Abraham

”När vi följer Abrahams exempel … finner vi större lycka och frid och vila, och vi finner nåd inför Gud och människor.”¹ – President Spencer W. Kimball (1895–1985)

Staden Urs sumpmark i Kaldeen var mitt första hem. Kaldeerna, inklusive min far, dyrkade avgudar och offrade upp människooffer. Men jag trodde på den ende sanne och levande Guden och förberedde mig för dagen när jag skulle få prästadömet, som mina förfäder hade fått.²

En dag band kaldéerna mig som ett offer på guden Elkenahs altare. Precis när de skulle döda mig bad jag till Gud om befrielse och mina band löstes genast. Sedan talade Herren till mig: ”Jag har hört dig och kommit ned för att befria dig och ta dig bort … till ett främmande land.”³

Herren började välsigna mig storligen: Jag fick prästadömet genom Melkisedek,⁴ och Herren ingick förbund med mig att jag skulle bli fader till många nationer och att evangeliet skulle välsigna alla människor genom mina efterkommande. Han ändrade mitt namn från Abram till Abraham, som betyder ”fader till många”.⁵

Jag förde min familj till Kanaan, landet som Herren hade förberett åt oss.⁶ Herren lovade mig att hans förbund med mina efterkommande skulle uppfyllas genom en son som min hustru Sara skulle föda. Sara och jag hade inte kunnat få några barn. Vi undrade hur vi skulle kunna få barn när vi båda var så gamla – jag var 100 och Sara var 90.⁷ Men som Herren lovade fick vi en son, Isak.⁸

Några år senare kom den svåraste prövningen i mitt liv. Fastän jag hade sett smärtan i människooffer bad Herren mig att offra upp min son Isak som ett offer. Mitt hjärta sörjde, men jag litade på Herren. Just när jag skulle döda Isak ropade en ängel på mig och sade: ”Lyft inte din hand mot pojken … [ty] nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit … din ende son.”⁹ Herren hade en bagge som skulle offras i Isaks ställe, och den tog Isak och jag och offrade till Herren.¹⁰

På grund av min lydnad befäste Herren åter sitt förbund: ”[Jag] skall … göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen. … I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.”¹¹