De talade till oss
Förbättra dina personliga böner
Från ett tal under ett andligt möte vid Brigham Young-universitetet den 17 maj 2011. För att se hela texten på engelska, gå till devotional.byuh.edu.
Vad avslöjar dina personliga böner om dig och din relation till din himmelske Fader?
Den gudomliga inbjudan att be till Fadern i Jesu Kristi namn är den oftast nämnda befallningen i alla upptecknade skrifter, och den mest grundläggande formen av personlig dyrkan. Ändå kämpar många av oss med att försöka göra våra personliga böner meningsfulla och uppenbarelserika.
Jag är övertygad om att personlig bön är en av de viktigaste utmaningar som kyrkans medlemmar ställs inför, särskilt ungdomar och unga vuxna. Och eftersom de kämpar med bönen så kämpar de med andlighet.
Våra personliga böner är en barometer på vår andliga styrka och ett tecken på vårt andliga välmående. Jag har som far, prästadömsledare och missionspresident lärt mig att om man lyssnar noga på någon annans böner så kan de avslöja mycket om hans eller hennes relation till Gud.
Vad avslöjar dina personliga böner om dig och din relation till din himmelske Fader?
Principen om personlig bön
Att be är att tala med Gud, våra andars evige Fader — inte till honom utan med honom. Han älskar var och en av oss fullkomligt och är full av barmhärtighet och förståelse. Han vet allt om oss. Han vet vad vi behöver, även när vi bara kan se vad vi vill ha. Han har oändlig kraft och förmåga att stötta och vägleda oss. Han är alltid villig att förlåta oss och hjälpa oss i allting.
Vi kan tala med vår himmelske Fader med ord eller genom att forma tankar och uttryck i sinne och hjärta. Personliga böner bör vara högtidliga, heliga uttryck av pris och tacksamhet; innerliga vädjanden om särskilda behov och önskningar; ödmjuka, botfärdiga erkännanden och önskemål om renande förlåtelse; anhållanden om tröst, vägledning och uppenbarelse. De här uttrycken får oss ofta att utgjuta vår själ till vår kärleksfulle himmelske Fader.
Bön är ofta en kortvarig kommunikation, men den kan också vara en öppen och fortgående dialog under hela dagen och natten (se Alma 34:27).
Personlig bön har stor betydelse
I vår himmelske Faders gudomliga plan är den fysiska och andliga separationen från hans närhet nödvändig. Bönen är en nödvändig och möjliggörande andlig länk mellan Gud och människan. Utan bön är det inte möjligt att återvända till Fadern. Utan bön är det inte möjligt att ha tillräckligt stor tro för att förstå och hålla buden. Utan bön är den nödvändiga andliga kraften att motstå frestelser och övervinna prövningar och motgångar inte tillgänglig. Utan bön har vi inte tillgång till omvändelse, förlåtelse och försoningens renande kraft. Med kraften i personlig bön är allting möjligt.
Bönen gör det möjligt för oss att få personliga uppenbarelser och andliga gåvor av Gud genom den Helige Anden. Det är den andliga kanal som gjorts tillgänglig för alla Guds barn och som ger oss ständig tillgång till vår evige Fader, hans älskade Son och den Helige Anden. Bön är ett mäktigt och övertygande bevis på att Gud den evige Fadern lever. Personlig bön är oumbärlig om vi vill förstå Gud och vår gudomliga identitet.
Förbättra dina böner
Förbered dig för att be
Ofta äger våra personliga böner rum först på morgonen innan vi är helt vakna och alerta, eller sent på kvällen när vi är för trötta för att be på rätt sätt. Fysisk, mental och känslomässig trötthet kan hindra oss från att be meningsfulla böner.
Bön är andligt arbete som föregås av mental och andlig förberedelse. Om vi inte tar oss tid att ödmjuka oss själva och noga begrunda att vi ska åkalla Gud den evige Fadern i Jesu Kristi namn, går vi miste om kärnan i det gudomliga mönster som fastställts för att välsigna oss.
Avsätt tillräckligt med tid för att noga och ödmjukt kommunicera med din himmelske Fader om ditt hjärtas innersta önskningar. Inbjud den Helige Anden att hjälpa dig veta vad du ska be om. Att be med hörbara ord hjälper mig att fokusera mina böner och lyssna på mig själv så att tankarna inte börjar irra.
Jag föreslår att du hittar en tid och en plats där du noga kan begrunda ditt liv och dina behov. Fundera över din gudomliga identitet och din relation till Gud. Sträva efter att visualisera din himmelske Fader när du förbereder dig för att tala med honom. Tänk på Frälsaren i vars namn du ska be. När du gör det är det lättare att fokusera och förbereda dig för att be med ett ödmjukt och tacksamt hjärta.
Lev värdigt
Vi kan inte ha tilltro till vår himmelske Faders närhet om vi inte är moraliskt rena. Pornografi, sexuella överträdelser och underhållning av alla slag som hånar dygden eller främjar omoral kan förstöra vår tillit till bönen och hindra oss från att ta emot andliga maningar. Men kom ihåg att Satan är den ende som talar om för dig att du inte kan eller bör be. Den Helige Anden uppmuntrar oss alltid att be, även om vi kämpar med lydnad och personlig värdighet.
Be med ett syfte
Bönen är viktig för uppenbarelsens process. Inspirerade frågor ger större fokus, syfte och mening åt våra böner. Om du vill ha mer personliga uppenbarelser genom dina böner kanske du ska tänka på vilka frågor du ställer. Uppenbarelse kommer i allmänhet som svar på en fråga. Uppenbarelsens process kräver att vi söker i skrifterna, begrundar dem och tillämpar dem i vårt liv. När vi gör det hjälper den Helige Anden oss att forma inspirerade frågor.
Anpassa din vilja till Faderns
Frälsaren befallde oss upprepade gånger att vi ”alltid [måste] be till Fadern i [Herrens] namn” (3 Nephi 18:19). När vi ber i Jesu Kristi namn betyder det att ”vårt sinne är Kristi sinne och att våra önskningar är Kristi önskningar. … Vi ber om sådant som det är möjligt för Gud att bevilja. Många böner förblir obesvarade eftersom de inte alls uppsänds i Kristi namn. De representerar inte på något sätt hans sinne, utan har sitt ursprung i själviskheten i en människas hjärta” (se Bible Dictionary, ”Prayer”). Böner som följer det här mönstret representerar ett fåfängt hopp, inte tro.
Bönen är inte någon förhandlingsprocess. Det är en anpassningsprocess. Vi styr inte Gud mot vårt synsätt. Bön handlar mindre om att ändra på våra omständigheter och mer om att ändra på oss själva. Den handlar om att söka hans vilja och be om hans hjälp att göra det vi behöver göra. När vi anpassar vår vilja till vår himmelske Faders vilja flödar svaren och den andliga kraften friare. När vi följer det här mönstret kan vi be med tro.
Hörde min himmelske Fader mina böner?
För nästan 20 år sedan föddes Benjamin, vår femte son. Min hustru kände att något var fel med Benjamins ögon. Vi rådfrågade en nära vän och näthinnespecialist i vår församling som bekräftade vår oro och diagnostiserade Benjamin med retinoblastom, en ovanlig form av cancer i ögat. Nyheten var förkrossande.
Några veckor senare genomgick Benjamin den första av många operationer. Före operationen träffade vi kirurgen och talade om för honom att vi trodde att han skulle upptäcka att Benjamins öga kunde botas och inte behövas tas bort. Hela vår släkt och många församlingsmedlemmar fastade och bad för vår son, och vi hade stor tro på att Benjamin skulle botas.
En timme senare återvände kirurgen och bekräftade att Benjamins öga hade förstörts av cancercellerna och att hans andra öga också hade flera allvarliga tumörer som krävde omedelbar behandling. Jag var mållös. Helt överväldigad av sorg och misstro gick jag ut ur sjukhuset till den fuktiga San Francisco-morgonen och började gå, bittert gråtande.
Jag hade gjort allt jag hade lärt mig att göra. Vi hade bett och fått ett starkt intryck av att vi skulle välja den här läkaren. Vi hade fastat och bett och känt oss säkra på att vår lille son skulle bli botad genom tro och genom prästadömets kraft. Ändå hade Herren inte ingripit. Det verkade som om vår tro inte hade varit mer än ett fåfängt hopp. Jag började ifrågasätta allt jag hade trott på. Medan jag gick kände jag mig sviken och arg. Jag var överväldigad av smärta.
Jag är inte stolt över samtalet jag hade med min himmelske Fader medan jag gick och grät den morgonen. Efter ett tag fick jag lite större kontroll över känslorna. Jag kom att tänka på orden i en primärsång. ”Himmelske Fader, är du alltid där? Hör du vart barn som ber till dig från jorden här?” För du har bevisligen inte lyssnat på mig eller så kanske du egentligen inte bryr dig om mig och min son. (”Barnets bön”, Barnens sångbok, s. 6.)
I det ögonblicket fick jag del av Herrens ömma barmhärtighet. I mitt sinne och hjärta hörde jag följande ord: ”Kevin, han är min son också.” Tydligheten i maningen var omisskännlig. Jag insåg i det ögonblicket att jag inte hade förstått ändamålet med att be alls. Jag hade antagit att bara för att jag hade en rättfärdig önskan så kunde jag använda prästadömet och fasta och be för att ändra på Guds vilja.
För första gången i mitt liv insåg jag till fullo att det inte var jag som bestämde. Jag visste att jag behövde underkasta mig Faderns vilja. Jag kunde inte få vad jag ville, när och hur jag ville det, bara för att jag höll buden. Ändamålet med bön var inte att tala om för min himmelske Fader vad han skulle göra, utan att i stället ta reda på vad han vill att jag ska göra och lära mig. Jag behövde anpassa min vilja till hans.
Vi var tvungna att utstå ytterligare sex år av allvarliga prövningar medan vi kämpade mot vår lille sons tillstånd för att rädda hans andra öga och hans liv. Men nu vet jag att min himmelske Fader var medveten om det och hade kontrollen. Och oavsett hur saker och ting ordnade sig hade han hört och besvarat min bön. I dag verkar vår mirakelson som heltidsmissionär i Spanien.
Jag har ovedersägliga bevis i mitt eget liv på att Gud är vår kärleksfulle himmelske Fader och att han faktiskt hör och besvarar våra böner. När du fortsätter att lära dig om och förstå den personliga bönens gudomliga princip så som Frälsaren undervisade om den, blir bönen en källa till stor andlig kraft och uppenbarelse i ditt liv.
Fotoillustrationer Les Nilsson