En present till farmor
Författaren bor i Kalifornien i USA.
Ett enkelt brev för att säga tack betydde så mycket för farmor.
Illustration Roger Motzkus
När jag var liten ordnade farmor ofta träffar för mina kusiner och mig. Det var omkring 14 av oss och vi var alltid glada när farmor bjöd hem oss på middagar, pyjamaspartyn, spelkvällar och högtider. Jag tyckte om att vara hemma hos farmor!
Allt vi gjorde hos henne var roligt. Men jag tänkte aldrig på all tid och allt arbete som hon lade ner på varje aktivitet. Jag trodde bara att det var sådant som farmödrar gjorde, och jag älskade det!
Efter flera år av roliga minnen hemma hos farmor flyttade min familj. Senare kom farmor för att tillbringa en speciell dag i vårt nya hem. Min familj funderade länge och noga för att hitta den perfekta presenten till henne. Hon har mer saker än någon annan jag känner. Vad kunde vi ge till farmor som hade allting?
Jag bad pappa om förslag och han sade samma sak som han säger varje år: ”Du kan väl skriva ett fint brev till henne?” Jag hade inga andra idéer så tidigt nästa morgon, innan någon annan hade vaknat, satte jag mig vid köksbordet med fötterna på den kalla klinkersen och skrev ett speciellt brev till farmor.
Först undrade jag vad jag kunde skriva annat än ”Du är så underbar. Tack för allting.” När jag tittade ut genom fönstret på palmträden och himlen tänkte jag på allt farmor hade gjort för oss under årens lopp. Jag insåg att jag aldrig hade talat om för farmor hur mycket stunderna vi hade tillbringat tillsammans som familj betydde för mig.
I mitt brev talade jag om för farmor att jag älskade henne, och jag tackade henne för alla underbara minnen. Jag lät henne veta hur viktiga de fortfarande var för mig, också många år senare. Sedan lade jag brevet i ett kuvert, band ett rött band om det och gick tillbaka till mitt varma rum med heltäckningsmatta.
När det var dags att ge farmor hennes presenter tog jag sakta fram mitt brev. Jag visste inte vad jag skulle känna gentemot min present till henne.
Hon såg överraskad ut när jag gav henne kuvertet. Jag iakttog henne noga medan hon försiktigt öppnade kuvertet och drog ut brevet som var skrivet på rosa papper. Medan hon läste det började hon le och ögonen fylldes av tårar. Jag hade aldrig sett farmor gråta förut. Hon tittade sakta upp och vände sig mot mig med varma, bruna ögon. Hon viskade: ”Tack, tack. Jag trodde inte att någon kom ihåg det.”
Farmor som hade gjort så mycket för att bygga starka familjerelationer hade ingen aning om att jag mindes eller var tacksam för stunderna vi haft tillsammans. Hon torkade ögonen och sade: ”Kimberly, tack. Det var den bästa presenten någon kunde ge mig.”
Jag gav farmor en stor kram och kände hennes mjuka hud mot min kind och hennes ”farmorlukt” som var en blandning av babypuder och mysk. Jag var så tacksam för pappas förslag att jag skulle skriva ett brev till henne. Jag visste inte att ord av tacksamhet och kärlek skulle betyda mer för farmor än alla småsaker, parfym och fruktkakor som pengar kan köpa.