sätt, till exempel genom att hjälpa en lärare förstå hur hon skulle undervisa ett barn med autism, och att föreslå att en extralärare i Primär skulle kallas så att ett barn med funktionshinder kunde vara med i en klass.
Lynn planerar också fortsättningsvis att hjälpa ledarna uppfylla sina ämbeten. När hon gör det hjälper hon medlemmarna i staven att följa Frälsarens exempel i att älska och nå ut till andra, även dem med funktionshinder.
Illustration Beth M. Whittaker